Då va skolvecka slut, iaf för idag och imorgon. På söndag ska jag plugga.
Jag måste få in de små, vanliga orden och fraserna så att jag kan avancera. Men som sagt, det blir på söndag.
Igår var jag och några kursare i Trastevere och käkade på en typisk italiensk restaurang. Typisk och väldigt poppulär. Så poppulär att de som ville ha sittplats ute köade en timme, minst, innan restsaurangen ens öppnade för att få en åtråvärd sittplats på piazzan. Restaurangen tar inga bokningar innan och det är först till kvarn som gäller.
Mitt sällskap kom tio minuter innan de öppnade och fick, av förklarliga orsaker, plats inne. Det va inte heller så tokigt.
Till middag åt jag både antipasti och secondo pasti (två rätters)
Min antipasti bestod av pasta i tomat, basilika och någonslags köttsås och till secondi pasti åt jag kanin.
Första gången jag ätit kanin och ja, det blev ingen favorit. Kanin var inte äckligt eller så, men ganska smaklöst. Till det blev det en del vino rossi :) Trots att restaurangen låg i Trastevere, som är känt för att vara ganska dyrt och pretto var maten inte alls dyr. För tvårätters och några glas vin blev det 200:-/person.
Några i mitt sällskap bor på ett B&B i ett kloster och måste vara hemma senast 22.30 varje dag. Kommer de senare är dörrarna låsta och de får inte komma in igen förrän kl 06.00 dagen efter, så det blev lite stressig där mot slutet.
Efter middagen gick jag och två andra till en bar i närheten av restaurangen och tog en drink. Kvällen var allt som allt mycket trevlig och det är väldigt skönt att man fortfarande kan sitta ute på restaurangerna utan att frysa. Kvällarna är också väldigt svala och behagliga. Jag önskar att det alltid va så...
I eftermiddag väntar en tur med skolan i Trastevere. De anordnar en guidad tur, (på Italienska...) i området och jag och några från klassen samt min flatie ska gå med. Vad kvällen har att erbjuda får en vänta och se. Jag är dock väldigt trött, så jag ska nog ta det lugnt. Ska försöka komma ihåg kameran under kvällen och helgen!
Imorgon väntar sen stranden. Men som med allt, den senaste tiden, vet en aldrig vad som händer eller väntar.
Till nästa gång, buon weekend!
fredag 30 september 2011
torsdag 29 september 2011
Ciao da una Roma estiva (typ)
I morgon har jag gått i skolan i en vecka. Det känns i huvudet och i kroppen. Eftersom jag inte har skaffat internet hemma än, släpar jag på datorn och böcker varje dag också, vilket i denna värme är en utmaning.
I tisdags hade vi nog närmare 35 grader här! Vill inte ens veta vad det är i Sverige :))
Det är skönt med värme, men enough is enough, jag menar 35 grader...
I detta inlägg blir det en resumé av vad som hänt de senaste dagarna, i skolan och efter skolan.
Skolan... Ja, det är tufft och jag har inte riktigt än förstått vilken sorts pedagogik de för. Vi pratar, eller iallafall försöker prata italienska på lektionerna i olika sammanhang. T.ex. hur en skriver eller gör en annons och hur en ringer på en annons i en tidning. Vi har också fått göra ett litet test där vi skulle färdigställa en annons där vissa ord var borttagna, som ett litet pussel. Vi har pratat om månader, veckodagarna samt vart och när en är född. Idag har vi pratat om väder och olika väderförhållanden.
Som ni märker är det mycket på en gång och det är svårt att greppa vad jag egentligen lärt mig. Som jag kanske skrivit i ett tidigare inlägg, är det många här som bara stannar i ett par veckor eller någon/några månader. Det märks på ett negativt sätt på lektionerna, då många inte tar sina studier på allvar eller lägger ner så värst mycket energi. Det påverkar alla i klassen. Jag hade en föreställning om att jag iaf skulle få hamna i en klass där de flesta ska vara här under en längre tid, men det verkar inte gå att ordna det så...
Jag vet att jag inte ska tänka så, men just nu känns mitt mål med italienskan och det här halvåret oöverkomligt. Vår lärare är dock super super bra. Hon gör verkligen allt för att vi ska förstå och är mycket hjälpsam och positiv.
Det går också lite trögt med umgänget på fritiden, eftersom många här inte ska vara här så länge är det inte så viktigt kanske. Jag har också varit lite stirrig sedan problemet med mitt bankkort och inte varit så värst mottaglig förrän det löst sig och jag kan komma åt mina pengar lätt igen.
I tisdags fick jag dock en massa hår på bröstet då min flatie tog med mig till en sportbar där det visade en massa fotboll på olika tv-skärmar. Min flatie är tysk, så han ville se den match med något tyskt lag. På en annan tv-skärm var det ett italiensk lag. Jag vet inte vilka som skrek mest när det blev mål, tyskarna eller italienarna, kul var det iaf!
