Hemma igen efter julbestyren i Göteborg... Skönt att det är över. Julen är inte så speciell för mig.
Det har trots allt varit en väldigt bra jul i år. Så många som vi var på julafton, har jag inte varit sedan jag va typ nyfödd. Man ska vara många på jul och bara äta och ligga i soffan. Kanske gå en promenad eller ta en biltur. Så har min jul varit.
Idag ska, SKA det klippas hår och simmas... Det förstnämnda var det hur som helst lika bra att det inte gjordes innan jul... Hår är känsliga saker...
lördag 27 december 2008
tisdag 23 december 2008
onsdag 17 december 2008
Tillbaka i verkligheten
Hej hallå världen. Jag är tillbaka nu efter en lång vistelse i writingland där jag arbetat med min c-uppsats. Man blir verkligen helt inne i en annan världe när man skriver...
Nu är den sedan några dagar tillbaka inskickad till min handledare för kommentarer. Jag är inte jättestolt av den och kunde ha gjort sååå mycket mer och bättre. Jag har ingen förklaring till att den inte blev som jag tänkt.
Kanske beror det på att jag oroat mig för framtiden, vilket jag inte behöver göra längre. Har fått jobb, ett väldigt spännande jobb som utbildare på Praktikertjänst. Jag är grymt stolt och glad för mej själv. Andra också :) Sedan har jag ju förtroende uppdraget som ny förbundssekreterare för SFQ som jag börjar 1 januari 2009.
2009 är min stora comeback. Verkligen!
Om några timmar vankas det middag här hemma. Har bjudit över några kursare som också precis blivit klara med uppsatsen. Vi ska fira genom middag och vin. Jag gör laxpasta, med grönsallad och hallonfromage med mintkross till efterrätt.
Jag älskar bjudningar, verkligen älskar. Skit samma att det är mycket stress och fix, men belöningen, det trevliga umgänget som blir när man sedan sitter där och äter och umgås, är allt arbete värt. Bilder från middagen kommer imon.
Nu va det, eee , hmmm ööö... Ja just det, förbereda middag!
:)
Nu är den sedan några dagar tillbaka inskickad till min handledare för kommentarer. Jag är inte jättestolt av den och kunde ha gjort sååå mycket mer och bättre. Jag har ingen förklaring till att den inte blev som jag tänkt.
Kanske beror det på att jag oroat mig för framtiden, vilket jag inte behöver göra längre. Har fått jobb, ett väldigt spännande jobb som utbildare på Praktikertjänst. Jag är grymt stolt och glad för mej själv. Andra också :) Sedan har jag ju förtroende uppdraget som ny förbundssekreterare för SFQ som jag börjar 1 januari 2009.
2009 är min stora comeback. Verkligen!
Om några timmar vankas det middag här hemma. Har bjudit över några kursare som också precis blivit klara med uppsatsen. Vi ska fira genom middag och vin. Jag gör laxpasta, med grönsallad och hallonfromage med mintkross till efterrätt.
Jag älskar bjudningar, verkligen älskar. Skit samma att det är mycket stress och fix, men belöningen, det trevliga umgänget som blir när man sedan sitter där och äter och umgås, är allt arbete värt. Bilder från middagen kommer imon.
Nu va det, eee , hmmm ööö... Ja just det, förbereda middag!
:)
måndag 1 december 2008
Det är klart att jag kan sakna dej ibland, trots att du gjorde mig illa, mer än någon någonsin gjort.
Fast jag vet inte vad vad jag saknar, för jag kommer inte ihåg någonting. Ditt ansikte, ja, men allt annat...
Men det är klart att jag tänker på dej ibland. Som idag när jag diskade.
Det kanske är ditt straff till mig, eller mitt straff till mig.
Jag försöker hela tiden lära mig att lämna det som varit bakom mig och låta spökena försvinna. Vissa spöken har tyngre kedjor än andra.
Jag kan tänka på vart du är nu, vad du gör och vad som hänt med dej. Hur blev ditt liv, hur har det behandlat dej och vart finns du?
Snart är jag lika gammal som du var då.
Vill jag vrida klockan tillbaka?
Over my dead body!
Fast jag vet inte vad vad jag saknar, för jag kommer inte ihåg någonting. Ditt ansikte, ja, men allt annat...
Men det är klart att jag tänker på dej ibland. Som idag när jag diskade.
Det kanske är ditt straff till mig, eller mitt straff till mig.
Jag försöker hela tiden lära mig att lämna det som varit bakom mig och låta spökena försvinna. Vissa spöken har tyngre kedjor än andra.
Jag kan tänka på vart du är nu, vad du gör och vad som hänt med dej. Hur blev ditt liv, hur har det behandlat dej och vart finns du?
Snart är jag lika gammal som du var då.
Vill jag vrida klockan tillbaka?
Over my dead body!
tisdag 25 november 2008
torsdag 13 november 2008
The things you see
Nyss när jag kollade ut genom fönstret i vardagsrummet såg jag en taxibil stående på gatan. Ur bilen kliver chauffören och går och ställer sej för att kissa mot stenväggen.
Uhhh!!
Asså visst, måste man så måste man, men toalett kanske?
Uhhh!!
Asså visst, måste man så måste man, men toalett kanske?
onsdag 12 november 2008
Jag skriver på min c-uppsats.
Har blandade känslor. Tycker att det är skittråkigt att skriva litteraturavsnittet...
Känns inte som om jag har något liv. Alla min vakna tid går åt till uppsatsen och inte mycket annat hinns med.
På helgerna är jag astrött... Jag vet inte om jag fortfarande tycker att det är så kul som jag förväntade mej att den skulle vara för några månader sen. eller så har jag gett vika för all den föväntan på att den ska bli något riktigt bra, som jag inbillar mej finns bland mina vänner.
Har varit på en arbetsintervju nyligen. Hos en känd designer. Kommer antagligen inte få det jobbet heller. Kanske främst för att sambon klippt håret på mej dagen innan så att jag nu ser ut som en ligist. Vem vill anställa sånna,men kul och lite udda är det iaf
Nä ärligt. Jag är skitdålig på intervjuer på att sälja mej liksom.
Gahhh!
Har blandade känslor. Tycker att det är skittråkigt att skriva litteraturavsnittet...
Känns inte som om jag har något liv. Alla min vakna tid går åt till uppsatsen och inte mycket annat hinns med.
På helgerna är jag astrött... Jag vet inte om jag fortfarande tycker att det är så kul som jag förväntade mej att den skulle vara för några månader sen. eller så har jag gett vika för all den föväntan på att den ska bli något riktigt bra, som jag inbillar mej finns bland mina vänner.
Har varit på en arbetsintervju nyligen. Hos en känd designer. Kommer antagligen inte få det jobbet heller. Kanske främst för att sambon klippt håret på mej dagen innan så att jag nu ser ut som en ligist. Vem vill anställa sånna,men kul och lite udda är det iaf
Nä ärligt. Jag är skitdålig på intervjuer på att sälja mej liksom.
Gahhh!
torsdag 30 oktober 2008
Idag när jag hamnade mitt i tunnelbanekaoset, eller mitt i och mitt i, jag blev stoppad i spärren i gamla stan. Hur som helst.
Eftersom tågen inte gick ställde jag mig vid busshållplatsen och väntade i kylan.
Massa fulla bussar åker förbi. Vissa stannar inte, andra stannar och försöker klämma in lite mer människor.
Mitt i allt det där kommer en It- bög trippande (en fjortisbög, som inte kommit ut utom för sina tjejkompisar, men som man ser på låååååååååång väg har en fallenhet för andra pojkar och som klär sig i vad denne anser trendiga kläder. Min def, andra har säkert andra definitioner på It-bögar, men vi vet alla vilka det är om vi skulle se en!)
Hur som helst. Idag var en ganska kall dag, skitkall för att vara exakt, det var molnigt och ruggigt.
Det tycktes inte bekomma It- bögen. It- bögen hade nämligen solglasögon på sig som tog upp halva ansiktet.
Blir så trött. Varför? Det är som att ha solglasögon på sig när man går på inomhuskrog, eller när man åker tunnelbana.
DET ÄR INTE ALLS COOLT!
När det väl kommer en buss som inte var alltför trång och jag kommer på får jag stå... Alla sittplatser är upptagna utom en på ett dubbelsäte där personen sitter på den yttre sittplatsen och vägrar hoppa in.
Hade jag inte varit stelfrusen, hungrig, och trött hade jag trängt mej in...
Fö övrigt kan jag inte röra mej på min gamla arbetsplats utan att de ska komma fram personer och pratat om saker (i deras studiesituation) som fortfarande inte har löst sig för denne, men som jag tyvärr inte längre kan hjälpa till med i lika stor utsträckning.
Det är tragiskt och mina tankar går till två speciella studenter som hamnat i kläm. Jag önskar att jag kunde göra mer!
Eftersom tågen inte gick ställde jag mig vid busshållplatsen och väntade i kylan.
Massa fulla bussar åker förbi. Vissa stannar inte, andra stannar och försöker klämma in lite mer människor.
Mitt i allt det där kommer en It- bög trippande (en fjortisbög, som inte kommit ut utom för sina tjejkompisar, men som man ser på låååååååååång väg har en fallenhet för andra pojkar och som klär sig i vad denne anser trendiga kläder. Min def, andra har säkert andra definitioner på It-bögar, men vi vet alla vilka det är om vi skulle se en!)
Hur som helst. Idag var en ganska kall dag, skitkall för att vara exakt, det var molnigt och ruggigt.
Det tycktes inte bekomma It- bögen. It- bögen hade nämligen solglasögon på sig som tog upp halva ansiktet.
Blir så trött. Varför? Det är som att ha solglasögon på sig när man går på inomhuskrog, eller när man åker tunnelbana.
DET ÄR INTE ALLS COOLT!
När det väl kommer en buss som inte var alltför trång och jag kommer på får jag stå... Alla sittplatser är upptagna utom en på ett dubbelsäte där personen sitter på den yttre sittplatsen och vägrar hoppa in.
Hade jag inte varit stelfrusen, hungrig, och trött hade jag trängt mej in...
Fö övrigt kan jag inte röra mej på min gamla arbetsplats utan att de ska komma fram personer och pratat om saker (i deras studiesituation) som fortfarande inte har löst sig för denne, men som jag tyvärr inte längre kan hjälpa till med i lika stor utsträckning.
Det är tragiskt och mina tankar går till två speciella studenter som hamnat i kläm. Jag önskar att jag kunde göra mer!
tisdag 28 oktober 2008
Det känns som om jag är färdig med det där. Jag kan inte få det tillbaka, det tillhör historia.
Jag är klar med det nu och har kämpat emot tillräckligt länge nu. Det är bara att inse. Hur svårt det än är.
Människorna, ställena, känslorna... Det är dags att gå vidare.
Det är mitt nya mål! Att gå vidare och lämna, låta historian vara just det.
Jag är klar med det nu och har kämpat emot tillräckligt länge nu. Det är bara att inse. Hur svårt det än är.
Människorna, ställena, känslorna... Det är dags att gå vidare.
Det är mitt nya mål! Att gå vidare och lämna, låta historian vara just det.
torsdag 23 oktober 2008
tisdag 21 oktober 2008
I natt när jag skulle sova började jag tänka på pizza och grämde mej över att jag slängt en bit härom dagen, som skulle ha suttit fint inatt när jag va hungrig.
Hur som helst. Jag kom fram till att jag under ett år ätit minst 22 stycken pizzor och det bara från pizzerian på hörnet. ( tror inte jag har ätit pizza någon annan stans iof)
22 stycken... Asså hallå vart har de tagit vägen?
Att döma av min kroppsbyggnad skulle kan kunna tro att jag levt på luft sedan jag föddes.
Jag är helt övertygad om att jag är den enda i hela världen som skiter ut fett. Vart skulle det annars ta vägen?
Det går inte en dag utan att jag tänker på hur smal jag är. Det är det ända jag tänker på när jag träffar nya människor, eller gamla för den delen, att de ska reagera på hur smal jag är.
Samtidigt äter jag ju varje dag, minst tre gånger och tänker alltid på att planera in matintaget under dagen. Ska man äta fler gånger, asså två mellanmål? Då äter man ju heeela tiden. Är det bra?
Mina vänner säger att det beror på att jag har en hög ämnesomsättning.
Fy f*n för hög ämnesomsättning.
Nu ska jag gå och laga mat!
Hur som helst. Jag kom fram till att jag under ett år ätit minst 22 stycken pizzor och det bara från pizzerian på hörnet. ( tror inte jag har ätit pizza någon annan stans iof)
22 stycken... Asså hallå vart har de tagit vägen?
Att döma av min kroppsbyggnad skulle kan kunna tro att jag levt på luft sedan jag föddes.
Jag är helt övertygad om att jag är den enda i hela världen som skiter ut fett. Vart skulle det annars ta vägen?
Det går inte en dag utan att jag tänker på hur smal jag är. Det är det ända jag tänker på när jag träffar nya människor, eller gamla för den delen, att de ska reagera på hur smal jag är.
Samtidigt äter jag ju varje dag, minst tre gånger och tänker alltid på att planera in matintaget under dagen. Ska man äta fler gånger, asså två mellanmål? Då äter man ju heeela tiden. Är det bra?
Mina vänner säger att det beror på att jag har en hög ämnesomsättning.
Fy f*n för hög ämnesomsättning.
Nu ska jag gå och laga mat!
lördag 18 oktober 2008
Så, nu är den över, intervjun för presidieuppdraget inom SFQ. Man kan alltid göra bättre, alltid svara lite annorlunda och alltid vara lite mer... Men nu är det gjort.
