Oh boy!
Den här veckan flög förbi fort...
Under veckan har jag besökt en laundromat för första gången. Jag är säker på att de finns en sådan i närheten av där jag bor, men jag har inte orkat leta. Jag har drabbats av lathetsmasken. Efter lektionerna på skolan och efter mina egenstudier är jag ofta för trött för att göra något avancerat. Som att leta efter en laundromat i mitt område. Värmen gör nog sitt samt alla de nya intryck, anpassningen till mitt nya liv, alla människor jag träffar osv...
Så, häromdagen när jag varit på lunch med några kursare, amerikanskorna Sandy och Laraine, gick vi förbi en laundromat som ligger i närheten av skolan. Det fick bli den och onsdagen kvällsutflykt.
Finns inte så mycket att säga om "äventyret". Jag kom dit med mina kläder och fick stoppa in dem i en tvättmaskin, en liten indier kom och hällde tvättmedel över mina kläder, jag fick betala 7 euro i kassan och var välkommen att hämta kläderna igen efter 1,5 timme.
Enkelt, effektivt och bekvämt.
Medan tvätten blev ren, tog jag en pizza och ett glas vin i närheten. Tänk om en kunde ha de så varje gång :)
I går var jag på middag med en grupp som jag kommit i kontakt med via FB. Det är både människor som flyttat hit till Rom från olika delar av världen och italienare. Så stor chans till utbyte och möjlighet att öva italienska i framtiden :)
Vi käkade på en restaurang i Trastevere och hade mycket trevligt. Ledaren för gruppen, en kvinna från USA, erbjöd sig att skjutsa mig hem efteråt och jag tackade ja, kanske lite för fort.
Kvinnan, som typ 70% av alla här, kör nämligen vespa och hade jag vetat det när jag jag tackat ja, kanske svaret hade blivit annorlunda.
Jag har nämligen stor respekt för motordrivna fordon på två hjul och tycker att det är väldigt läskigt att åka med sånna.
Men jag hade ju tackat ja, klockan var efter midnatt och jag visste ändå inte hur jag skulle ta mig hem så sent, så det va ju inget annat att göra än att hoppa på det där monstret.
Det gick faktisk bra, trots att det gick fort emellanåt och trots att jag knappt vågade andas. Mina händer har nog aldrig varit så vita av krampaktigt fasthållande förut...
Det va en positiv erfarenhet dock och jag tror att jag nästa gång inte kommer vara lika rädd.
Nu är det snart helg och imorgon har jag blivit inbjuden att delta på ett evenemang/fest som jag inte riktigt vet vad det är. Men en måste ju leva lite för att göra livet till ett äventyr. Right!
Buon weekend raggazi!