I går var jag långt utanför Rom, i Tiburtina , eller långt och långt, i jämförelse med Stockholm kanske i Kungens Kurva eller Norborg. Men i Rom, där en har svårt att se vart ett "område" slutar och ett annat börjar, så var det långt ut. Jag är faktiskt mycket stolt över att jag hittade tid då jag bara hade en utskrift med en vägbeskrivning från skolan och ingen karta...
I Tiburtina ligger ett DHL kontor dit mitt nya kort anlänt samma dag. Så nu är jag med kort igen :) Felicitá (Lycka)
Olyckligt nog hade jag inte min kamera med för då kunde ni fått se att tomten är först i Italien i år!
På ett av husen som jag gick förbi, satt en sån där juldekoration som en hänger på sin balkong med en tomte som klättrar på en stege... Undra om Ikea börjat sälja sina julsaker hemma i Sverige än?
I kväll ska jag ut med några kursare. Vi ska äta på en restaurang i Trastevere som en av dem läst om i en turistbok. Jag har ju bestämt att jag ska vara lite försiktigt optimistisk när jag hör eller kommer i kontakt med något som någon läst/hört om in en turistbok, så vi får se... Det ska hursom bli mysigt och ett skönt break från allt! Sen är det bara fredag kvar och helgen hägrar. Då ska jag bara ta det lungt och återhämta mig. Eftersom jag inte tog mig till den där parken jag skrev om inlägget tidigare kommer jag nog försöka ta mig dit nu i helgen istället då jag har mer tid. Packa korgen med något gott, ta med en bok, filt, kanske lite vin och bara slappa! Å vad jag längtar till helg nu!
Ciao ragazzi!
I tisdags hade vi nog närmare 35 grader här! Vill inte ens veta vad det är i Sverige :))
Det är skönt med värme, men enough is enough, jag menar 35 grader...
I detta inlägg blir det en resumé av vad som hänt de senaste dagarna, i skolan och efter skolan.
Skolan... Ja, det är tufft och jag har inte riktigt än förstått vilken sorts pedagogik de för. Vi pratar, eller iallafall försöker prata italienska på lektionerna i olika sammanhang. T.ex. hur en skriver eller gör en annons och hur en ringer på en annons i en tidning. Vi har också fått göra ett litet test där vi skulle färdigställa en annons där vissa ord var borttagna, som ett litet pussel. Vi har pratat om månader, veckodagarna samt vart och när en är född. Idag har vi pratat om väder och olika väderförhållanden.
Som ni märker är det mycket på en gång och det är svårt att greppa vad jag egentligen lärt mig. Som jag kanske skrivit i ett tidigare inlägg, är det många här som bara stannar i ett par veckor eller någon/några månader. Det märks på ett negativt sätt på lektionerna, då många inte tar sina studier på allvar eller lägger ner så värst mycket energi. Det påverkar alla i klassen. Jag hade en föreställning om att jag iaf skulle få hamna i en klass där de flesta ska vara här under en längre tid, men det verkar inte gå att ordna det så...
Jag vet att jag inte ska tänka så, men just nu känns mitt mål med italienskan och det här halvåret oöverkomligt. Vår lärare är dock super super bra. Hon gör verkligen allt för att vi ska förstå och är mycket hjälpsam och positiv.
Det går också lite trögt med umgänget på fritiden, eftersom många här inte ska vara här så länge är det inte så viktigt kanske. Jag har också varit lite stirrig sedan problemet med mitt bankkort och inte varit så värst mottaglig förrän det löst sig och jag kan komma åt mina pengar lätt igen.
I tisdags fick jag dock en massa hår på bröstet då min flatie tog med mig till en sportbar där det visade en massa fotboll på olika tv-skärmar. Min flatie är tysk, så han ville se den match med något tyskt lag. På en annan tv-skärm var det ett italiensk lag. Jag vet inte vilka som skrek mest när det blev mål, tyskarna eller italienarna, kul var det iaf!
I går var jag långt utanför Rom, i Tiburtina , eller långt och långt, i jämförelse med Stockholm kanske i Kungens Kurva eller Norborg. Men i Rom, där en har svårt att se vart ett "område" slutar och ett annat börjar, så var det långt ut. Jag är faktiskt mycket stolt över att jag hittade tid då jag bara hade en utskrift med en vägbeskrivning från skolan och ingen karta...
I Tiburtina ligger ett DHL kontor dit mitt nya kort anlänt samma dag. Så nu är jag med kort igen :) Felicitá (Lycka)
Olyckligt nog hade jag inte min kamera med för då kunde ni fått se att tomten är först i Italien i år!