Gjorde nog ok ifrån mej, men man kan alltid...
Nu sitter jag och väntar på tåget i Lund. Lunds tågsstation har inget ordentligt stationshus. Det är riktigt dåligt.
Jag har inte sett någonting av stan eftersom det regnar och är ruggigt och jag har svårt att varava ner och finna ro, så jag får nöja mej med det jag sett på promenaden till och från AF-borgen och så ICA då förståss!
Gjorde nog ok ifrån mej, men man kan alltid...
Nu sitter jag och väntar på tåget i Lund. Lunds tågsstation har inget ordentligt stationshus. Det är riktigt dåligt.
Jag har inte sett någonting av stan eftersom det regnar och är ruggigt och jag har svårt att varava ner och finna ro, så jag får nöja mej med det jag sett på promenaden till och från AF-borgen och så ICA då förståss!
torsdag 16 oktober 2008
Detta kommer inte komma som en chock för personer i min umgängeskrets, men I LOVE MODELS.
En av de bästa tiderna i mitt liv var när jag och Idaho bodde ihop och hade Fashion TV i vårt tv-utbud... Vi kollade jämt... Hela dagarna! På Runwayshows, modellportätt, bakomscenen program, Designer Special... Närhelst behovet av att se en visning uppstod var det bara att knäppa på tv´n, luta sig tillbaka och börja andas igen...
Så idag när Black Lady´s gratiserbjudande om att få komma till The Studio och pröva på livet som Super Top Model med styling och professionell fotografering äntligen gick av stapeln kan ni ju tänka er att jag var i sjunde himlen. Det va helt fantastiskt.
Först blev vi finare i makeup avdelningen.
Ja asså, med mej gjorde de inte så mycket förutom att släta till mitt ansikte så att jag såg ut som en plastdocka, men tjejerna blev desto mer piffiga.
Sen va det fotosession. Det absolut roligaste av allt. Tre ombyten hann jag med i minst 5 olika miljöer eller bakgrunder och 57 fotton totalt.
Efter det fick vi möjlighet att se alla bilderna som tagits ett separat showroom och besluta oss för om vi ville ha några med oss hem. Hela kalaset i sig var gratis, men fotona, själva pricken över i:et liksom, var desto dyrare. (tur att det inte va köptvång)
Det blev jättefina foton, verkligen och jag skulle jättegärna ha velat ha några för att föreviga dagen, men...
Det va alldeles för dyrt. Jag ville ha åtta stycken foton och det skulle kosta en tredjedel av mitt studielån, mao det jag försöker leva på i en månad, dessutom fick man dem på en skiva och måste således framkalla dem själv...
För det tredje tror jag att sambon bokstavligen hade dödat mej om jag betalat så mycket pengar för något som han kan göra nästan gratis...
Men helt klart en fun fun fun day. I want moooooooooore!
Tack!
En av de bästa tiderna i mitt liv var när jag och Idaho bodde ihop och hade Fashion TV i vårt tv-utbud... Vi kollade jämt... Hela dagarna! På Runwayshows, modellportätt, bakomscenen program, Designer Special... Närhelst behovet av att se en visning uppstod var det bara att knäppa på tv´n, luta sig tillbaka och börja andas igen...
Så idag när Black Lady´s gratiserbjudande om att få komma till The Studio och pröva på livet som Super Top Model med styling och professionell fotografering äntligen gick av stapeln kan ni ju tänka er att jag var i sjunde himlen. Det va helt fantastiskt.
Först blev vi finare i makeup avdelningen.
Ja asså, med mej gjorde de inte så mycket förutom att släta till mitt ansikte så att jag såg ut som en plastdocka, men tjejerna blev desto mer piffiga.
Sen va det fotosession. Det absolut roligaste av allt. Tre ombyten hann jag med i minst 5 olika miljöer eller bakgrunder och 57 fotton totalt.
Efter det fick vi möjlighet att se alla bilderna som tagits ett separat showroom och besluta oss för om vi ville ha några med oss hem. Hela kalaset i sig var gratis, men fotona, själva pricken över i:et liksom, var desto dyrare. (tur att det inte va köptvång)
Det blev jättefina foton, verkligen och jag skulle jättegärna ha velat ha några för att föreviga dagen, men...
Det va alldeles för dyrt. Jag ville ha åtta stycken foton och det skulle kosta en tredjedel av mitt studielån, mao det jag försöker leva på i en månad, dessutom fick man dem på en skiva och måste således framkalla dem själv...
För det tredje tror jag att sambon bokstavligen hade dödat mej om jag betalat så mycket pengar för något som han kan göra nästan gratis...
Men helt klart en fun fun fun day. I want moooooooooore!
Tack!
Just hemkommen från ännu en kväll med miss P. Det är alltid fantastiskt att vara hos miss P. Hon e så underbara och alla krav och måsten liksom rinner av en på hallmattan. Vi käkade och drack billig skumpa framför Make me a Supermodel och Världens fetaste, pratade om skit, blommor och anmälde henne till nya säsongen av Robbinson.
Vad skulle jag göra utan dej, det kommer bli så tomt när du prövar lyckan i buschen och jag är så stolt över att du vågar pröva något nytt...
Dags för skönhetssömn, för om några timmar är det dags för mej att återigen ge mej in i livet som Top Model med lite hjälp av Black Lady...
Vad skulle jag göra utan dej, det kommer bli så tomt när du prövar lyckan i buschen och jag är så stolt över att du vågar pröva något nytt...
Dags för skönhetssömn, för om några timmar är det dags för mej att återigen ge mej in i livet som Top Model med lite hjälp av Black Lady...
onsdag 15 oktober 2008
Jag läste ut "Mamma sa att jag var sjuk " igår
Jag blev lite arg faktiskt, mot slutet av boken. Det gick så himla fort. Helt plötsligt va hon typ 30 år och försökte bearbeta sin upplevelser som barn och hitta sig själv.
Gillar inte sånt, när författare byggt upp en handling i 70% av boken och sen kommer man till slutet och då faller allt pladask. Det är som om energin tagit slut eller att de inser att "Oj, nu har det börjat skena iväg i sidantal här. Nu är det bäst att jag avslutar snabbt"
Oroligt synd på en i övrigt mycket bra bok!
Jag blev lite arg faktiskt, mot slutet av boken. Det gick så himla fort. Helt plötsligt va hon typ 30 år och försökte bearbeta sin upplevelser som barn och hitta sig själv.
Gillar inte sånt, när författare byggt upp en handling i 70% av boken och sen kommer man till slutet och då faller allt pladask. Det är som om energin tagit slut eller att de inser att "Oj, nu har det börjat skena iväg i sidantal här. Nu är det bäst att jag avslutar snabbt"
Oroligt synd på en i övrigt mycket bra bok!
Idag läste jag i tidningen att mitt gamla dagis i Uppsala har varit med i ett forskningsprojekt. Projektet gick ut på att barnen fick använda handsprit i stället för bara två och vatten, vilket enligt forskarna skulle minska barnens sjukfrånvaro.
Asså det va en bra artikel och resultaten visade att sjukfrånvaron faktiskt minskade och det va ju bra.
Vad min hjärna fastnade på var att förskolechefen uttryckte att barnen snabbt lärde sig att förstå vad pumpen( som antagligen sitter i en flaska med handsprit i) skulle användas till.
Ehh ja... Det va ju tur!
Asså det va en bra artikel och resultaten visade att sjukfrånvaron faktiskt minskade och det va ju bra.
Vad min hjärna fastnade på var att förskolechefen uttryckte att barnen snabbt lärde sig att förstå vad pumpen( som antagligen sitter i en flaska med handsprit i) skulle användas till.
Ehh ja... Det va ju tur!
tisdag 14 oktober 2008
måndag 13 oktober 2008
Middagsbjudningskonsekvenser...
Jag och sam
bon hade gäster i söndags på l
unch. Det va mycket trevligt, förutom att jag verkligen måste göra ngt åt att jag blir trött så fort... När blodsockerhalten sjunker gör den det rejält
Hur som helst...
Eftersom söndagar också innebär att sambon åker tillbaka till landet lämnade han mig med att diska upp...
efter ca 40 minuter såg det ut såhär... mycket bättre.
Det pågår också en diskussion i min vänskapskrets om vad jag ska ta mej till efter nyår då jag tagit examen och ska bli vuxen. Det mest extrema förslaget är att jag ska bli hemmafru hos sambon på landet, springa runt som en Cher look a like och ha en rosa negligé, rosa tofstofflor och en dammvippa i högsta hugg...
Ja jag kan ju visserligen uppenbarligen diska och rensa avlopp, men nää hemma fru på landet tilltalar mej icke!
bon hade gäster i söndags på l
unch. Det va mycket trevligt, förutom att jag verkligen måste göra ngt åt att jag blir trött så fort... När blodsockerhalten sjunker gör den det rejältHur som helst...
Eftersom söndagar också innebär att sambon åker tillbaka till landet lämnade han mig med att diska upp...
efter ca 40 minuter såg det ut såhär... mycket bättre.
Det pågår också en diskussion i min vänskapskrets om vad jag ska ta mej till efter nyår då jag tagit examen och ska bli vuxen. Det mest extrema förslaget är att jag ska bli hemmafru hos sambon på landet, springa runt som en Cher look a like och ha en rosa negligé, rosa tofstofflor och en dammvippa i högsta hugg...
Ja jag kan ju visserligen uppenbarligen diska och rensa avlopp, men nää hemma fru på landet tilltalar mej icke!
onsdag 8 oktober 2008
Top Model, Top Model. I´m a veeery sexy booooy...
Japp It´s true...
På mitt sängbord ligger just nu boken "Mamma sa att jag var sjuk".
Den handlar om en flicka som har klippkort på sjukhuset eftersom hennes mamma åker dit med henne hela tiden med påhittade symtom för olika sjukdomar. Flickan tvingas genomgå fruktansvärda undersökningar eller ta medicin och tabletter, redan som liten liten flicka, för att doktorerna ska hitta sjukdomar som hon inte har.
Hemma utsätts hon ibland för misshandel av sin far som hetsas av hennes mamma.
Det är utan tvekan den hemskaste och mest gripande bok jag någonsin läst och jag vill bara att den ska ta slut och att allt ska sluta lyckligt.
Den handlar om en flicka som har klippkort på sjukhuset eftersom hennes mamma åker dit med henne hela tiden med påhittade symtom för olika sjukdomar. Flickan tvingas genomgå fruktansvärda undersökningar eller ta medicin och tabletter, redan som liten liten flicka, för att doktorerna ska hitta sjukdomar som hon inte har.
Hemma utsätts hon ibland för misshandel av sin far som hetsas av hennes mamma.
Det är utan tvekan den hemskaste och mest gripande bok jag någonsin läst och jag vill bara att den ska ta slut och att allt ska sluta lyckligt.
tisdag 7 oktober 2008
I helgen när jag va på en fest i Göteborg hos miss K G gjorde jag en dum grej. Det var ju en ganska blåsig och kall natt...
Utanför lokalen där festen hölls fanns det en bänk, som rökarna kunde sitta på. Alla vet ju att det inte är bra att sätta sig på en kall bänk, man kan ju få både förkylning och magkattar, (eller är det urinvägsinfektion man får när man blir kall om rumpan? Jag är ialla fall skit skraj för att få det!) men i fyllan och villan gjorde jag ju det vid något tillfälle.
Igår hade jag ont i nedre delen av magen. Kände också ngt i näsan och tänkte att nu jäklar är det klipp. Jag ska aldrig sätta mej på en kall bänk mera, man lär väl av sina misstag...
Idag när jag va ute på en promenad ringde det på min telefon... Jag gick på en ganska livlig gata och svängde in i en park och sätter mej i suggan på en
kall
BÄNK...
hmm...
Utanför lokalen där festen hölls fanns det en bänk, som rökarna kunde sitta på. Alla vet ju att det inte är bra att sätta sig på en kall bänk, man kan ju få både förkylning och magkattar, (eller är det urinvägsinfektion man får när man blir kall om rumpan? Jag är ialla fall skit skraj för att få det!) men i fyllan och villan gjorde jag ju det vid något tillfälle.
Igår hade jag ont i nedre delen av magen. Kände också ngt i näsan och tänkte att nu jäklar är det klipp. Jag ska aldrig sätta mej på en kall bänk mera, man lär väl av sina misstag...
Idag när jag va ute på en promenad ringde det på min telefon... Jag gick på en ganska livlig gata och svängde in i en park och sätter mej i suggan på en
kall
BÄNK...
hmm...
måndag 6 oktober 2008
Nu är jag så trött på den här inlämningsuppgiften.
Kanske hade det varit annorlunda om jag börjat i tid och inte som nu sitter och panikskriver för att iaf få ihop något som går att lämna in i eftermiddag.
Säg mej. Vad är hermeneutik och hur svårt kan det vara att skriva skrivningsfrågor som man faktiskt förstår vad det är man ska svara?
Blä!
Kanske hade det varit annorlunda om jag börjat i tid och inte som nu sitter och panikskriver för att iaf få ihop något som går att lämna in i eftermiddag.
Säg mej. Vad är hermeneutik och hur svårt kan det vara att skriva skrivningsfrågor som man faktiskt förstår vad det är man ska svara?
Blä!
torsdag 2 oktober 2008
onsdag 1 oktober 2008
Ibland virvlar det in människor i mitt liv, helt plötsligt, och som snurrar till allt i min tillvaro. Det är svårt att förklara och människorna i sej är inte problemet, de är oskyldiga och ovetande. Problemet är jag och mitt trassliga inre!
