Idag:
Vissa har nycklar löst i fickan, vissa har de fastlirkade på en nyckelring löst i fickan. Andra har dem i väskan, jackan, plånboken, ja på alla möjliga ställen.
Jag har nycklarna fastlirkade i en ring som sedan sitter fasthakad i ett band. Jag brukar sedan ha nycklarna i fickan, med bandet fladrandes utanför.
Dessa band finns i alla möjliga varianter och ofta gör de reklam för företag eller organisationer. Jag har haft massor och har ofta haft en tanke bakom varför jag har just detta band. Ibland har det varit seriöst, ibland verkligen Inte.
Hur som, sedan en tid har jag haft ett band med regnbågsfärger och med RFSL.se tryck.
För mej har det varit ett statement, såklart. Jag kan, till skillnad från andra männikor i andra länder, fritt visa detta och gå relativt säker på stan. Det är en markering, det gör det lätt för människor att direkt placera in mej i ett fack, frågor och undringar minskar, situationer blir mindre pinsamma. Ja, det blir superenkelt att kategorisera in mej utan en massa tjafs.

Idag.
T-centralen sen eftermiddag. Helt plötsligt känner jag mej jätteotrygg. Helt plötsligt slår det mej att jag sätter andra, som umgås med mej, som inte vill skylta och göra statement, i direkt fara. Jag kan inte veta att det som hände under EuroPride inte kan hända mitt på blanka dagen, en helt vanlig söndag mitt i stan. Jag kan inte vara helt säker på att den otrygghet som jag med rätta kände i Riga inte är lika befogad här! Plötsligt insåg jag att jag är en levande måltavla, som bara väntar på att bli nedslagen, av dubbla anledningar. Dels är jag lite mörkare i hyn,( att jag sedan i vissa avseenden är mer svenska än många infödda svenskar hör inte hit) dels signalerar jag att jag inte är hetero.

Sakta lirkar jag ner bandet, med regnbågen och RFSL.se i fickan. I samma stund blir jag arg på mej själv. Jag e så fruktandsvärt feg! Jag går och tänker på det hela dagen . Det är ju inte så att det inte märks att jag går på stan med min pojkvän. Vill man verkligen se, så lovar jag att det märks.

Samtidigt orkar jag idag inte stå på barikaderna, orkar inte skylta, orkar inte med folks blickar och orkar inte med folk som viskar "Guuuu så gulliga de är, bögarna"
Heteroparaden får fortskrida utanför min dörr, jag ska gosa ner mej med min man och glömma allt för en stund!

Men jag är fortfarande arg över att jag la er nyckelbandet i fickan. Fan varför?