På ett av husen som jag gick förbi, satt en sån där juldekoration som en hänger på sin balkong med en tomte som klättrar på en stege... Undra om Ikea börjat sälja sina julsaker hemma i Sverige än?
I kväll ska jag ut med några kursare. Vi ska äta på en restaurang i Trastevere som en av dem läst om i en turistbok. Jag har ju bestämt att jag ska vara lite försiktigt optimistisk när jag hör eller kommer i kontakt med något som någon läst/hört om in en turistbok, så vi får se... Det ska hursom bli mysigt och ett skönt break från allt! Sen är det bara fredag kvar och helgen hägrar. Då ska jag bara ta det lungt och återhämta mig. Eftersom jag inte tog mig till den där parken jag skrev om inlägget tidigare kommer jag nog försöka ta mig dit nu i helgen istället då jag har mer tid. Packa korgen med något gott, ta med en bok, filt, kanske lite vin och bara slappa! Å vad jag längtar till helg nu!
Ciao ragazzi!
tisdag 27 september 2011
Nu har det börjat!
De senaste dagarn har det hänt en massa!
I fredags blev mitt bankkort skadat av en bankomat. Först fattade jag inte att de var sönder eftersom maskinen sa konstiga, saker som att kortet inte var "valid" eller "international withdrawal not possible"
Testade i flera maskiner men icke. Tänkte det kanske inte funkade för att jag testat i många automater mm.
I lördags ringde jag banken, som efter lite arbete kunde se att en bankomat förstört chipet. Det var bara att beställa ett nytt! Panik, hopplöshet, fan, prutt och skit också!
Men nu är ett nytt på väg, hoppas jag och levereras till ett DHL långt utanför stan i slutet på veckan. Nöden har ju ingen lag eller hur det nu va.
Resten av veckoslutet var ganska lugn och i söndags flyttade jag in i mitt rum i området Toscolana.
Eftersom MM skulle åka tillbaka till Sverige samma dag, han vi mest kolla in rummet (jag var först och fick därför välja rum först!) och sen var det dags att bege sig mot Milano.
MM blev lite tårögd innan hon skulle gå igenom säkerhetsspärren och när andra gråter gråter jag...
När jag kom tillbaka till Rom hade tunnelbanan slutat gå och jag fick vänta på bussen. Det gjorde jag i 1,5 timme... så är det i Rom. Välkommen till Rom!
Min "flatie" är från Tyskland men bor i Schweiz. Han ska bo här i två månader. Han verkar trevlig, hjälpsam och är pratglad, vilket är bra för mig eftersom jag är lite tillbakadragen och tyst i början.
Eftersom jag kom hem så sent i söndags hade han redan gått och lagt sig när jag kom hem. Jag ville inte störa, hade aldrig träffat honom förut och det var sent, så jag vill vara så tyst som möjligt. Detta resulterade i att jag inte sov så mycket på natten eftersom jag låg och oroade mig för om jag låst dörren eller inte. En kan tycka att " det är väll bara att gå och känna" men ( alla dessa men) min dörr knarrade, jag visste inte hur mycket väsen jag skulle föra i mitt försök och jag ville ju inte att min "flaties" första intryck, inte nog med att jag kommer hem sent och för oväsen, skulle va ett dåligt ett...
I måndags började då som sagt skolan, och det kör verkligen igång på en gång.
Först fick jag göra ett skrivtest, eftersom jag sagt att jag kan lite italienska sedan innan, jag hade 11 av 26... Liknar det sista provet jag hade i franska i 8:an där jag hade 5 av 100 eller något av proven jag hade det första året på högskolan...
Sen genomled jag ett "taltest". Jag fattade ingenting.
Så nu är jag i en klass för nybörjare och det var ju det jag ville. Men de kör som sagt igång på en gång. Läraren pratade lite engelska igår och idag nästan ingenting.
Det är svårt att säga vad vi gör på lektionerna, men vi har koncentrerat oss på att läsa och förstå olika annonser, vi har gått igenom alfabetet, färger, räknat, övat oss på att fråga vad saker kostar, vart någon bor, hur en svarar i telefon osv. Mycket på en gång och just nu känns 4 timmar om dagen alldeles tillräckligt med korvstoppning.
Många i min klass ska vara här kortare tid, en månad upp till två. Jag är den enda som ska gå på samma skola i sex månader. Även här möts jag av "Wow", "cool" och "You are going to lern italian so well"
Jag hoppas fortfarande det, även om det nu känns väldigt svårt!
Nu ska jag njuta lite av det fina vädret och sen åka hem, eftersom jag glömt alla mina pengar hemma... Kanske går/åker jag till http://www.parcoappiaantica.it/it/index.asp i eftermiddag och lägger mig i gräset!