Fler dagar kan gå åt till att reda ut den röra som skapats och jag vänder ut och in på allt.
Jag får svårt att koncentrera mej på saker. Virvlar in mej i mej själv. Blir melankolisk och frånvarande.
Just det här året har detta hänt lite för ofta, det finns liksom ingen topp, utan ett mellanläge och ett underläge.
Fan jävla skit piss. Vad ska jag göra nu då?
Fler dagar kan gå åt till att reda ut den röra som skapats och jag vänder ut och in på allt.
Jag får svårt att koncentrera mej på saker. Virvlar in mej i mej själv. Blir melankolisk och frånvarande.
Just det här året har detta hänt lite för ofta, det finns liksom ingen topp, utan ett mellanläge och ett underläge.
Fan jävla skit piss. Vad ska jag göra nu då?
tisdag 30 september 2008
Usch fan jävla skit. Idag känns det som om det inte finns någon jag kan prata med om mitt 
måndag 29 september 2008
Idag har jag lämnat in höstens första delexamination. Skönt!
På förmiddagen hade jag seminarium på universitetet. Läraren har jag haft tidigare i grundkursen för nästan exakt ett år sen. Jag måste säga att hon blivit bättre, och sånt glädje mej alltid. Jag vet hur svårt det är att stå och föreläsa och jag ser direkt när någon inte vill stå där.
Den här föreläsningen var uthärdlig ( finns nog inget sånt ord), även fast jag hade svårt att fatta vad hermeneutik egentligen är, men men.
När jag gick i från universitet och lämnat in examinationen, kände jag bara Jaha. Lugnt, tom, inget surr i huvudet, bara fred. Solen sken och ja det va en jämn melodi i huvudet. Allt kändes bara så bra. Jag njöt.
Trots att jag hatar måndagar har det idag faktiskt varit en helt fantastisk dag!
På förmiddagen hade jag seminarium på universitetet. Läraren har jag haft tidigare i grundkursen för nästan exakt ett år sen. Jag måste säga att hon blivit bättre, och sånt glädje mej alltid. Jag vet hur svårt det är att stå och föreläsa och jag ser direkt när någon inte vill stå där.
Den här föreläsningen var uthärdlig ( finns nog inget sånt ord), även fast jag hade svårt att fatta vad hermeneutik egentligen är, men men.
När jag gick i från universitet och lämnat in examinationen, kände jag bara Jaha. Lugnt, tom, inget surr i huvudet, bara fred. Solen sken och ja det va en jämn melodi i huvudet. Allt kändes bara så bra. Jag njöt.
Trots att jag hatar måndagar har det idag faktiskt varit en helt fantastisk dag!
lördag 27 september 2008
Bra dag!
Mamsenbrunch på Kulturhuset.
Köpt ny jacka, hoppas den klarar vintern...
En del oväntade kändis-spotingar
En del, dej vill jag verkligen inte se, spotingar
och sist, Sissela Kyle "Dina dagar är räknade" på Rival. Mamsen och jag skratta så vi grina. Boka genast biljetter via Ticnet (som det tydligen inte går att länka till)
Lycka!
Mamsenbrunch på Kulturhuset.
Köpt ny jacka, hoppas den klarar vintern...
En del oväntade kändis-spotingar
En del, dej vill jag verkligen inte se, spotingar
och sist, Sissela Kyle "Dina dagar är räknade" på Rival. Mamsen och jag skratta så vi grina. Boka genast biljetter via Ticnet (som det tydligen inte går att länka till)
Lycka!
onsdag 24 september 2008
Har en fruktansvärd nackspärr... Aj aj. Så här kan man se ut då...
Hmm jag startade den här bloggen av en hel massa orsaker. Till exempel för att det är bra terapi, jag g
illar att skriva om saker som händer i min värld, mina synpunkter på något. Jag använder den som någon slags minnesbank, som jag kan gå tillbaka och läsa sedan och minnas tillbaka. Min förhoppning är att den även ska vara lite politisk, men ja...Min förra blogg startade jag precis innan ett uppbrott och jag använde den för att bearbeta det som hände, känslor som dök upp. På sina ställen är den väldigt sorglig och ologisk, på andra bara fin och eftertänksam. I bland fick jag äta upp det som stod och det visade sig även att min släkt läste den. Eftersom bloggande var nytt för mej var jag ovan att folk verkligen läste den. Det kändes som att den var så mörk och att de små försök jag gjorde för att ljusa till den inte riktigt räckte.
Så med denna blogg ville jag använda mej av det jag lärt mej av den förra. Jag vill att den inte ska vara lika tacky och jag vill att den ska handla om det som händer mej i min vardag. Jag skriver mest för mej, för ibland händer något som gör mej glad, arg, ledsen och som gör att jag måste få ut det. Att skriva är ett jättebra sätt att rensa. Att jag gör det i en blogg är för att jag tror att kanske andra kan finna den intressant. För att människor jag inte ser så ofta ska få en bild av vad som händer mej.
Med andra ord, det finns ganska stora risker, om man nu vill uttrycka det så, att om du umgås med mej kan det komma ett blogginlägg om det. Egentligen är det helt sjukt att jag känner att det måste förtydligas.
Bland mina vänner är jag så klart inte ute efter att sätt dit dem och jag använder omskrivningar.
För personen i min vänkrets är det såklart ibland inte alls svårt att veta vilka jag menar. Jag vet inte om det är ett problem?
Kanske borde jag lägga ner allt och skriva dagbok i stället. På det sättet kan ingen komma i kläm, på det sättet kan jag skriva va skit som helst utan att bry mej. Kanske skiter jag i allt.
Fö är det aftrenoon tea med Syter Å idag. Hoppas inte nackspärren sätter käppar i barnvagnshjulen och Agnes nya låt får faktiskt godkänt.
fredag 19 september 2008
Steka räka?
I dag läste jag en artikel/notis i tidningen Metero om ett par brittiska poliser.
Poliserna, två män,(ja det är viktigt i sammanhanget) var först på plats på ett larm om en medvetslös man. När ambulanspersonalen anländer går en av poliserna in i mannens kök. Där hittar han en selleri, som han sedan ställer sig i dörröppningen till rummet där den medvetslöse mannen ligger, och knaprar på.
Den andre polismannen hittar räkor i mannens frys. Han tar en räka och lägger på den medvetslöse mannens panna, som nu försöker återupplivas med hjälp av elchockar. Var på ha säger högt:
"Sätt på strömmen så får vi ses om räkan steks"
Om mannen verkligen överlevde eller räkan blev stekt förtäljer inte historien.
De båda polismännen blev sparkade från sina jobb...
jag undrar stilla, hur kunde de bli poliser från första början och det är en sjuk, SJUK värld vi lever i.
Poliserna, två män,(ja det är viktigt i sammanhanget) var först på plats på ett larm om en medvetslös man. När ambulanspersonalen anländer går en av poliserna in i mannens kök. Där hittar han en selleri, som han sedan ställer sig i dörröppningen till rummet där den medvetslöse mannen ligger, och knaprar på.
Den andre polismannen hittar räkor i mannens frys. Han tar en räka och lägger på den medvetslöse mannens panna, som nu försöker återupplivas med hjälp av elchockar. Var på ha säger högt:
"Sätt på strömmen så får vi ses om räkan steks"
Om mannen verkligen överlevde eller räkan blev stekt förtäljer inte historien.
De båda polismännen blev sparkade från sina jobb...
jag undrar stilla, hur kunde de bli poliser från första början och det är en sjuk, SJUK värld vi lever i.
onsdag 17 september 2008
Jag har helt oavsiktligt hamnat framför Kanal 9 på eftermiddagarna och deras program Gränsövervakarna Australien.
Efter att ha sett ett par avsnitt vet jag detta. Det verkar SJUKT svårt att åka till Australien och speciellt svårt om du kommer från Malaysia, Indien och Thailand.
Asså de verkar överlag sjukt misstänksamma mot utlänningar och jag kan bara tänka mej att jag med min otur skulle åka fast i tullen direkt.
I övrigt har jag äntligen fått tag i en handledare till min C-uppsats. Det va i grevens tid och det börjar känns okej igen. Annars känns den första kursen för terminen, en metodkurs i hur man skriver vetenskapliga texter, helt värdelös. Speciellt eftersom jag har en B-uppsats färskt i minnet från våren och ett grupparbete. Dessa har exakt samma upplägg som min C-uppsats, förutom att denna ska vara lite mer omfattande.
Oh well, det är väll bara att stå ut och finna kraft, men var? Den kanske kommer nästa vecka då jag ska vara massa social.
Nu, Gräddglass!
Efter att ha sett ett par avsnitt vet jag detta. Det verkar SJUKT svårt att åka till Australien och speciellt svårt om du kommer från Malaysia, Indien och Thailand.
Asså de verkar överlag sjukt misstänksamma mot utlänningar och jag kan bara tänka mej att jag med min otur skulle åka fast i tullen direkt.
I övrigt har jag äntligen fått tag i en handledare till min C-uppsats. Det va i grevens tid och det börjar känns okej igen. Annars känns den första kursen för terminen, en metodkurs i hur man skriver vetenskapliga texter, helt värdelös. Speciellt eftersom jag har en B-uppsats färskt i minnet från våren och ett grupparbete. Dessa har exakt samma upplägg som min C-uppsats, förutom att denna ska vara lite mer omfattande.
Oh well, det är väll bara att stå ut och finna kraft, men var? Den kanske kommer nästa vecka då jag ska vara massa social.
Nu, Gräddglass!
tisdag 16 september 2008
Asså jag vet inte... Hur länge ska man behöva vänta på att ett jobb man sökt blir tillsatt och hur länge ska man vara med i en process som tar evigheter?
Jag fattar ju att det beror på hur gärna man vill ha ett jobb, mer specifikt det jobb man sökt, men om man upptäcker att jobbet man sökt kanske inte var så kul eller att man upptäcker att arbetsgivaren inte är som man tänkt sej. Ska man hoppa av då? Om man inte vill binda upp sig för att man tänker på våren och vad som KAN hända då. Om man inte vill ha ett jobb där man skulle känna sig tvingad att stanna kvar ett antal år eftersom det var ett av kriterierna. Om en arbetsgivare använder ens drömmar som ett argument för att inte anställa och om denne inte kan presentera en beskrivning av arbetsuppgifter. Om ett svar dröjer. Är det läge att säga stop och gå vidare då?
Ja, det är nog det!
Jag fattar ju att det beror på hur gärna man vill ha ett jobb, mer specifikt det jobb man sökt, men om man upptäcker att jobbet man sökt kanske inte var så kul eller att man upptäcker att arbetsgivaren inte är som man tänkt sej. Ska man hoppa av då? Om man inte vill binda upp sig för att man tänker på våren och vad som KAN hända då. Om man inte vill ha ett jobb där man skulle känna sig tvingad att stanna kvar ett antal år eftersom det var ett av kriterierna. Om en arbetsgivare använder ens drömmar som ett argument för att inte anställa och om denne inte kan presentera en beskrivning av arbetsuppgifter. Om ett svar dröjer. Är det läge att säga stop och gå vidare då?
Ja, det är nog det!
torsdag 11 september 2008
onsdag 10 september 2008
måndag 8 september 2008
Lite kontroversiellt kanske...
Man väljer inte sin familj och man väljer definitivt inte sin släkt. Man behöver inte komma överrens med sitt kött och blod bara för att man just är av samma kött och blod.
Faktiskt!
Detta har jag lärt mej av min kära syster Å och det är något som jag ofta återkommer till. Det är extremt fint, klokt och vist sagt och det har hjälpt mej ofta att tänka på det. Att inte skämmas, bli arg eller må dåligt för saker som jag faktiskt i grund och botten inte rår för.
Idag när jag kom hem från en middag (och "godkännande, haha) från Miss P låg det ett litet kuvert på hallgolvet. Kuvertet hade handskriven adress till mej och sambon och innehöll en inbjudan till bröllop nästa år. (god tid i förväg, det gillas)
Det är en kusin som ska gifta sig, inte en avlägsen utan en i den närmsta släkten. Jag blev så klart glad för inbjudan och tänker såklart gå!
För några veckor sedan gifte sig en annan kusin. Ingen inbjudan och om inte mamma sagt ngt hade jag fortfarande inte vetat.
Egentligen bryr jag mej inte, jag fattar att man inte kan bjuda hela tjocka släkten och i ärlighetens namn vet jag inte om jag hade gått. Vi har aldrig dragit jämt och jag vet att det var därför. Plus bondesyndromet...
men det är lustigt att vissa bjuder in och andra inte.
Tack!
Faktiskt!
Detta har jag lärt mej av min kära syster Å och det är något som jag ofta återkommer till. Det är extremt fint, klokt och vist sagt och det har hjälpt mej ofta att tänka på det. Att inte skämmas, bli arg eller må dåligt för saker som jag faktiskt i grund och botten inte rår för.
Idag när jag kom hem från en middag (och "godkännande, haha) från Miss P låg det ett litet kuvert på hallgolvet. Kuvertet hade handskriven adress till mej och sambon och innehöll en inbjudan till bröllop nästa år. (god tid i förväg, det gillas)
Det är en kusin som ska gifta sig, inte en avlägsen utan en i den närmsta släkten. Jag blev så klart glad för inbjudan och tänker såklart gå!
För några veckor sedan gifte sig en annan kusin. Ingen inbjudan och om inte mamma sagt ngt hade jag fortfarande inte vetat.
