Jag har läst inlägget före detta, om den nya inriktiningen, flera gånger.
Jag har läst mailkonversationen mellan mig och skolan.
Jag har pratat med min mamma och med mina vänner och jag har besökt ställen för sista gången på ett tag.
Jag har börjat kolla på stor resväska, skaffat sjukvårdskort för utlandet och börjat fundera på vad jag ska ta bort ur lägenheten inför min avflytt.
Jag är uppenbarligen tjänstledigt från och med den 26 september och jag ska tydligen åka på semester med mor den 19:e och jag har ingen returbiljett.
Jag ska tydligen ha någon fest om några veckor.
Det är helt tydligt att jag ska flytta till Rom, Italien om lite drygt en månad.
Det känns overkligt och definitivt inte som att det är en grej som jag, JAG ska göra, Det går liksom inte att ta på, det går inte att föreställa sig. Jag har aldrig gjort något sånt här förut, har ingen referensram och kan inte ta på det här som väntar mig.
Det känns konstigt och går inte att föreställa sig att jag ska bege mig ut på detta äventyr.
Jag kan inte förstå det. Det är sjukt galet crazy bananas!