Ciao, rivedervi presto (vi hörs snart igen)
I fredags blev mitt bankkort skadat av en bankomat. Först fattade jag inte att de var sönder eftersom maskinen sa konstiga, saker som att kortet inte var "valid" eller "international withdrawal not possible"
Testade i flera maskiner men icke. Tänkte det kanske inte funkade för att jag testat i många automater mm.
I lördags ringde jag banken, som efter lite arbete kunde se att en bankomat förstört chipet. Det var bara att beställa ett nytt! Panik, hopplöshet, fan, prutt och skit också!
Men nu är ett nytt på väg, hoppas jag och levereras till ett DHL långt utanför stan i slutet på veckan. Nöden har ju ingen lag eller hur det nu va.
Resten av veckoslutet var ganska lugn och i söndags flyttade jag in i mitt rum i området Toscolana.
Eftersom MM skulle åka tillbaka till Sverige samma dag, han vi mest kolla in rummet (jag var först och fick därför välja rum först!) och sen var det dags att bege sig mot Milano.
MM blev lite tårögd innan hon skulle gå igenom säkerhetsspärren och när andra gråter gråter jag...
När jag kom tillbaka till Rom hade tunnelbanan slutat gå och jag fick vänta på bussen. Det gjorde jag i 1,5 timme... så är det i Rom. Välkommen till Rom!
Min "flatie" är från Tyskland men bor i Schweiz. Han ska bo här i två månader. Han verkar trevlig, hjälpsam och är pratglad, vilket är bra för mig eftersom jag är lite tillbakadragen och tyst i början.
Eftersom jag kom hem så sent i söndags hade han redan gått och lagt sig när jag kom hem. Jag ville inte störa, hade aldrig träffat honom förut och det var sent, så jag vill vara så tyst som möjligt. Detta resulterade i att jag inte sov så mycket på natten eftersom jag låg och oroade mig för om jag låst dörren eller inte. En kan tycka att " det är väll bara att gå och känna" men ( alla dessa men) min dörr knarrade, jag visste inte hur mycket väsen jag skulle föra i mitt försök och jag ville ju inte att min "flaties" första intryck, inte nog med att jag kommer hem sent och för oväsen, skulle va ett dåligt ett...
I måndags började då som sagt skolan, och det kör verkligen igång på en gång.
Först fick jag göra ett skrivtest, eftersom jag sagt att jag kan lite italienska sedan innan, jag hade 11 av 26... Liknar det sista provet jag hade i franska i 8:an där jag hade 5 av 100 eller något av proven jag hade det första året på högskolan...
Sen genomled jag ett "taltest". Jag fattade ingenting.
Så nu är jag i en klass för nybörjare och det var ju det jag ville. Men de kör som sagt igång på en gång. Läraren pratade lite engelska igår och idag nästan ingenting.
Det är svårt att säga vad vi gör på lektionerna, men vi har koncentrerat oss på att läsa och förstå olika annonser, vi har gått igenom alfabetet, färger, räknat, övat oss på att fråga vad saker kostar, vart någon bor, hur en svarar i telefon osv. Mycket på en gång och just nu känns 4 timmar om dagen alldeles tillräckligt med korvstoppning.
Många i min klass ska vara här kortare tid, en månad upp till två. Jag är den enda som ska gå på samma skola i sex månader. Även här möts jag av "Wow", "cool" och "You are going to lern italian so well"
Jag hoppas fortfarande det, även om det nu känns väldigt svårt!
Nu ska jag njuta lite av det fina vädret och sen åka hem, eftersom jag glömt alla mina pengar hemma... Kanske går/åker jag till http://www.parcoappiaantica.it/it/index.asp i eftermiddag och lägger mig i gräset!
Ciao, rivedervi presto (vi hörs snart igen)
fredag 23 september 2011
When visiting Rome. Bring your Best walking shoes
De senaste två dagarna har jag helt enkelt inte orkat skriva något om upptågen jag haft för mig här i Rom. Jag har gått så mycket och det har varit sjukt varmt, uppemot 30 grader. Det låter hur härligt som helst med värme, men mitt i en stad, med massor av avgaser och bilar, not so fun!
Det har gåtts mycket och vilse, även fast det går bättre och bättre att hitta nu efter några dagar.
Gårdagens äventyr bestod i ett besök hos polisen. Har nämligen läst någonstans att om en ska stanna i Italien i mer än 3 månader måste en gå till polisen för att registrera sig. Detta för att de ska veta att en har sysselsättning samt en "inkomst" under tiden en är här.
Jag fick vägbeskrivning till närmsta polis av hotellet, så det var ju bara att traska dit. Väl där trodde först konstapeln att jag var vilse och behövde hjälp, sedan när en annan konstapel kom till undsättning fick jag adressen till immigrationsverket som ligger långt utanför stan...