Egentligen bryr jag mej inte, jag fattar att man inte kan bjuda hela tjocka släkten och i ärlighetens namn vet jag inte om jag hade gått. Vi har aldrig dragit jämt och jag vet att det var därför. Plus bondesyndromet...
men det är lustigt att vissa bjuder in och andra inte.
Tack!
fredag 5 september 2008
Usch! Det här blev en sån där eftermiddag...
Om man typ får ett svar på 10 jobbansökningar, som inte bara går ut på att de tackar för intresse och där det står att de ska återkomma, utan som leder till intervju. Hur ska det då gå i framtiden?
Om det nu verkar finna så himla många aktörer på marknaden som redan sysslar med det som jag vill göra i mitt framtida företag, varför ska jag ens starta ett och ge mej in i det?
Om nu företaget är min "enda" channs att få jobb i framtiden, varför har jag inte redan startat ett?
Varför finns det så mycket som jag har lite kunskap om och hur skulle det vara att ha mycket kunskap om lite?
Om det från arbetgivarhåll anses otryggt att ha framtidsplaner/visioner. Vilken sorts arbetskraft vill man ha?
Hur fan ska det gå i framtiden??
Om man typ får ett svar på 10 jobbansökningar, som inte bara går ut på att de tackar för intresse och där det står att de ska återkomma, utan som leder till intervju. Hur ska det då gå i framtiden?
Om det nu verkar finna så himla många aktörer på marknaden som redan sysslar med det som jag vill göra i mitt framtida företag, varför ska jag ens starta ett och ge mej in i det?
Om nu företaget är min "enda" channs att få jobb i framtiden, varför har jag inte redan startat ett?
Varför finns det så mycket som jag har lite kunskap om och hur skulle det vara att ha mycket kunskap om lite?
Om det från arbetgivarhåll anses otryggt att ha framtidsplaner/visioner. Vilken sorts arbetskraft vill man ha?
Hur fan ska det gå i framtiden??
torsdag 4 september 2008
Jag har varit på konferens på en finlandsfärja om HIV/Aids läget i Sverige och världen idag.
Stundtals mycket bra, stundtals inte alls. Tråkigt var att de utlovade Dimond dogs lämnat återbud och att det inte blev något riktigt kontaktknytar stämning. Lokalen var helt fel för det och under lunch och middag var ljudnivån så hög att det var svårt att ens höra sin bordsgrannen.
Hur som, nästan alltid när jag åker färja får jag ett infall... "Ska jag hoppa ner i vågorna" bara för att liksom. Det är ju såklart helt galet och befängt och Jag är alldeles för feg för att göra det och ser ingen som helst anledning att göra det heller, men den där känslan är skrämmande. I natt blev jag nästan rädd för mej själv, men det va för att det var första gången jag åker på en såndär kryss själv och fan, ja allt kan ju hända. En äcklig **** kan ju komma och slänga mej överbord i ett nafs, vem skulle se mej i mörkret?
Efter en hel dag med konferensen väntade kvällens underhållning med Robert Fux. Love him, men jag kom dit, jag såg och jag gick till sängs utan att pasera baren... Extremt vuxet.
Jag gick i stället för att läsa på inför en föreläsning som jag skulle ha med SFQ´s ordf idag i Mariefred och såhär i efterhand borde jag läst på ännu mer... men men.
Jag hade en mardröm om min pappa på natten. Jag var vid ett hus med två vänner och hade mina favoritskor på mej som man inte kan springa i (och som jag hade haft till middagen tidigare under kvällen). Jag ska visa mina vänner något och vi rundar ett hushörn och där står min pappa. Han vänder sig om, har en mobil i handen som han vickar fram och tillbaka i handen och har ett ansiktsuttryck som Joker i Batman. Jag vänder mej om för att börja springa, vilket är svårt i skorna och pappa skrattar så där som Joker gör och sätter fart efter mej. Jag vaknade såklart och var tvungen att gå upp och gå runt på ett öde fartg för att få tankarna på annat.
Båten var i hamn 06.00 i morse. Frukost och lunch blev det sådär med pga av förmiddagens schemat. Vilket som alltid resulterar i att jag får en arg och kass mage, huvudvärk och en konstig dag helt enkelt. Jag kan inte inte äta frukost på morgonen, om jag inte vill ha en förstörd dag.
På eftermiddagen har jag tvättat, ett under, men ja, jag måste tvätta minst varannan vecka.
Idag, då jag för ovanlighetens skull inte hade så mycket tvätt, mest stora laken, handdukar och grejs, visar det sej så klart, när jag e klar, att ingen har tvättid efter mej.
Fan, jag kunde ju haft värsta laundryraman hemma...
För övrigt har en vän till mej just gett ut sin debutbok. Jag är lite stolt och avis...
Stundtals mycket bra, stundtals inte alls. Tråkigt var att de utlovade Dimond dogs lämnat återbud och att det inte blev något riktigt kontaktknytar stämning. Lokalen var helt fel för det och under lunch och middag var ljudnivån så hög att det var svårt att ens höra sin bordsgrannen.
Hur som, nästan alltid när jag åker färja får jag ett infall... "Ska jag hoppa ner i vågorna" bara för att liksom. Det är ju såklart helt galet och befängt och Jag är alldeles för feg för att göra det och ser ingen som helst anledning att göra det heller, men den där känslan är skrämmande. I natt blev jag nästan rädd för mej själv, men det va för att det var första gången jag åker på en såndär kryss själv och fan, ja allt kan ju hända. En äcklig **** kan ju komma och slänga mej överbord i ett nafs, vem skulle se mej i mörkret?
Efter en hel dag med konferensen väntade kvällens underhållning med Robert Fux. Love him, men jag kom dit, jag såg och jag gick till sängs utan att pasera baren... Extremt vuxet.
Jag gick i stället för att läsa på inför en föreläsning som jag skulle ha med SFQ´s ordf idag i Mariefred och såhär i efterhand borde jag läst på ännu mer... men men.
Jag hade en mardröm om min pappa på natten. Jag var vid ett hus med två vänner och hade mina favoritskor på mej som man inte kan springa i (och som jag hade haft till middagen tidigare under kvällen). Jag ska visa mina vänner något och vi rundar ett hushörn och där står min pappa. Han vänder sig om, har en mobil i handen som han vickar fram och tillbaka i handen och har ett ansiktsuttryck som Joker i Batman. Jag vänder mej om för att börja springa, vilket är svårt i skorna och pappa skrattar så där som Joker gör och sätter fart efter mej. Jag vaknade såklart och var tvungen att gå upp och gå runt på ett öde fartg för att få tankarna på annat.
Båten var i hamn 06.00 i morse. Frukost och lunch blev det sådär med pga av förmiddagens schemat. Vilket som alltid resulterar i att jag får en arg och kass mage, huvudvärk och en konstig dag helt enkelt. Jag kan inte inte äta frukost på morgonen, om jag inte vill ha en förstörd dag.
På eftermiddagen har jag tvättat, ett under, men ja, jag måste tvätta minst varannan vecka.
Idag, då jag för ovanlighetens skull inte hade så mycket tvätt, mest stora laken, handdukar och grejs, visar det sej så klart, när jag e klar, att ingen har tvättid efter mej.
Fan, jag kunde ju haft värsta laundryraman hemma...
För övrigt har en vän till mej just gett ut sin debutbok. Jag är lite stolt och avis...
tisdag 2 september 2008
Ahh!
Jag har ibland tusen olika saker som jag vill skriva om i den här bloggen. Uppslag kommer hela tiden! Det börja på morgonen när jag dricker mitt morgonkaffe och läser tidningen och slutar inte förrän jag sluter ögonen för natten.
Ofta kommer jag inte ihåg på kvällen vilket uppslag till ett inlägg jag fick på morgonen, eller så tycker jag att det är för jobbigt och krångligt att ta upp för många saker i ett och samma inlägg!
Hur som helst.
Idag var jag på intervju två för ett jobb jag sökt.
Alldeles i början av intervjun får jag höra att de hört runt med människor, utöver mina referenser jag lämnat, om hur jag är som person och hur jag arbetar, vilket såklart är väldigt positivt tycker jag. Det visar på seriositet och på att de har en ambition att hitta någon som passar för uppdraget och minimera risken att anställa "fel" person.
Jag fick höra att de fått en mycket bra bild av mej från andra, men, men, att jag skulle ha svårt för att ändra på inkörda rutiner.
Det är något som jag inte känner igen mej i och det är såklart något som jag inte behöver känna igen mej i.
Jag som hatar rutiner. Som kan spy galla över andra människor som har åsikter eller arbetar på ett visst sätt för att de tänkt eller arbetat så i 500år och tycker att eftersom det funkat så länge behöver vi inte ändra någonting. Det är klart att man alltid måste vara öppen för förändringar och ändringar av rutiner. Utan förändringar stannar världen. Herre Gud, utan att vilja ändra gamla rutiner skulle mycket av mitt engagemang inte finnas.
När jag långt mycket senare satt på en buss påväg hem kom jag på vad de kanske menade med att jag skulle ha svårt för att ändra rutiner.
Under min tid som kåraktiv kunde jag själv ha den uppfattningen om dem som jobbade på kåren. Det var svårt att ändra saker och man fick en känsla av att inget gick att ändra. Jag, som i början inte var lika engagerad i presidiets arbete eller de övriga anställdas för den delen, tyckte ju att det kan väll inte vara så svårt att ändra på något, det är ju bara att göra.
När jag sedan blev mer engagerad i kåren och kom in i presidiet såg jag ju att om någon kom och ville göra någon ändring, till exempel i en städrutin var det ibland inte bara en ändring som behövdes. Ofta genererade det i fler, kanske till och med omfattande förändringar. Det gör att det kanske inte är så lätt eller ens går. Detta för att kåren, i detta fall, var uppbyggd som den var. Ibland medförde det inbygda problem som gör förändringar svåra och tidskrävande.
Det betyder att det kan ha framstått som att jag, och de andra i presidiet måste jag tillägga, kanske var mindre villiga att genomföra vissa förändringar, men att jag genom det skulle ha svårt för att ändra inkörda rutiner ställer jag inte upp på. Jag var heller inte i en sådan position, återigen för att kåren, många andra kårer, organisationer och föreningar har en speciell struktur och former för hur beslut tas.
Jag ville faktiskt påstå att jag välkomnade/välkomnar förändringar, men ibland är det faktiskt bättre att ha kvar en rutin än att börja göra på ett helt nytt sätt.
Med detta sagt, är ytterligare ett försvarstal för min tid inom studentkåren avslutad!
Jag har ibland tusen olika saker som jag vill skriva om i den här bloggen. Uppslag kommer hela tiden! Det börja på morgonen när jag dricker mitt morgonkaffe och läser tidningen och slutar inte förrän jag sluter ögonen för natten.
Ofta kommer jag inte ihåg på kvällen vilket uppslag till ett inlägg jag fick på morgonen, eller så tycker jag att det är för jobbigt och krångligt att ta upp för många saker i ett och samma inlägg!
Hur som helst.
Idag var jag på intervju två för ett jobb jag sökt.
Alldeles i början av intervjun får jag höra att de hört runt med människor, utöver mina referenser jag lämnat, om hur jag är som person och hur jag arbetar, vilket såklart är väldigt positivt tycker jag. Det visar på seriositet och på att de har en ambition att hitta någon som passar för uppdraget och minimera risken att anställa "fel" person.
Jag fick höra att de fått en mycket bra bild av mej från andra, men, men, att jag skulle ha svårt för att ändra på inkörda rutiner.
Det är något som jag inte känner igen mej i och det är såklart något som jag inte behöver känna igen mej i.
Jag som hatar rutiner. Som kan spy galla över andra människor som har åsikter eller arbetar på ett visst sätt för att de tänkt eller arbetat så i 500år och tycker att eftersom det funkat så länge behöver vi inte ändra någonting. Det är klart att man alltid måste vara öppen för förändringar och ändringar av rutiner. Utan förändringar stannar världen. Herre Gud, utan att vilja ändra gamla rutiner skulle mycket av mitt engagemang inte finnas.
När jag långt mycket senare satt på en buss påväg hem kom jag på vad de kanske menade med att jag skulle ha svårt för att ändra rutiner.
Under min tid som kåraktiv kunde jag själv ha den uppfattningen om dem som jobbade på kåren. Det var svårt att ändra saker och man fick en känsla av att inget gick att ändra. Jag, som i början inte var lika engagerad i presidiets arbete eller de övriga anställdas för den delen, tyckte ju att det kan väll inte vara så svårt att ändra på något, det är ju bara att göra.
När jag sedan blev mer engagerad i kåren och kom in i presidiet såg jag ju att om någon kom och ville göra någon ändring, till exempel i en städrutin var det ibland inte bara en ändring som behövdes. Ofta genererade det i fler, kanske till och med omfattande förändringar. Det gör att det kanske inte är så lätt eller ens går. Detta för att kåren, i detta fall, var uppbyggd som den var. Ibland medförde det inbygda problem som gör förändringar svåra och tidskrävande.
Det betyder att det kan ha framstått som att jag, och de andra i presidiet måste jag tillägga, kanske var mindre villiga att genomföra vissa förändringar, men att jag genom det skulle ha svårt för att ändra inkörda rutiner ställer jag inte upp på. Jag var heller inte i en sådan position, återigen för att kåren, många andra kårer, organisationer och föreningar har en speciell struktur och former för hur beslut tas.
Jag ville faktiskt påstå att jag välkomnade/välkomnar förändringar, men ibland är det faktiskt bättre att ha kvar en rutin än att börja göra på ett helt nytt sätt.
