I måndags började en ny period på skolan. Med ny period menar jag att det, en måndag var fjärde vecka, kommer många nya studenter på en gång. En student kan starta i en klass/kurs vilken måndag som helst, egentligen, men vissa måndagar är specifika kurstartsdagar. Studenterna kan sen gå, en, två, tre osv veckor upp till flera månader (som jag)
Hur som helst. Den 24 oktober var en sån måndag, så från att ha varit fyra i min klass är vi nu 12. Det här med att studenter kommer och går i en klass är mycket rörigt och ibland påfrestande. Det blir liksom aldrig lugn och ro.
Det finns egentligen inget att göra åt det. Det är så skolan fungerar. Jag hoppas bara att, då det är dags för mig att flytta upp en nivå, så får jag ha kvar min lärare Chiara. Men det återstår att se.
I övrigt har det inte hänt så mycket. Nästan alla de som jag startade och umgicks med har slutat och åkt hem till sina respektive hemländer. Laraine och Renee åkte i lördags och Giorgi åkte i tisdags morse.
Det är bara jag och flatien kvar.
Förresten, hmm, jag vet inte hur jag ska skriva det här, men jag vet inte vad det är med mig och 50+are. Jag gillar att umgås med dem och de gillar tydligen att umgås med mig.
Det har börjat en ny farbror i min klass, Henning, från Danmark Han är 69 år, jobbar lite när han vill och har pension som han tar ut. Han bestämde sig för att komma till Rom, lite bara För Att och bättra på sin italienska som han delvis använder i sitt arbete (han är psykolog för Röda Korset bland annat fick jag veta). Redan första dagen hamnade vi i samma arbetsgrupp några gånger under lektionen och både igår och idag fick vi spela upp en liten scen inför de andra i klassen, på en konversation vi övat på under morgonen.
Idag efter lektionen visade han mig något han hittat in en guidebok, en 3D film om Rom (tror jag) och han undrade om jag ville gå på lite sightseeing med honom för att se om filmen va något att ha.
Biografen skulle ligga på en sidogata till Via Cavor som är en av Roms stora shoppingområden.
Första stop:et blev Spanska trappan och därifrån gick vi sedan på Via dei Condotti, även det en känd gata för den modemedvetna då det här ligger många modehus...
På denna gata ligger också Antico Caffé Greco, Roms äldsta bar/café (det öppnade 1760) och bara ett annat ställe, i Venedig är äldre. Historiska personer som Ibsen, Goethe och HC Andersens har setts sippa på sina favoritdryk i lokalerna. Även idag är det det känt tillhåll för konstnärer, politiker och artister. Det finns en avskild del längst in i lokalen, där den vanlige turisten/italienaren inte får tillträde hur som helst som jag tror är avsedd för just de där odödliga som kan poppar in när som helst.
Cafet har också ett orginalbrev från HC Andersen på en av väggarna där han skriver om sin lägenhet som han ska ha bott i under en tid i Rom.
Vill du besöka caféet och läsa lite mer om det kan du klicka här för mer info samt karta. Du kan också besöka deras officiella hemsida här. Ta dock med dig stora pengasäcken för du får betala ca 80:- för en slät kopp blaskig cappuccino.
Efter lite fönstershoping längs Condotti kom vi sedan fram till via Cavor, som jag tro blev en liten chock för Henning. Cavor är en väldigt livlig gatan med dels mycket folk och en hel del bilar. Vi lyckades iaf hitta Italiens motsvarighet till vår Riksdag och till slut också biografen. Det kostade en del att gå in, Frej verkade trött och ville egentligen bara se en av filmerna som ingick i ett packet så vi beslöt att strunta i allt.
Det var ändå en trevlig eftermiddag, trots att det är sjukt svårt att förstå danska...
I morgon är det redan torsdag. Veckorna springer förbi i en rasande fart här, trots att det varje måndag känns som en evighet tills det är helg och en kan sova ut.
I helgen ska jag försöka ta mig i kragen och gå ut på egen hand och träffa människor. Det är massa Halloweenfester här och om jag lyckas skaffa mig lite utklädningsgrejer kanske jag går på någon av dem. Har blivit bjuden till en, men det är ju inget kul om en inte klär ut sig lite. Jag lämnade ju mina peruker hemma i Sverige och det känns just nu som en dum ide...
Men men...
Ta hand om er därute!
Ciao ragazzi!