Kom då på att jag kunde gå förbi skolan, eftersom jag ändå måste leta upp den någon gång innan måndag och att de säkert visste hur jag skulle göra. Så då var det bara att traska dit. Väl där talade receptionisten om att jag inte alls behövde registrerar mig hos polisen och att jag inte skulle oroa mig. End of Story!?
Vad har mer hänt?!
Igår var jag också och besökte huset och området som jag ska bo i. Verkar helt okej och ganska lätt att ta sig dit. I alla fall med tunnelbana. Eftersom tunnelbanan slutar gå kl 21 alla dagar utom natt mot söndag måste jag antagligen ta bussen mer en en gång under mig vistelse här, så på vägen tillbaka till stan tog jag bussen. Det ska nog gå bra det också. Men, romarna kör som galningar! Det, kommer jag nog aldrig vänja mig vid.
Väl inne i stan igen, bussen stannade vid tågstationen, bestämde sig jag och MM för att vi skulle gå ner till Tibern och besöka Isola Tiberina. Vi gick och vi gick och vi gick... Men ja det va värt det, synd bara att jag va så trött och svettig när jag kom fram. Får bli fler besök! Det ska finnas en bar, på ett av taken, som jag vill besöka.
Efter öbesöket tog vi tunnelbanan hem och tog sen siesta
Kvällen besök blev Vatikanen, eller snarare Petersplatsen. Vi vinkande och vi vinkade till Påven, men han behagade inte komma ut och säga Ciao. Kanske sov han!? Jag är fascinerad av Vatikanen, inte på ett religiöst sätt, utan bara rent fascinerad. Jag undrar om han, när han dör lämnar efter sig något arv till sin släkt, vad gör han på fritiden? Om han vill köpa sig något, vem betalar det och får han köpa det? Hur ser det ut när han vill ta en promenad i "sin" trädgård? osv osv.
Efter detta blev det akut behov av mat igen... Här kommer ett hett tips på en bra restaurang i närheten av Vatikanen med god mat, trevlig personal, sjukt överkomliga priser och gott vin!
Pizzeria Bella Napoli
Idag har varit en lugn dag. Det blev en tur på gatorna idag också och MM och jag hamnade återigen i närheten av Vatikanen. Här finns också ett trevligt litet fik, som kanske inte ser mycket ut för världen från utsidan, men ägaren är väldigt trevlig och hans priser också. MM köpte en caffé Americana och ett sött winebröd/våffla för 18:- Al 127 Caffetteria
Nu på kvällen har vi tagit en tur på gatorna utan något egentligt mål. Vi åt middag på en restaurang någonstans som vi inte riktigt vet var det låg egentligen, såg återigen fontana di trevi där det var än mer folk än häromkvällen och sedan gick vi i Villa Borghese och Spanska trppan.
Nu väntar sängen!
Sist men inte minst, eller jo kanske. Den absolut vanlgaste bilen som syns på gatorna här, är helt klat av märket Smart!
Nedan, lite bilder från de senaste dagarna.
Huset jag ska bo i
Isola Tiburtina
Hej Påven
God och prisvärd mat
Piazza Navona
Hus
Fontana di trevi
Spanka trappan
Det har gåtts mycket och vilse, även fast det går bättre och bättre att hitta nu efter några dagar.
Gårdagens äventyr bestod i ett besök hos polisen. Har nämligen läst någonstans att om en ska stanna i Italien i mer än 3 månader måste en gå till polisen för att registrera sig. Detta för att de ska veta att en har sysselsättning samt en "inkomst" under tiden en är här.
Jag fick vägbeskrivning till närmsta polis av hotellet, så det var ju bara att traska dit. Väl där trodde först konstapeln att jag var vilse och behövde hjälp, sedan när en annan konstapel kom till undsättning fick jag adressen till immigrationsverket som ligger långt utanför stan...
Kom då på att jag kunde gå förbi skolan, eftersom jag ändå måste leta upp den någon gång innan måndag och att de säkert visste hur jag skulle göra. Så då var det bara att traska dit. Väl där talade receptionisten om att jag inte alls behövde registrerar mig hos polisen och att jag inte skulle oroa mig. End of Story!?
Vad har mer hänt?!
Igår var jag också och besökte huset och området som jag ska bo i. Verkar helt okej och ganska lätt att ta sig dit. I alla fall med tunnelbana. Eftersom tunnelbanan slutar gå kl 21 alla dagar utom natt mot söndag måste jag antagligen ta bussen mer en en gång under mig vistelse här, så på vägen tillbaka till stan tog jag bussen. Det ska nog gå bra det också. Men, romarna kör som galningar! Det, kommer jag nog aldrig vänja mig vid.