Med detta sagt, är ytterligare ett försvarstal för min tid inom studentkåren avslutad!
fredag 29 augusti 2008
Dags att summera det senaste två dygnen. Jag har haft ofantligt roligt och ett bra avslut på sommarledigheten.
I onsdags for jag och min egengjorda jordgubbscheesecake hem till Miss P. Tanken vara att vi skulle hårdplugga inför teoriprovet för körkort som hon ska göra idag. Men i stället, eftersom det var relativt sent på eftermiddagen och Miss P hade varit hos farbror doktorn som gjort henne illa med en hemsk undersökning, blev det middag, drinkar och finalen av Project Runway.
Eftersom jag, av misstag, redan visste vem som var vinnaren, kom jag återigen på mej själv med att jag måste sluta leta upp förhandsinformation på nätet för att jag är så otålig. Det blir ju liksom inte roligt att se avsnitten då.
Under kvällen gjorde vi också mojitos som blev asgoda och vi skålade hej vilt för att liksom klappa oss själva på bröstet för vår egen duktighet.
Kvällen avslutades med att vi sjönk längre och längre ner i soffan till Shrek III och slutade tvärt med att Miss P somnade i slutet av filmen i sängen och jag satt själv uppe och kollade klart.
I Torsdags var så den stora dagen kommen då vi skulle göra vårt årliga besök på Gröna Lund. Vi va där kl 15.30 och åkte som tokar till 21.30. Berg- och dalbanan 5 gånger, Extreme 3, Kvasten 3, Vilda musen 2, behöver jag fortsätta.? Black lady, som anslöt senare från en afterwork med jobbet, kommenterade senare att vi va Heeelt galna.
Efter allt åkande tog vi en taxi till ett av Black ladys favoritställen the Dubliner. Det va meningen att det bara skulle bli en öl, men sånt funkar ju aldrig... Det blev några engelska cider, några shots, ett par danssteg på det lilla improviserade dansgolvet och en hel massa livemusik.
Kvällen slutade alldeles försent, inte bara för mej, men det va det värt. Det var som sagt väldigt trevligt och ett utmärkt sätt att avsluta sommaren.
I onsdags for jag och min egengjorda jordgubbscheesecake hem till Miss P. Tanken vara att vi skulle hårdplugga inför teoriprovet för körkort som hon ska göra idag. Men i stället, eftersom det var relativt sent på eftermiddagen och Miss P hade varit hos farbror doktorn som gjort henne illa med en hemsk undersökning, blev det middag, drinkar och finalen av Project Runway.
Eftersom jag, av misstag, redan visste vem som var vinnaren, kom jag återigen på mej själv med att jag måste sluta leta upp förhandsinformation på nätet för att jag är så otålig. Det blir ju liksom inte roligt att se avsnitten då.
Under kvällen gjorde vi också mojitos som blev asgoda och vi skålade hej vilt för att liksom klappa oss själva på bröstet för vår egen duktighet.
Kvällen avslutades med att vi sjönk längre och längre ner i soffan till Shrek III och slutade tvärt med att Miss P somnade i slutet av filmen i sängen och jag satt själv uppe och kollade klart.
I Torsdags var så den stora dagen kommen då vi skulle göra vårt årliga besök på Gröna Lund. Vi va där kl 15.30 och åkte som tokar till 21.30. Berg- och dalbanan 5 gånger, Extreme 3, Kvasten 3, Vilda musen 2, behöver jag fortsätta.? Black lady, som anslöt senare från en afterwork med jobbet, kommenterade senare att vi va Heeelt galna.
Efter allt åkande tog vi en taxi till ett av Black ladys favoritställen the Dubliner. Det va meningen att det bara skulle bli en öl, men sånt funkar ju aldrig... Det blev några engelska cider, några shots, ett par danssteg på det lilla improviserade dansgolvet och en hel massa livemusik.
Kvällen slutade alldeles försent, inte bara för mej, men det va det värt. Det var som sagt väldigt trevligt och ett utmärkt sätt att avsluta sommaren.
torsdag 28 augusti 2008
onsdag 27 augusti 2008
tisdag 26 augusti 2008
I två dagar i rad nu har jag knappt kunnat vistats i mitt vardagsrum. Min granne som har vardagsrummet vägg i vägg med mej verka driva ett dag och kvällsdisco och igår hade jag förmånen att lyssna på Basshunter inte mindre än tre gånger på 4 timmar. Jag kan sjunga med i nästan alla låtar, om jag skulle kunna dem...
Just nu är det Kate Ryan och "Ella elle L´a"
Just nu är det Kate Ryan och "Ella elle L´a"
måndag 25 augusti 2008
Idag startade skolan igen och mitt sista "sommarlov"(ja asså man har ju inte sommarlov när man läser på universitetet, snararer typ fattisommar, men hur som) är härmed till enda. Det känns på samma gång skönt som totalt skräckfyllt.
På seminariet idag kom jag på med själv med att ha ett nervöst pirr i magen. Föreläsaren stod och pratade om hur höstens kursupplägg är, om c-uppsatsen om hur viktigt det är att redan nu börja fundera på ämne och forskningsfrågor. (å har man inte redan gjort det, om så bara funderat en liten smula, då e man nog helt helt efterbliven)
Jag har inte fattat förrän idag att det är på allvar nu. Under hösten ska jag prestera en vetenskaplig text, som ska stötas och blötas, granskas, godkänans och sedan publiceras.
Sammtidigt som det är en helt galen skön känsla, är jag skitskraj. Något som jag skrivit och forskat om ska publiceras för allmän beskådning och utsättas för ytterligare granskningar.
Det är inte alls som en blogg.
Just nu känns det helt overkligt att att jag i mitten av december ska ha producerat 35-55 sidor och att jag i början av januari kan bjuda in mina vänner till ett oppositions seminarium där det kan vara bland de första att höra mitt arbete presenteras.
Kastas mellan lycka och skräck!
På seminariet idag kom jag på med själv med att ha ett nervöst pirr i magen. Föreläsaren stod och pratade om hur höstens kursupplägg är, om c-uppsatsen om hur viktigt det är att redan nu börja fundera på ämne och forskningsfrågor. (å har man inte redan gjort det, om så bara funderat en liten smula, då e man nog helt helt efterbliven)
Jag har inte fattat förrän idag att det är på allvar nu. Under hösten ska jag prestera en vetenskaplig text, som ska stötas och blötas, granskas, godkänans och sedan publiceras.
Sammtidigt som det är en helt galen skön känsla, är jag skitskraj. Något som jag skrivit och forskat om ska publiceras för allmän beskådning och utsättas för ytterligare granskningar.
Det är inte alls som en blogg.
Just nu känns det helt overkligt att att jag i mitten av december ska ha producerat 35-55 sidor och att jag i början av januari kan bjuda in mina vänner till ett oppositions seminarium där det kan vara bland de första att höra mitt arbete presenteras.
Kastas mellan lycka och skräck!
lördag 23 augusti 2008
Ikväll ska jag bjuda på middag. Kärlek!
Miss P och Black lady kommer hit för att hålla mej sällskap när mannen går på fest för speciellt inbjudna.
Det ska bli kul och jag har såklart planerat allt som ska hända under middagen detaljerat. Ja asså det är inte något avancerat, men jag vill att det ska infinna sig en speciell stämning, så därför är det viktigt med dukning, musik och sånt.
Hur som, min största undran inför kvällen är hur sjutton det ska gå att göra pannacottan...
Miss P och Black lady kommer hit för att hålla mej sällskap när mannen går på fest för speciellt inbjudna.
Det ska bli kul och jag har såklart planerat allt som ska hända under middagen detaljerat. Ja asså det är inte något avancerat, men jag vill att det ska infinna sig en speciell stämning, så därför är det viktigt med dukning, musik och sånt.
Hur som, min största undran inför kvällen är hur sjutton det ska gå att göra pannacottan...
torsdag 21 augusti 2008
Av reagera!
Asså jag blir så J***A arg.
Varför kan inte människor respektera tvättider. Det är brukligt att man får torka tvätten upp till en timme efter att tvättiden har gått ut, och visst, jag kan köpa det och ofta funkar det. Ofta när tvätten är klar, har personen innan torkat klart sin tvätt och det är inga problem att ta sin tvätt ur maskinen för att torka på olika sätt.
Men, det finns människor som inte följer detta, som "glömmer" att det kommer andra efter som också ska tvätta och behöver torka sin tvätt.
Som idag och inte första gången... personen innan har glömt sin tvätt i torktumlaren och torkrummet är fullt av någons torra tvätt, dessutom har personen innan mej ingen tvättcylinder utan har bokat med en i hoprullad lapp...
Men jag är inte den som är den. Demonstrativt slänger jag ner den torr tvätten i en intill liggande tvättvagn och hänger upp min blöta tvätt på tork. Samma sak med den torra i torktumlaren. Jag tar ut den och lägger den i en hög på ett intill liggande bord och lägger in min blöta.
Det är min rätt, anser jag att göra det när personen gått över 1,5 timme på sin tvättid...
Överväger att sätta upp lappar i trapphuset...
Varför kan inte människor respektera tvättider. Det är brukligt att man får torka tvätten upp till en timme efter att tvättiden har gått ut, och visst, jag kan köpa det och ofta funkar det. Ofta när tvätten är klar, har personen innan torkat klart sin tvätt och det är inga problem att ta sin tvätt ur maskinen för att torka på olika sätt.
Men, det finns människor som inte följer detta, som "glömmer" att det kommer andra efter som också ska tvätta och behöver torka sin tvätt.
Som idag och inte första gången... personen innan har glömt sin tvätt i torktumlaren och torkrummet är fullt av någons torra tvätt, dessutom har personen innan mej ingen tvättcylinder utan har bokat med en i hoprullad lapp...
Men jag är inte den som är den. Demonstrativt slänger jag ner den torr tvätten i en intill liggande tvättvagn och hänger upp min blöta tvätt på tork. Samma sak med den torra i torktumlaren. Jag tar ut den och lägger den i en hög på ett intill liggande bord och lägger in min blöta.
Det är min rätt, anser jag att göra det när personen gått över 1,5 timme på sin tvättid...
Överväger att sätta upp lappar i trapphuset...
glasögon look a like...
Hmm
Det vimlar av snygga människor överallt och ibland kan jag inte hjälpa att jag vill skina lite på deras bekostnad... eller ja...
Tidigare idag när jag satt på bussen ut till en Nackaby klev det på en apsnygg kille vid Slussen. Asså jag har redan en, men titta får man ju, så jag satte mig bredvid, fast på andra sidan gången.
Plötsligt, kommer en ödör och det luktar gammal gubbe, fylla och surt. Precis bakom mej har det satts sig en gubben som inte duschat någon gång det här decenniet.
Tji fick jag för att jag förlorade mig i skönhet.
Hur som helst, i en av mina vänners bloggar läste jag nyligen ett inlägg som handlade om look a likes. Jag tänker inte så mycket på sånt av ngn anledning, men idag hände ngt mycket underligt.
Det sätter sig en kille bredvid mig på bussen. Jag märker det inte först, men när jag så tittar upp ser jag det. Han har EXAKT likadana glasögon som jag.
Asså hur sjukt är inte det. Det finns ju hundra miljoner olika glasögon. Det är samma sak med kläder och speciellt jackor. Det händer inte ofta, men det händer dock att man ser olika människor som har lika jacka. Sambon har till och med börjat prata med en vilt främmande människa i mataffären en gång för att det va en annan som hade en likadan jacka som min. Men Glasögon... Jag e förbluffad!
För övrigt så gjorde jag körkortprovet hos min vän miss P idag. Hon ska nämligen skriva det riktiga provet om en vecka och jag var där för att hjälpa till lite. Jag fick 48 av 65 möjliga. Gränsen för godkänt va 52... Aj aj!
Annars så känns det som om det är något stort, spännande och bra på väg att hända. Undra vad?
Det vimlar av snygga människor överallt och ibland kan jag inte hjälpa att jag vill skina lite på deras bekostnad... eller ja...
Tidigare idag när jag satt på bussen ut till en Nackaby klev det på en apsnygg kille vid Slussen. Asså jag har redan en, men titta får man ju, så jag satte mig bredvid, fast på andra sidan gången.
Plötsligt, kommer en ödör och det luktar gammal gubbe, fylla och surt. Precis bakom mej har det satts sig en gubben som inte duschat någon gång det här decenniet.
Tji fick jag för att jag förlorade mig i skönhet.
Hur som helst, i en av mina vänners bloggar läste jag nyligen ett inlägg som handlade om look a likes. Jag tänker inte så mycket på sånt av ngn anledning, men idag hände ngt mycket underligt.
Det sätter sig en kille bredvid mig på bussen. Jag märker det inte först, men när jag så tittar upp ser jag det. Han har EXAKT likadana glasögon som jag.
Asså hur sjukt är inte det. Det finns ju hundra miljoner olika glasögon. Det är samma sak med kläder och speciellt jackor. Det händer inte ofta, men det händer dock att man ser olika människor som har lika jacka. Sambon har till och med börjat prata med en vilt främmande människa i mataffären en gång för att det va en annan som hade en likadan jacka som min. Men Glasögon... Jag e förbluffad!
För övrigt så gjorde jag körkortprovet hos min vän miss P idag. Hon ska nämligen skriva det riktiga provet om en vecka och jag var där för att hjälpa till lite. Jag fick 48 av 65 möjliga. Gränsen för godkänt va 52... Aj aj!
Annars så känns det som om det är något stort, spännande och bra på väg att hända. Undra vad?
måndag 18 augusti 2008
Tillbaka från doktorn.
