De senaste dagarn har det hänt en massa!
I fredags blev mitt bankkort skadat av en bankomat. Först fattade jag inte att de var sönder eftersom maskinen sa konstiga, saker som att kortet inte var "valid" eller "international withdrawal not possible"
Testade i flera maskiner men icke. Tänkte det kanske inte funkade för att jag testat i många automater mm.
I lördags ringde jag banken, som efter lite arbete kunde se att en bankomat förstört chipet. Det var bara att beställa ett nytt! Panik, hopplöshet, fan, prutt och skit också!
Men nu är ett nytt på väg, hoppas jag och levereras till ett DHL långt utanför stan i slutet på veckan. Nöden har ju ingen lag eller hur det nu va.
Resten av veckoslutet var ganska lugn och i söndags flyttade jag in i mitt rum i området Toscolana.
Eftersom MM skulle åka tillbaka till Sverige samma dag, han vi mest kolla in rummet (jag var först och fick därför välja rum först!) och sen var det dags att bege sig mot Milano.
MM blev lite tårögd innan hon skulle gå igenom säkerhetsspärren och när andra gråter gråter jag...
När jag kom tillbaka till Rom hade tunnelbanan slutat gå och jag fick vänta på bussen. Det gjorde jag i 1,5 timme... så är det i Rom. Välkommen till Rom!
Min "flatie" är från Tyskland men bor i Schweiz. Han ska bo här i två månader. Han verkar trevlig, hjälpsam och är pratglad, vilket är bra för mig eftersom jag är lite tillbakadragen och tyst i början.
Eftersom jag kom hem så sent i söndags hade han redan gått och lagt sig när jag kom hem. Jag ville inte störa, hade aldrig träffat honom förut och det var sent, så jag vill vara så tyst som möjligt. Detta resulterade i att jag inte sov så mycket på natten eftersom jag låg och oroade mig för om jag låst dörren eller inte. En kan tycka att " det är väll bara att gå och känna" men ( alla dessa men) min dörr knarrade, jag visste inte hur mycket väsen jag skulle föra i mitt försök och jag ville ju inte att min "flaties" första intryck, inte nog med att jag kommer hem sent och för oväsen, skulle va ett dåligt ett...
I måndags började då som sagt skolan, och det kör verkligen igång på en gång.
Först fick jag göra ett skrivtest, eftersom jag sagt att jag kan lite italienska sedan innan, jag hade 11 av 26... Liknar det sista provet jag hade i franska i 8:an där jag hade 5 av 100 eller något av proven jag hade det första året på högskolan...
Sen genomled jag ett "taltest". Jag fattade ingenting.
Så nu är jag i en klass för nybörjare och det var ju det jag ville. Men de kör som sagt igång på en gång. Läraren pratade lite engelska igår och idag nästan ingenting.
Det är svårt att säga vad vi gör på lektionerna, men vi har koncentrerat oss på att läsa och förstå olika annonser, vi har gått igenom alfabetet, färger, räknat, övat oss på att fråga vad saker kostar, vart någon bor, hur en svarar i telefon osv. Mycket på en gång och just nu känns 4 timmar om dagen alldeles tillräckligt med korvstoppning.
Många i min klass ska vara här kortare tid, en månad upp till två. Jag är den enda som ska gå på samma skola i sex månader. Även här möts jag av "Wow", "cool" och "You are going to lern italian so well"
Jag hoppas fortfarande det, även om det nu känns väldigt svårt!
Nu ska jag njuta lite av det fina vädret och sen åka hem, eftersom jag glömt alla mina pengar hemma... Kanske går/åker jag till http://www.parcoappiaantica.it/it/index.asp i eftermiddag och lägger mig i gräset!
Ciao, rivedervi presto (vi hörs snart igen)
