Idag har det skapats HBT-historia då HBT (s) Stockholm och HBT (s) Göteborg gick samman och bildade HBT Socialdemokraterna Sverige. En historisk dag då Socialdemokraterna kanske är den sista partipolitiska organisationen som gör detta. Marita Ulvsokog var en av mötesordförande och det är stort. Att någon från moderpartiet tar sig tid att leda detta historiska ögonblick.

Samtidigt nås vi av nyheten, om man nu kan kalla det för det, att två unga män blivit rånade och misshandlade i Tantolunden natten till idag. En är knivskuren och vårdas på sjukhus.
Om någon dag öppnar Pride park i samma område. Där ska tiotusentals besökare träffas, umgås, festa och framförallt vara lite extra stolta. Min egen organisation ska ha ett tält med en massa frivilliga volontärer. Varje år hör man om dessa sk hatbrott under Pride.
Detta år hoppas jag, som vanligt att inget ska hända någon jag känner. Det får inte hända någon.

Jag vägrar vara rädd. Jag vägar att dölja min kärlek till den jag bestämt mig för att leva med. Jag vägrar att leva i en isolerad tillvaro som en vampyr och jag vägrar att passivt se på när heteroparaden flimrar förbi 51 veckor på året.

HBT-historia eller inte, det som kommer gå till historien är det år då Pridefirande inte skakas av dessa överfall och när mänskliga rättigheter gäller alla männiksor. Bokstavligt talat!

Har nyss varit på Bio.
det händer ibland och på något sätt kan jag ibland tycka att det är roligare att se på vilken sorts människor som ser en specifik film.

Härom veckan var jag på premiären av Sex and the city, inget fancy, men ja samma dag som filmen hade premiär.
Hela salongen va fylld med tjejer och en och annan kille (som mitt fördomsfull jag är säker på var bögar). Den urtypiska besökaren på den filmen var inte mindre än fyra kvinnor/tjejer som helt hade gått in för filmen, upplevelsen och rollfigurerna. Det va tjut som var öronbedövaande när ljuset dämpades. Filmen kastade oss mellan skratt och tårar och filmens 2,30 timmar kändes som en fjärt. Man lämnar biografen med inget annat att säga, inget annat på läpparna förutom... Ahhhh!

Idag var jag på en av männens motsvarigheter. Batman- The dark knight.
Den urtypiske besökaren är en man/pojke med sina polare och en och annan kvinna/tjej. (för pojkvännens skull eller för Batman... I don´t know)
Ljudet fick stolen att skaka, massor av explosioner, coola bilar, avancerade vapen och en invecklad och klurig handling som går ut på ont vs gott.
När skurken spränger ett sjukhus, sneglar jag på mannen bredvid mig. Han har ett leende som ett barn i en leksaksaffär där allt är gratis! Jag bara suckar.
Man lämnar biografen med känslan av att det lurar en skurk bakom nästa hörn, tricken sprängs och glider genom perongen, männiksor flyr i panik... Ond värld.

Två världar, två helt olika språk!