Väl inne i stan igen, bussen stannade vid tågstationen, bestämde sig jag och MM för att vi skulle gå ner till Tibern och besöka Isola Tiberina. Vi gick och vi gick och vi gick... Men ja det va värt det, synd bara att jag va så trött och svettig när jag kom fram. Får bli fler besök! Det ska finnas en bar, på ett av taken, som jag vill besöka.
Efter öbesöket tog vi tunnelbanan hem och tog sen siesta
Kvällen besök blev Vatikanen, eller snarare Petersplatsen. Vi vinkande och vi vinkade till Påven, men han behagade inte komma ut och säga Ciao. Kanske sov han!? Jag är fascinerad av Vatikanen, inte på ett religiöst sätt, utan bara rent fascinerad. Jag undrar om han, när han dör lämnar efter sig något arv till sin släkt, vad gör han på fritiden? Om han vill köpa sig något, vem betalar det och får han köpa det? Hur ser det ut när han vill ta en promenad i "sin" trädgård? osv osv.
Efter detta blev det akut behov av mat igen... Här kommer ett hett tips på en bra restaurang i närheten av Vatikanen med god mat, trevlig personal, sjukt överkomliga priser och gott vin!
Pizzeria Bella Napoli
Idag har varit en lugn dag. Det blev en tur på gatorna idag också och MM och jag hamnade återigen i närheten av Vatikanen. Här finns också ett trevligt litet fik, som kanske inte ser mycket ut för världen från utsidan, men ägaren är väldigt trevlig och hans priser också. MM köpte en caffé Americana och ett sött winebröd/våffla för 18:- Al 127 Caffetteria
Nu på kvällen har vi tagit en tur på gatorna utan något egentligt mål. Vi åt middag på en restaurang någonstans som vi inte riktigt vet var det låg egentligen, såg återigen fontana di trevi där det var än mer folk än häromkvällen och sedan gick vi i Villa Borghese och Spanska trppan.
Nu väntar sängen!
Sist men inte minst, eller jo kanske. Den absolut vanlgaste bilen som syns på gatorna här, är helt klat av märket Smart!
Nedan, lite bilder från de senaste dagarna.
Huset jag ska bo i
Isola Tiburtina
Hej Påven
God och prisvärd mat
Piazza Navona
Hus
Fontana di trevi
Spanka trappan
onsdag 21 september 2011
Har gått i den klassiska turistfällan
Utrustade med två kartor, hotellets och mammas, begav vi oss ut på gatorna strax efter frukosten. Dagens mål var Spanska trappan. Enlig personal på hotellet skulle det ta runt 30 minuter till fots. MM och jag räknade ut att det tog runt en timme. Förbättring från gårdagen, då Spanska trappan och Fontana du trevi ligger ett stenkast ifrån varandra.
Spanska trappan gillade jag. Hade kunnat sitta där hela dagen och titta på människor eller sitta på stenmuren högst upp och läsa en bok. Fantastisk utsikt var det också.
Men som rubriken antyder gjorde jag en riktig tabbe där på toppen, vid obelisk. Vi var törstiga och ville ha något att dricka. "Kiosken" som finns där uppe ser ut som vilken annan kiosk på hjul i den här stan. Eftersom jag inte riktigt kommit in i det här med en annan valuta och eftersom jag tydligen lämnade hjärnan längst ner vid foten av trappan, upptäckte jag inte förrän vi satt oss en bit bort och börjat klunka på läsken, att vi blivit fetlurade.
För två flaskor Fanta, 500ml, betalade vi 7 euro, 7! Det är ju värsta rånet! Så dagens lärdom. Undvik att köpa någonting i närheten av turistattraktioner.
Efter Spanska trappan begav vi oss till Villa Borghese, en stor park mitt i Rom. Jag tror att vi såg hälften av parken, knappt och det vi såg var riktigt tråkig. Får nog gå dit någon mer gång, jag vill se djuren och ro lite i "sjön"
Vi gick hem och tog siesta istället.
Kvällens utflykt blev Colosseum. Jag glömde kameran, men ja, den kommer väll stå där ett tag till. Ingen brådska. Colosseum var stort, mycket större än jag förväntat mig och förvånansvärt helt... Det va fint att se det på kvällen, när det var upplyst. Bellissima!
För att sen kompensera för den svindyra läsken tidigare på dagen slog mor och jag till på en brakmiddag. Det blev pasta alla carbonara, antipasti bestående av ett kycklinglår, vin och lite vatten till den nätta summan av 140:- pp.
För eventuella kollegor som kanske läser detta vill jag bara påminna om att jag fortfarande har semester. Nästa måndag börjar plugget...
Bilder:
Spanska trappan
MM och jag
Dyr Fanta
Random pics
Och några för att, ja Got´ya!
Spanska trappan gillade jag. Hade kunnat sitta där hela dagen och titta på människor eller sitta på stenmuren högst upp och läsa en bok. Fantastisk utsikt var det också.