Jag va, helt ärligt, inne i mindre än 1 minut.
Doktorn klämde lite på handen och konstaterade att det nog var två knutar och inte en. Meddelade att jag skulle få remiss till en handspecialist på ett (naturligtvis) annat sjukhus och att jag antagligen skulle höra ifrån dem om en månad cirka.
Frågade om det va ngt annat och tackade sedan för besöket.
140:- fattigare, av pengar jag inte har... saftig timlön... (äää jag vet)
Doktorn va i alla fall trevlig. Han får nog bli min husläkare i alla fall!
Jag va, helt ärligt, inne i mindre än 1 minut.
Doktorn klämde lite på handen och konstaterade att det nog var två knutar och inte en. Meddelade att jag skulle få remiss till en handspecialist på ett (naturligtvis) annat sjukhus och att jag antagligen skulle höra ifrån dem om en månad cirka.
Frågade om det va ngt annat och tackade sedan för besöket.
140:- fattigare, av pengar jag inte har... saftig timlön... (äää jag vet)
Doktorn va i alla fall trevlig. Han får nog bli min husläkare i alla fall!
Oj oj oj.
Tror inte att jag har varit vaken såhär tidigt under hela sommaren...
Ska till farbror doktorn om en timme eftersom jag har en knöl på ovansidan av höger hand som jag vill ska opereras bort.
Har läst mej till att det är ledvätska som samlats och bildat en hård klump som inte kroppen kan suga upp. Det är inget farligt och försvinner ofta av sig själv. Min har suttit där ca två år och börjar påverka mitt liv, mao jag känner av den och kan inte skriva på datorn så länge eftersom den börjar värka, ytterst lite dock.
Bäst att kolla upp det med en doktor och få den borttagen. Är ganska skonad från operationer annars, förutom en fot-op som jag gjorde som spädbarn, och en stor tand-op för några år sedan. Är faktiskt lite exalterad...
Tror inte att jag har varit vaken såhär tidigt under hela sommaren...
Ska till farbror doktorn om en timme eftersom jag har en knöl på ovansidan av höger hand som jag vill ska opereras bort.
Har läst mej till att det är ledvätska som samlats och bildat en hård klump som inte kroppen kan suga upp. Det är inget farligt och försvinner ofta av sig själv. Min har suttit där ca två år och börjar påverka mitt liv, mao jag känner av den och kan inte skriva på datorn så länge eftersom den börjar värka, ytterst lite dock.
Bäst att kolla upp det med en doktor och få den borttagen. Är ganska skonad från operationer annars, förutom en fot-op som jag gjorde som spädbarn, och en stor tand-op för några år sedan. Är faktiskt lite exalterad...
torsdag 14 augusti 2008
Höst och busstidtabell.
Gaah!
På måndag börjar Sl och Ul (upplands lokaltrafik) sin hösttidtabell.
Jag och sambon bor inte ihop i veckorna eftersom han jobbar på ett kärnkraftverk och bor i en by nära det i veckorna.
Under större delar av året ses vi bara fredag kväll till söndag kväll. Det funkar, för det mesta.
Eftersom jag är i byn och hälsar på min mamma, som häpnadsväckande också bor här sedan snart 3år tillbaka, var jag i förmiddags och hämtade den nya tidtabellen för bussarna.
DE HAR DRAGIT IN BUSSEN MELLAN BYN OCH STOCKHOLM!
För att förtydliga så betyder detta att jag och sambon kommer att förlora timmar av vårt veckoumgänge.
Tidigare har sambon varit i Stockholm runt 20 på fredag och åker runt 20.30 på söndag. Detta gör att de går att planera in något på fredag kväll, typ gå på fest, bio, bjuda på middag eller något annat socialt och inte gå direkt till sängs utan att passera Gå!... ja ni fattar.
Med den nya tidtabellen kan han va i Stockholm tidigast 22 ( kanske lite i senaste laget för att hitta på ngt socialt, speciellt för sambon som rest i 3,5h) och måste åka 15.30 på söndag. Vi förlorar typ 7 timmar!!!
Asså sju timmar är kanske inte hela världen, men för några som knappt ses som det är, är det typ förödande, tycker iaf jag.
Om jag dessutom ska skaffa ett jobb, som kanske inkluderar helgarbete kommer vi att bli ett Alice och Henrik par...
Det här måste lösas!
Att SL äntligen satsar på dygnetrunt trafik i tunnelbanan fredag och lördag känns liksom som en fjärt i jämförelse.
På måndag börjar Sl och Ul (upplands lokaltrafik) sin hösttidtabell.
Jag och sambon bor inte ihop i veckorna eftersom han jobbar på ett kärnkraftverk och bor i en by nära det i veckorna.
Under större delar av året ses vi bara fredag kväll till söndag kväll. Det funkar, för det mesta.
Eftersom jag är i byn och hälsar på min mamma, som häpnadsväckande också bor här sedan snart 3år tillbaka, var jag i förmiddags och hämtade den nya tidtabellen för bussarna.
DE HAR DRAGIT IN BUSSEN MELLAN BYN OCH STOCKHOLM!
För att förtydliga så betyder detta att jag och sambon kommer att förlora timmar av vårt veckoumgänge.
Tidigare har sambon varit i Stockholm runt 20 på fredag och åker runt 20.30 på söndag. Detta gör att de går att planera in något på fredag kväll, typ gå på fest, bio, bjuda på middag eller något annat socialt och inte gå direkt till sängs utan att passera Gå!... ja ni fattar.
Med den nya tidtabellen kan han va i Stockholm tidigast 22 ( kanske lite i senaste laget för att hitta på ngt socialt, speciellt för sambon som rest i 3,5h) och måste åka 15.30 på söndag. Vi förlorar typ 7 timmar!!!
Asså sju timmar är kanske inte hela världen, men för några som knappt ses som det är, är det typ förödande, tycker iaf jag.
Om jag dessutom ska skaffa ett jobb, som kanske inkluderar helgarbete kommer vi att bli ett Alice och Henrik par...
Det här måste lösas!
Att SL äntligen satsar på dygnetrunt trafik i tunnelbanan fredag och lördag känns liksom som en fjärt i jämförelse.
tisdag 12 augusti 2008
Jag tänkte skriva ett inlägg som handlade om att skriva ner landet, alltså landsbygden, men jag ångrade mej.
Istället ska jag skriva ner caféet på Åhlens City i Stockholm. Det som ligger högst upp och som vill profilera sig som en italiensk, med en fantastiskt utsikt "så då kan vi ta lite extra betalt" restaurang.
För ett par år sedan käkade jag en varm smörgås, typ foccacia, men med ett finare namn.
Hur som, den va asgod, tills jag lite senare låg i soffan och hulkade, med en mamma som sa snälla ord, men som var tvungen att åka hem.
Efter detta har jag bara fikat och faktiskt haft en date på stället, innan renoveringen.
När renoveringen var färdig kände jag att jag ville ge det en ny chans och det har varit bra, tills i måndags.
Jag var äckligt sugen på en Cesarsallad.
Den va hemskt dyr, väldigt blaskig, hade hemmagjorda krutonger, som sett bättre dagar, de städade golvet med en vattenslang och vattnet flöt ut på restarangolvet och, OCH mina kära läsare. Jag hittade hårstrån i salladen, som inte va mina eftersom jag knappt har något hår.
Sommarjobbarna i Pampas Marina gjorde ett mycket bättre jobb till ett mycket bättre pris.
Gahh!
Jag har flytt storstaden. Laddar aktivistbatterierna!
Istället ska jag skriva ner caféet på Åhlens City i Stockholm. Det som ligger högst upp och som vill profilera sig som en italiensk, med en fantastiskt utsikt "så då kan vi ta lite extra betalt" restaurang.
För ett par år sedan käkade jag en varm smörgås, typ foccacia, men med ett finare namn.
Hur som, den va asgod, tills jag lite senare låg i soffan och hulkade, med en mamma som sa snälla ord, men som var tvungen att åka hem.
Efter detta har jag bara fikat och faktiskt haft en date på stället, innan renoveringen.
När renoveringen var färdig kände jag att jag ville ge det en ny chans och det har varit bra, tills i måndags.
Jag var äckligt sugen på en Cesarsallad.
Den va hemskt dyr, väldigt blaskig, hade hemmagjorda krutonger, som sett bättre dagar, de städade golvet med en vattenslang och vattnet flöt ut på restarangolvet och, OCH mina kära läsare. Jag hittade hårstrån i salladen, som inte va mina eftersom jag knappt har något hår.
Sommarjobbarna i Pampas Marina gjorde ett mycket bättre jobb till ett mycket bättre pris.
Gahh!
Jag har flytt storstaden. Laddar aktivistbatterierna!
söndag 10 augusti 2008
Idag:
Vissa har nycklar löst i fickan, vissa har de fastlirkade på en nyckelring löst i fickan. Andra har dem i väskan, jackan, plånboken, ja på alla möjliga ställen.
Jag har nycklarna fastlirkade i en ring som sedan sitter fasthakad i ett band. Jag brukar sedan ha nycklarna i fickan, med bandet fladrandes utanför.
Dessa band finns i alla möjliga varianter och ofta gör de reklam för företag eller organisationer. Jag har haft massor och har ofta haft en tanke bakom varför jag har just detta band. Ibland har det varit seriöst, ibland verkligen Inte.
Hur som, sedan en tid har jag haft ett band med regnbågsfärger och med RFSL.se tryck.
För mej har det varit ett statement, såklart. Jag kan, till skillnad från andra männikor i andra länder, fritt visa detta och gå relativt säker på stan. Det är en markering, det gör det lätt för människor att direkt placera in mej i ett fack, frågor och undringar minskar, situationer blir mindre pinsamma. Ja, det blir superenkelt att kategorisera in mej utan en massa tjafs.
Idag.
T-centralen sen eftermiddag. Helt plötsligt känner jag mej jätteotrygg. Helt plötsligt slår det mej att jag sätter andra, som umgås med mej, som inte vill skylta och göra statement, i direkt fara. Jag kan inte veta att det som hände under EuroPride inte kan hända mitt på blanka dagen, en helt vanlig söndag mitt i stan. Jag kan inte vara helt säker på att den otrygghet som jag med rätta kände i Riga inte är lika befogad här! Plötsligt insåg jag att jag är en levande måltavla, som bara väntar på att bli nedslagen, av dubbla anledningar. Dels är jag lite mörkare i hyn,( att jag sedan i vissa avseenden är mer svenska än många infödda svenskar hör inte hit) dels signalerar jag att jag inte är hetero.
Sakta lirkar jag ner bandet, med regnbågen och RFSL.se i fickan. I samma stund blir jag arg på mej själv. Jag e så fruktandsvärt feg! Jag går och tänker på det hela dagen . Det är ju inte så att det inte märks att jag går på stan med min pojkvän. Vill man verkligen se, så lovar jag att det märks.
Samtidigt orkar jag idag inte stå på barikaderna, orkar inte skylta, orkar inte med folks blickar och orkar inte med folk som viskar "Guuuu så gulliga de är, bögarna"
Heteroparaden får fortskrida utanför min dörr, jag ska gosa ner mej med min man och glömma allt för en stund!
Men jag är fortfarande arg över att jag la er nyckelbandet i fickan. Fan varför?
Vissa har nycklar löst i fickan, vissa har de fastlirkade på en nyckelring löst i fickan. Andra har dem i väskan, jackan, plånboken, ja på alla möjliga ställen.
Jag har nycklarna fastlirkade i en ring som sedan sitter fasthakad i ett band. Jag brukar sedan ha nycklarna i fickan, med bandet fladrandes utanför.
Dessa band finns i alla möjliga varianter och ofta gör de reklam för företag eller organisationer. Jag har haft massor och har ofta haft en tanke bakom varför jag har just detta band. Ibland har det varit seriöst, ibland verkligen Inte.
Hur som, sedan en tid har jag haft ett band med regnbågsfärger och med RFSL.se tryck.
För mej har det varit ett statement, såklart. Jag kan, till skillnad från andra männikor i andra länder, fritt visa detta och gå relativt säker på stan. Det är en markering, det gör det lätt för människor att direkt placera in mej i ett fack, frågor och undringar minskar, situationer blir mindre pinsamma. Ja, det blir superenkelt att kategorisera in mej utan en massa tjafs.
Idag.
T-centralen sen eftermiddag. Helt plötsligt känner jag mej jätteotrygg. Helt plötsligt slår det mej att jag sätter andra, som umgås med mej, som inte vill skylta och göra statement, i direkt fara. Jag kan inte veta att det som hände under EuroPride inte kan hända mitt på blanka dagen, en helt vanlig söndag mitt i stan. Jag kan inte vara helt säker på att den otrygghet som jag med rätta kände i Riga inte är lika befogad här! Plötsligt insåg jag att jag är en levande måltavla, som bara väntar på att bli nedslagen, av dubbla anledningar. Dels är jag lite mörkare i hyn,( att jag sedan i vissa avseenden är mer svenska än många infödda svenskar hör inte hit) dels signalerar jag att jag inte är hetero.
Sakta lirkar jag ner bandet, med regnbågen och RFSL.se i fickan. I samma stund blir jag arg på mej själv. Jag e så fruktandsvärt feg! Jag går och tänker på det hela dagen . Det är ju inte så att det inte märks att jag går på stan med min pojkvän. Vill man verkligen se, så lovar jag att det märks.
Samtidigt orkar jag idag inte stå på barikaderna, orkar inte skylta, orkar inte med folks blickar och orkar inte med folk som viskar "Guuuu så gulliga de är, bögarna"
Heteroparaden får fortskrida utanför min dörr, jag ska gosa ner mej med min man och glömma allt för en stund!