Men som rubriken antyder gjorde jag en riktig tabbe där på toppen, vid obelisk. Vi var törstiga och ville ha något att dricka. "Kiosken" som finns där uppe ser ut som vilken annan kiosk på hjul i den här stan. Eftersom jag inte riktigt kommit in i det här med en annan valuta och eftersom jag tydligen lämnade hjärnan längst ner vid foten av trappan, upptäckte jag inte förrän vi satt oss en bit bort och börjat klunka på läsken, att vi blivit fetlurade.
För två flaskor Fanta, 500ml, betalade vi 7 euro, 7! Det är ju värsta rånet! Så dagens lärdom. Undvik att köpa någonting i närheten av turistattraktioner.
Efter Spanska trappan begav vi oss till Villa Borghese, en stor park mitt i Rom. Jag tror att vi såg hälften av parken, knappt och det vi såg var riktigt tråkig. Får nog gå dit någon mer gång, jag vill se djuren och ro lite i "sjön"
Vi gick hem och tog siesta istället.
Kvällens utflykt blev Colosseum. Jag glömde kameran, men ja, den kommer väll stå där ett tag till. Ingen brådska. Colosseum var stort, mycket större än jag förväntat mig och förvånansvärt helt... Det va fint att se det på kvällen, när det var upplyst. Bellissima!
För att sen kompensera för den svindyra läsken tidigare på dagen slog mor och jag till på en brakmiddag. Det blev pasta alla carbonara, antipasti bestående av ett kycklinglår, vin och lite vatten till den nätta summan av 140:- pp.
För eventuella kollegor som kanske läser detta vill jag bara påminna om att jag fortfarande har semester. Nästa måndag börjar plugget...
Bilder:
Spanska trappan
MM och jag
Dyr Fanta
Random pics
Och några för att, ja Got´ya!
tisdag 20 september 2011
Ta allt en Italienare säger med en nypa salt!
Jag skulle ha skrivit det här inlägget igår när jag kom hem, men jag orkade inte...
Jag och MM va tog oss en promenad igår på Roms gator. Den promenaden tog 5,5 timmar.
Efter att vi landat på hotellet bestämde vi (läs jag) att vi skulle besöka Fontana di trevi. Det skulle ta ca 20 minuter att gå dit enligt peronal på hotellet.
Yeah right! Haha ha! 20 minuti, haha. Ja om du hittar vill säga och använder en annan karta än den som du får av hotellet, så kanske.
Har alltid ansett mig ha ett helt okej lokalsinne, även om det börjat svika mig en aning nu såhär på ålderns höst. Men va fean, 20 minuter, det kan ju inte va så svårt, det är ju bara att gå så, korsa den där gatan, svänga där och sen rakt på.
Jag och MM hann knappt ta oss till torget vid hotellet förrän vi va vilse.
Det åskade i Rom igår också och när vi efter tre timmar hade tagit oss så nära så att vi nästan trodde oss se fontänen...
började det så klart regna. MM och jag sökte skydd i en gränd medan det värsta regnet kom. Porten som ni ser på bilden ligger förresten i närheten av Quirinale som är presidentens bostad...
Hur som helst, när det slutade regna tog vi oss upp för backen till vänster, upp för trapporna bara för att mötas av en stor gård och en yttepytte liten fontän. Fail!
Efter ytterligare någon timme började jag tappa humöret och det behövdes mat, på bumsen. Jag vet att jag ska vara här ett bra tag och jag vet att det typ är skam och pest och pina, men ja...
Efter matintaget tog vi nya tag, vi visste att vi var nära och det var ingen iden att bryta upp nu. En kan så klart undra varför vi inte bara frågade någon efter vägen, men det är ju ingen sport!
Vi gick tillbaka över presidentens dötrisa gård, ner för trapporna och
da da... ovanför porten, där vi några timmar tidigare sökt skydd för regnet finns den här fina hänvisningen...
till slut, kom vi fram till den jävla fontänen som Anita Ekberg badade i och lyckades uppröra hela de påvensianska entouraget när hon ändå höll på liksom.
Så, nu har jag sett den, inget märkvärdigt alls. En stor fontän med mycket vatten och folk. Skulle inte vilja bo där, tänk vilket ljud
Vad har vi lärt oss av denna femtimamrs promenad. Jo, att ha med en karta där det går att söka på gatornas namn, för det är näst intill omöjligt att hitta en gata på en karta när du är vilse. A det va väll typ det... :)
Buona giornata!
Jag och MM va tog oss en promenad igår på Roms gator. Den promenaden tog 5,5 timmar.
Efter att vi landat på hotellet bestämde vi (läs jag) att vi skulle besöka Fontana di trevi. Det skulle ta ca 20 minuter att gå dit enligt peronal på hotellet.