Men jag är fortfarande arg över att jag la er nyckelbandet i fickan. Fan varför?
torsdag 7 augusti 2008
Självmord och 2 års dag
Jag och mannen firade 2 år med att bestiga Stadshustornet. Mja, så jobbigt va det kanske inte, och bilden säger ingenting.
Jag började
i alla fall genast undra från vilken sida killen som för något år sedan tog självmord, hoppade från? Konstaterade ganska snabbt att han hur som helst måste ha varit väldigt bestämd.
För det första måste man typ köa i 40 min, minst, eftersom det bara får vara ett visst antal personer i tornet samtidigt. Sedan kostar det 20:- att gå in. Antingen går man hela vägen upp eller åker hiss halva och slingrar sig sedan i cirklar genom gångar som ser helt likadana ut så att man blir yr bara av känslan av att gå i cirklar utan slut.
Usch. Väl uppe är utsikten däremot fantastisk och det är trots allt billigare och kanske coolare än Kaknästornet.
Hur som, det skulle ju byggas högre stängsel för att förhindra fler incidenter, vet inte om det hjälpt direkt. Har man bestämt sig så har man ju liksom, och vill man ha tips va det ju inte så svårt att be bege sig ut på en liten klättertur.
Hur som, 2 års -dagen fortsatte med att vi gick till Lilla Capri på Kungsholmen och käkade pizza. Gott!
Vi åkte sedan i rask takt till Djurgården för att se på komedin "Det går an" spelad av parkteatern/Stadsteatern. Läste boken i gymnasiet kom jag på efter typ halva pjäsen men denna pjäs va mycket bättre än boken.
Efter det gick jag, mannen och två vänner in mot stan.
Kvällen avslutades på Roxy på söder, där jag drack världens godaste äppelcider och kändis-spotade innan vi gick hem.
Trevlig dag, om än den hade en tråkig nyhet på den rosa himmlen...
Jag började
i alla fall genast undra från vilken sida killen som för något år sedan tog självmord, hoppade från? Konstaterade ganska snabbt att han hur som helst måste ha varit väldigt bestämd.För det första måste man typ köa i 40 min, minst, eftersom det bara får vara ett visst antal personer i tornet samtidigt. Sedan kostar det 20:- att gå in. Antingen går man hela vägen upp eller åker hiss halva och slingrar sig sedan i cirklar genom gångar som ser helt likadana ut så att man blir yr bara av känslan av att gå i cirklar utan slut.
Usch. Väl uppe är utsikten däremot fantastisk och det är trots allt billigare och kanske coolare än Kaknästornet.
Hur som, det skulle ju byggas högre stängsel för att förhindra fler incidenter, vet inte om det hjälpt direkt. Har man bestämt sig så har man ju liksom, och vill man ha tips va det ju inte så svårt att be bege sig ut på en liten klättertur.
Hur som, 2 års -dagen fortsatte med att vi gick till Lilla Capri på Kungsholmen och käkade pizza. Gott!
Vi åkte sedan i rask takt till Djurgården för att se på komedin "Det går an" spelad av parkteatern/Stadsteatern. Läste boken i gymnasiet kom jag på efter typ halva pjäsen men denna pjäs va mycket bättre än boken.
Efter det gick jag, mannen och två vänner in mot stan.
Kvällen avslutades på Roxy på söder, där jag drack världens godaste äppelcider och kändis-spotade innan vi gick hem.
Trevlig dag, om än den hade en tråkig nyhet på den rosa himmlen...
onsdag 6 augusti 2008
Lycka!
Jag har under en tid, kanske en månad, en och en halv, inte rakat mej under armarna. Jag brukar i vanliga fall raka mej under armarna regelbundet och det brukar aldrig bli liksom långa hårstrån. Visserligen har jag kanske blivit lite slappare efter att singeltiden tagit slut, men ja... jag tycker fortfarande att det är ofräscht med hår under armarna, hos mej.
Nu va det som sagt, i min värld, väldigt länge sedan jag rakade mej. Det har berott på hyvlarna tagit slut, jag har haft en ekonomi som varit lika med noll, jag har prioriterat annat när jag haft pengar, dels har inte riktigt tiden funnits, hur sjukt nu det än låter och dels har jag inte orkat.
Men nu det senaste dagarna har jag verkligen börjat må dåligt över att jag låtit håret växa under armarna. Det måste bort. Men jag har inga hyvlar... Gahh!!!
Mannen som va och handlade till vår frukost i morse fick order om att köpa nya hyvlar, men affären hade inga. Hoppet sjönk.
Väl i duschen tittar jag i ett skåp och döm om min förvåning om det inte där ligger ett helt paket med oanvända hyvlar.
Här har jag gått i evigheter och inte rakat mej under armarna för att jag trott att det inte funnits hyvlar...
I duschen i dag bestämde jag mej för att aldrig låta det ta så här lång tid mellan rakningarna under armarna, man kan inte ha så lite tid eller så dålig ekonomi att man måste låta håret under armarna växa...
Nu va det som sagt, i min värld, väldigt länge sedan jag rakade mej. Det har berott på hyvlarna tagit slut, jag har haft en ekonomi som varit lika med noll, jag har prioriterat annat när jag haft pengar, dels har inte riktigt tiden funnits, hur sjukt nu det än låter och dels har jag inte orkat.
Men nu det senaste dagarna har jag verkligen börjat må dåligt över att jag låtit håret växa under armarna. Det måste bort. Men jag har inga hyvlar... Gahh!!!
Mannen som va och handlade till vår frukost i morse fick order om att köpa nya hyvlar, men affären hade inga. Hoppet sjönk.
Väl i duschen tittar jag i ett skåp och döm om min förvåning om det inte där ligger ett helt paket med oanvända hyvlar.
Här har jag gått i evigheter och inte rakat mej under armarna för att jag trott att det inte funnits hyvlar...
I duschen i dag bestämde jag mej för att aldrig låta det ta så här lång tid mellan rakningarna under armarna, man kan inte ha så lite tid eller så dålig ekonomi att man måste låta håret under armarna växa...
lördag 2 augusti 2008
Ännu en dag till ända med Pridejobb.
Jag vet att det har låtit som om jag klagat järnet på Pride och festivalen, beklagat mej över allt jobb och velat att den ska ta slut.
Nu känns det som om det gått alldeles för fort och jag är inte alls redo att lämna parken för detta år.
Imon är det den stora Parad-dagen som jag tyvärr kommer missa detta år. Någon måste ju hålla ställningarna i tältet och jag e faktiskt skitbra på det!
Min kära pojkvän ska fota hela paraden, så jag får ng chans att uppleva paraden ändå.
Dessutom kanske det ska regna...
Oh well.
Happy Pride!
Jag vet att det har låtit som om jag klagat järnet på Pride och festivalen, beklagat mej över allt jobb och velat att den ska ta slut.
Nu känns det som om det gått alldeles för fort och jag är inte alls redo att lämna parken för detta år.
Imon är det den stora Parad-dagen som jag tyvärr kommer missa detta år. Någon måste ju hålla ställningarna i tältet och jag e faktiskt skitbra på det!
Min kära pojkvän ska fota hela paraden, så jag får ng chans att uppleva paraden ändå.
Dessutom kanske det ska regna...
Oh well.
Happy Pride!
fredag 1 augusti 2008
torsdag 31 juli 2008
Igår startade äntligen Pride på riktigt.
Efter månader av arbete och förberedelser har nu allt dragit igång. Volontärerna för tältet är på plats, vi har klarat av vår första dag i tältet, vårt "around the world quizz" verkar faktiskt funka ganska bra och vi har fått vår första vinnare, gårdagens högsta poäng var 41, en massa nya medlemmar och en hel del besökare till tältet i övrigt och våra seminarier.
Trots att jag jobbade från tidig morgon till sena natten igår och många andra dagar är jag ändå ganska stolt och glad över att vi lyckats i år igen.
och lite är det min förtjänst.
Idag ska jag ta det lite lugnt med SFQ Pride jobbandet och får mig en rejäl dos av schlager, men först va det det där med att jobba.
men bara lite...
Efter månader av arbete och förberedelser har nu allt dragit igång. Volontärerna för tältet är på plats, vi har klarat av vår första dag i tältet, vårt "around the world quizz" verkar faktiskt funka ganska bra och vi har fått vår första vinnare, gårdagens högsta poäng var 41, en massa nya medlemmar och en hel del besökare till tältet i övrigt och våra seminarier.
Trots att jag jobbade från tidig morgon till sena natten igår och många andra dagar är jag ändå ganska stolt och glad över att vi lyckats i år igen.
och lite är det min förtjänst.
Idag ska jag ta det lite lugnt med SFQ Pride jobbandet och får mig en rejäl dos av schlager, men först va det det där med att jobba.
men bara lite...
måndag 28 juli 2008
Idag har det skapats HBT-historia då HBT (s) Stockholm och HBT (s) Göteborg gick samman och bildade HBT Socialdemokraterna Sverige. En historisk dag då Socialdemokraterna kanske är den sista partipolitiska organisationen som gör detta. Marita Ulvsokog var en av mötesordförande och det är stort. Att någon från moderpartiet tar sig tid att leda detta historiska ögonblick.
Samtidigt nås vi av nyheten, om man nu kan kalla det för det, att två unga män blivit rånade och misshandlade i Tantolunden natten till idag. En är knivskuren och vårdas på sjukhus.
Om någon dag öppnar Pride park i samma område. Där ska tiotusentals besökare träffas, umgås, festa och framförallt vara lite extra stolta. Min egen organisation ska ha ett tält med en massa frivilliga volontärer. Varje år hör man om dessa sk hatbrott under Pride.
Detta år hoppas jag, som vanligt att inget ska hända någon jag känner. Det får inte hända någon.
Jag vägrar vara rädd. Jag vägar att dölja min kärlek till den jag bestämt mig för att leva med. Jag vägrar att leva i en isolerad tillvaro som en vampyr och jag vägrar att passivt se på när heteroparaden flimrar förbi 51 veckor på året.
HBT-historia eller inte, det som kommer gå till historien är det år då Pridefirande inte skakas av dessa överfall och när mänskliga rättigheter gäller alla männiksor. Bokstavligt talat!
Samtidigt nås vi av nyheten, om man nu kan kalla det för det, att två unga män blivit rånade och misshandlade i Tantolunden natten till idag. En är knivskuren och vårdas på sjukhus.
Om någon dag öppnar Pride park i samma område. Där ska tiotusentals besökare träffas, umgås, festa och framförallt vara lite extra stolta. Min egen organisation ska ha ett tält med en massa frivilliga volontärer. Varje år hör man om dessa sk hatbrott under Pride.
Detta år hoppas jag, som vanligt att inget ska hända någon jag känner. Det får inte hända någon.
Jag vägrar vara rädd. Jag vägar att dölja min kärlek till den jag bestämt mig för att leva med. Jag vägrar att leva i en isolerad tillvaro som en vampyr och jag vägrar att passivt se på när heteroparaden flimrar förbi 51 veckor på året.
HBT-historia eller inte, det som kommer gå till historien är det år då Pridefirande inte skakas av dessa överfall och när mänskliga rättigheter gäller alla männiksor. Bokstavligt talat!
Har nyss varit på Bio.
det händer ibland och på något sätt kan jag ibland tycka att det är roligare att se på vilken sorts människor som ser en specifik film.
Härom veckan var jag på premiären av Sex and the city, inget fancy, men ja samma dag som filmen hade premiär.
Hela salongen va fylld med tjejer och en och annan kille (som mitt fördomsfull jag är säker på var bögar). Den urtypiska besökaren på den filmen var inte mindre än fyra kvinnor/tjejer som helt hade gått in för filmen, upplevelsen och rollfigurerna. Det va tjut som var öronbedövaande när ljuset dämpades. Filmen kastade oss mellan skratt och tårar och filmens 2,30 timmar kändes som en fjärt. Man lämnar biografen med inget annat att säga, inget annat på läpparna förutom... Ahhhh!
Idag var jag på en av männens motsvarigheter. Batman- The dark knight.
Den urtypiske besökaren är en man/pojke med sina polare och en och annan kvinna/tjej. (för pojkvännens skull eller för Batman... I don´t know)
Ljudet fick stolen att skaka, massor av explosioner, coola bilar, avancerade vapen och en invecklad och klurig handling som går ut på ont vs gott.
När skurken spränger ett sjukhus, sneglar jag på mannen bredvid mig. Han har ett leende som ett barn i en leksaksaffär där allt är gratis! Jag bara suckar.
Man lämnar biografen med känslan av att det lurar en skurk bakom nästa hörn, tricken sprängs och glider genom perongen, männiksor flyr i panik... Ond värld.
Två världar, två helt olika språk!
det händer ibland och på något sätt kan jag ibland tycka att det är roligare att se på vilken sorts människor som ser en specifik film.
Härom veckan var jag på premiären av Sex and the city, inget fancy, men ja samma dag som filmen hade premiär.
Hela salongen va fylld med tjejer och en och annan kille (som mitt fördomsfull jag är säker på var bögar). Den urtypiska besökaren på den filmen var inte mindre än fyra kvinnor/tjejer som helt hade gått in för filmen, upplevelsen och rollfigurerna. Det va tjut som var öronbedövaande när ljuset dämpades. Filmen kastade oss mellan skratt och tårar och filmens 2,30 timmar kändes som en fjärt. Man lämnar biografen med inget annat att säga, inget annat på läpparna förutom... Ahhhh!
Idag var jag på en av männens motsvarigheter. Batman- The dark knight.
Den urtypiske besökaren är en man/pojke med sina polare och en och annan kvinna/tjej. (för pojkvännens skull eller för Batman... I don´t know)
Ljudet fick stolen att skaka, massor av explosioner, coola bilar, avancerade vapen och en invecklad och klurig handling som går ut på ont vs gott.
När skurken spränger ett sjukhus, sneglar jag på mannen bredvid mig. Han har ett leende som ett barn i en leksaksaffär där allt är gratis! Jag bara suckar.
Man lämnar biografen med känslan av att det lurar en skurk bakom nästa hörn, tricken sprängs och glider genom perongen, männiksor flyr i panik... Ond värld.
Två världar, två helt olika språk!
tisdag 22 juli 2008
Asså jag vet inte.
Jag har lovat att denna blogg inte ska bli lika tacky som den förra, men nu måste jag.
GAAAAAAAAAAAAAAHHHHH!!!! för barntrottsigt beteende hos vuxna individer.
Åh, jag har nog inte varit så här arg på någon på väldigt länge.
Men, jag ska bita ihop. Jag vägrar sjunka till samma låga nivå!
Jag har lovat att denna blogg inte ska bli lika tacky som den förra, men nu måste jag.
GAAAAAAAAAAAAAAHHHHH!!!! för barntrottsigt beteende hos vuxna individer.
Åh, jag har nog inte varit så här arg på någon på väldigt länge.
Men, jag ska bita ihop. Jag vägrar sjunka till samma låga nivå!
lördag 19 juli 2008
Köp köp köp...
För oss som Älskar melankoliska sångare, smäktande svensk balad/pop och texter med mening och tanke bakom. Köp Patrik Isakssons samlingsplatta som just kommit ut och som summerar hans första tio år som artist.
Om Mauro Scocco är kung av melankolisk balad/pop är Patrik Isaksson hans tronföljare
Jag e såld!
Om Mauro Scocco är kung av melankolisk balad/pop är Patrik Isaksson hans tronföljare
Jag e såld!
fredag 18 juli 2008
Nu på kvällen ringde Eddie. Gu va jag saknar och jag blev så glad. Nästa rosa moln glad. Eddie är en av min bästa och äldsta vänner.
Eddie ska hämta ut sitt visum till Kina på måndag och tänkte komma förbi här för att sova.
Underbar ide!
Det blir vinmiddag på söndag kväll. Med mina två favvokillar, Miss Eddie och min kära Doktor M.
Längtar!
Eddie ska hämta ut sitt visum till Kina på måndag och tänkte komma förbi här för att sova.
Underbar ide!
Det blir vinmiddag på söndag kväll. Med mina två favvokillar, Miss Eddie och min kära Doktor M.
Längtar!
torsdag 17 juli 2008
Syskonövervakning AB, fika/spån med favvo organisationen och blötdjur
Hej hej hallå.
Eftersom sommarens ekonomi är lite dålig har jag sedan juni inte haft något SL-kort. Jag anser mej bo ganska nära stan och kan gå in till Söder på 20 min. Det är bra med frisk luft och den motionen det ger, oftast
Så idag som så många andra dagar gjorde jag mej på eftermiddagen beredd för att gå in till stan och mitt fika/spån-möte med favvo-organisationen SFQ, Sveriges förenade HBTQ-studenter.
Jag kom till toppen av Skanstullsbron, då öppnade sig himlen och det öste ner regn. Det finns liksom ingenstans att ta skydd mitt uppe på bron, så ja, jag blev ett blötdjur, med plaskande skor och jeans som smetade sig runt benen.
Mysigt... Mja.
Det va inget annat att göra än att fortsätta bron ner mot Skanstull och söka skydd tills det värsta dragit över.
När jag lite senare färdigbytt och med kanellängd i handen kliver på bussen vid Gullmars, st
år "Syster" Å och svåger med systerdotter i bussenens bakre del. De ska till SöS för ngn kontroll av barnet. Syster ropar. "Syskonövervakning AB är i farten igen"
Till saken hör att syster eller svåger brukar se mej då och då, från en buss eller genom bilrutan eller så springer vi på varandra helt apropå som idag. Det brukar följas av ett roligt mess att syster minsann sett mej... Ibland har jag nästan undrat om de inte skuggar mej med flit. Som syskonövervakning.
Under mitt möte med SFQ lös(såklart) solen, men jag och Cam satt inne och spånade.
Vi spånade på hur vår lastbil ska se ut under Prideparaden.
Vi har studenttema.
Jag insåg ganska snart att vi har mycket jobb framöver för att hinna klart, inte bara med pyntning av lastbil utan också vårt tält i parken.
Att vara med och arrangera SFQ´s pridedeltagande har varit mer jobb än jag kunde föreställa mej. En festival som brukar vara så jättekul och något som jag ser fram emot varje år, känns nu bara hopplöst jobbigt och jag vill bara att det ska vara över. Men söta Klara kommer ju till Pride och gör allt bra igen.
Det regnade såklart när jag gick hem. Jag blev blöt och trött.
Men en engagerad person som jag kan inte låta lite regn störa humöret och dagen är inte slut än...
och jag lovar, jag ska lära mej att inte skriva uppsatsinlägg här...
och bilden ovan är på styrelsen i Syskonövervakning AB
Eftersom sommarens ekonomi är lite dålig har jag sedan juni inte haft något SL-kort. Jag anser mej bo ganska nära stan och kan gå in till Söder på 20 min. Det är bra med frisk luft och den motionen det ger, oftast
Så idag som så många andra dagar gjorde jag mej på eftermiddagen beredd för att gå in till stan och mitt fika/spån-möte med favvo-organisationen SFQ, Sveriges förenade HBTQ-studenter.
Jag kom till toppen av Skanstullsbron, då öppnade sig himlen och det öste ner regn. Det finns liksom ingenstans att ta skydd mitt uppe på bron, så ja, jag blev ett blötdjur, med plaskande skor och jeans som smetade sig runt benen.
Mysigt... Mja.
Det va inget annat att göra än att fortsätta bron ner mot Skanstull och söka skydd tills det värsta dragit över.
När jag lite senare färdigbytt och med kanellängd i handen kliver på bussen vid Gullmars, st
år "Syster" Å och svåger med systerdotter i bussenens bakre del. De ska till SöS för ngn kontroll av barnet. Syster ropar. "Syskonövervakning AB är i farten igen"Till saken hör att syster eller svåger brukar se mej då och då, från en buss eller genom bilrutan eller så springer vi på varandra helt apropå som idag. Det brukar följas av ett roligt mess att syster minsann sett mej... Ibland har jag nästan undrat om de inte skuggar mej med flit. Som syskonövervakning.
Under mitt möte med SFQ lös(såklart) solen, men jag och Cam satt inne och spånade.
Vi spånade på hur vår lastbil ska se ut under Prideparaden.
Vi har studenttema.
Jag insåg ganska snart att vi har mycket jobb framöver för att hinna klart, inte bara med pyntning av lastbil utan också vårt tält i parken.
Att vara med och arrangera SFQ´s pridedeltagande har varit mer jobb än jag kunde föreställa mej. En festival som brukar vara så jättekul och något som jag ser fram emot varje år, känns nu bara hopplöst jobbigt och jag vill bara att det ska vara över. Men söta Klara kommer ju till Pride och gör allt bra igen.
Det regnade såklart när jag gick hem. Jag blev blöt och trött.
Men en engagerad person som jag kan inte låta lite regn störa humöret och dagen är inte slut än...
och jag lovar, jag ska lära mej att inte skriva uppsatsinlägg här...
och bilden ovan är på styrelsen i Syskonövervakning AB
onsdag 16 juli 2008
Oj vilken dag och vilket väder. Skönt.
Idag har det varit fullt upp.
Jag träffade min kompis E som ska gifta sig snart. Vi gick runt i stan och pratade skit i två timmar och kollade kläder.
Sen begav vi oss till Chokladfabriken (http://www.chokladfabriken.com/) för provsmakning av bröllopstårtor. Gud så gott det va. Sjukt trevlig och tillmötesgående personal. Och vilka praliner. Mumma
Efter mycket mumsande och dividerande om smak, hur komplicerad den verkade va att skära, utseende osv bestämde sej brudparet för en tårta med chokladmousse, jordgubb och lime. Jättegott!
Sen vidare på möte, kinesmat och sist men inte minst stötte jag på ett gammalt ex på väg hem...
Vissa dagar händer det mer än andra.
Fridens
Idag har det varit fullt upp.
Jag träffade min kompis E som ska gifta sig snart. Vi gick runt i stan och pratade skit i två timmar och kollade kläder.
Sen begav vi oss till Chokladfabriken (http://www.chokladfabriken.com/) för provsmakning av bröllopstårtor. Gud så gott det va. Sjukt trevlig och tillmötesgående personal. Och vilka praliner. Mumma
Efter mycket mumsande och dividerande om smak, hur komplicerad den verkade va att skära, utseende osv bestämde sej brudparet för en tårta med chokladmousse, jordgubb och lime. Jättegott!
Sen vidare på möte, kinesmat och sist men inte minst stötte jag på ett gammalt ex på väg hem...
Vissa dagar händer det mer än andra.
Fridens
Idag vankas det bröllopstårteprovsmakning...
Ja, inte till mitt eget, men till en av mina bästa kompisars. Hon gifter sig i augusti och jag är toastmaster. Ska bli kul, både idag och på bröllopet.
Min mamma hade aldrig hört talas om att man va på provsmakning av bröllopstårta, "det är ju sånt man ser i amerikanska filmer" sa hon.
Undrar hur det kommer gå till?
Aja.
Fridens!
Ja, inte till mitt eget, men till en av mina bästa kompisars. Hon gifter sig i augusti och jag är toastmaster. Ska bli kul, både idag och på bröllopet.
Min mamma hade aldrig hört talas om att man va på provsmakning av bröllopstårta, "det är ju sånt man ser i amerikanska filmer" sa hon.
Undrar hur det kommer gå till?
Aja.
Fridens!
tisdag 15 juli 2008
Idag skulle jag ha gått upp tidigt för att gå och simma på förmiddagen, men eftersom jag började läsa en ny bok igår va jag lite trött i morse.
Jag har börjat läsa boken Lasermannen- en berättelse om Sverige.
Innan jag började läsa den kände jag att den skulle va tråkig att läsa för att den inte är skriven som en roman och som jag är mer van vid, men jag gillar den på ngt sätt.
Den är skriven i ganska korta kapitel ur olika personers synvinkel och man får uppfattningen av att de är på riktigt och att författaren bara skrivit ner det som personerna sagt eller målat upp.
Jag va så liten, eller ja, typ 11 år när allt detta hände och jag kommer inte ihåg så mycket, av rapporteringen. Jag vet inte ens om jag visste att det bara var mörkhyade personer som föll offer, att de va så många som 10 st varav en dog och att det var högerextremister som låg bakom. Jakten på lasermannen beskrivs som den största jakten på en mördare i svensk polishistoria. Läskigt
Det ska bli intressant att fortsätta läsa boken och få uppleva den värld som målas upp. Jag tror att jag många gånger kommer bli väldigt arg, frustrerad och känna aktivistådran svälla...
Eftermiddagen idag har jag annars spenderat med en vän från Uppsala som jag inte sett på länge.Hennes pojkvän bor här i Stockholm och idag innan hon åkte tillbaka till U träffades vi på lunch. Det är skönt med människor som man bara kan träffa så där, det kan gå en tid, men när man väl ses pratar man som om ingen tid alls gått.
Mitt korttidsminne gör att jag inte kommer ihåg vad stället vi åt på hette, men det gör inget för det va ändå inget bra ställe.
Nu ska jag se om jag hittar någon diskussion på qx om invandrarna och de problem, som de tydligen ska ta med sig allihop, som jag kan lägga mej i.
Må så gott!
/Pomi
Jag har börjat läsa boken Lasermannen- en berättelse om Sverige.
Innan jag började läsa den kände jag att den skulle va tråkig att läsa för att den inte är skriven som en roman och som jag är mer van vid, men jag gillar den på ngt sätt.
Den är skriven i ganska korta kapitel ur olika personers synvinkel och man får uppfattningen av att de är på riktigt och att författaren bara skrivit ner det som personerna sagt eller målat upp.
Jag va så liten, eller ja, typ 11 år när allt detta hände och jag kommer inte ihåg så mycket, av rapporteringen. Jag vet inte ens om jag visste att det bara var mörkhyade personer som föll offer, att de va så många som 10 st varav en dog och att det var högerextremister som låg bakom. Jakten på lasermannen beskrivs som den största jakten på en mördare i svensk polishistoria. Läskigt
Det ska bli intressant att fortsätta läsa boken och få uppleva den värld som målas upp. Jag tror att jag många gånger kommer bli väldigt arg, frustrerad och känna aktivistådran svälla...
Eftermiddagen idag har jag annars spenderat med en vän från Uppsala som jag inte sett på länge.Hennes pojkvän bor här i Stockholm och idag innan hon åkte tillbaka till U träffades vi på lunch. Det är skönt med människor som man bara kan träffa så där, det kan gå en tid, men när man väl ses pratar man som om ingen tid alls gått.
Mitt korttidsminne gör att jag inte kommer ihåg vad stället vi åt på hette, men det gör inget för det va ändå inget bra ställe.
Nu ska jag se om jag hittar någon diskussion på qx om invandrarna och de problem, som de tydligen ska ta med sig allihop, som jag kan lägga mej i.
Må så gott!
/Pomi
måndag 14 juli 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)