Yeah right! Haha ha! 20 minuti, haha. Ja om du hittar vill säga och använder en annan karta än den som du får av hotellet, så kanske.
Har alltid ansett mig ha ett helt okej lokalsinne, även om det börjat svika mig en aning nu såhär på ålderns höst. Men va fean, 20 minuter, det kan ju inte va så svårt, det är ju bara att gå så, korsa den där gatan, svänga där och sen rakt på.
Jag och MM hann knappt ta oss till torget vid hotellet förrän vi va vilse.
Det åskade i Rom igår också och när vi efter tre timmar hade tagit oss så nära så att vi nästan trodde oss se fontänen...
började det så klart regna. MM och jag sökte skydd i en gränd medan det värsta regnet kom. Porten som ni ser på bilden ligger förresten i närheten av Quirinale som är presidentens bostad...
Hur som helst, när det slutade regna tog vi oss upp för backen till vänster, upp för trapporna bara för att mötas av en stor gård och en yttepytte liten fontän. Fail!
Efter ytterligare någon timme började jag tappa humöret och det behövdes mat, på bumsen. Jag vet att jag ska vara här ett bra tag och jag vet att det typ är skam och pest och pina, men ja...
Efter matintaget tog vi nya tag, vi visste att vi var nära och det var ingen iden att bryta upp nu. En kan så klart undra varför vi inte bara frågade någon efter vägen, men det är ju ingen sport!
Vi gick tillbaka över presidentens dötrisa gård, ner för trapporna och
till slut, kom vi fram till den jävla fontänen som Anita Ekberg badade i och lyckades uppröra hela de påvensianska entouraget när hon ändå höll på liksom.
Så, nu har jag sett den, inget märkvärdigt alls. En stor fontän med mycket vatten och folk. Skulle inte vilja bo där, tänk vilket ljud
Vad har vi lärt oss av denna femtimamrs promenad. Jo, att ha med en karta där det går att söka på gatornas namn, för det är näst intill omöjligt att hitta en gata på en karta när du är vilse. A det va väll typ det... :)
Buona giornata!
måndag 19 september 2011
Så, äntligen framme!
Jaha, så va en framme då i sin nya hemstad och land. Kan inte säga att jag sett så mycket av vare sig Italien eller Rom än. Mest rest idag.
En sak har jag dock lärt mig, eller iaf kommit på att jag ska lära mig. Det är att säga ifrån eller till när jag vet att jag har rätt och stå på mig!
Idag när vi tog tåget från Milano gick mor på först eftersom jag hade en del tunga väskor som jag måste baxa på.
När jag kommer till vår plats sitter det en kvinna på min plats (fönsterplatsen, eftersom jag och mor fått plats mitt emot varandra). I stället för att säga till, eftersom vi faktiskt hade bokade platser, sätter jag mig snällt bredvid mor och "lider" mig igenom resan och försöker undvika att titta på kvinnan. Det här äventyrt ska lära mig att kräva och ta min rättfärdiga plats.
Hursomhelst. Jag ska ju också försöka dokumentera detta äventyr i bilder. Så de första bilderna, är bara för att retas lite! När vi landade i Milano var det 20 grader varmt...
Nu ska här fräschas till och sen blir det en kvällstur på Roms gator!
Buona serata ( Ha en trevlig kväll) alla!
En sak har jag dock lärt mig, eller iaf kommit på att jag ska lära mig. Det är att säga ifrån eller till när jag vet att jag har rätt och stå på mig!
Idag när vi tog tåget från Milano gick mor på först eftersom jag hade en del tunga väskor som jag måste baxa på.
När jag kommer till vår plats sitter det en kvinna på min plats (fönsterplatsen, eftersom jag och mor fått plats mitt emot varandra). I stället för att säga till, eftersom vi faktiskt hade bokade platser, sätter jag mig snällt bredvid mor och "lider" mig igenom resan och försöker undvika att titta på kvinnan. Det här äventyrt ska lära mig att kräva och ta min rättfärdiga plats.
Hursomhelst. Jag ska ju också försöka dokumentera detta äventyr i bilder. Så de första bilderna, är bara för att retas lite! När vi landade i Milano var det 20 grader varmt...
Nu ska här fräschas till och sen blir det en kvällstur på Roms gator!
Buona serata ( Ha en trevlig kväll) alla!
fredag 16 september 2011
Från buschen till storstaden...
Jag har tänkt på det här med att leva i en storstad.
När jag flyttade till Stockholm hade staden ca 750 000 invånare. Eftersom jag kommer från en relativt stor stad, som ändå ibland kunde kännas spöklikt tom, var omställning att komma till storstan inte så stor. Jag inbillar mig att det är mycket större om en kommer från en by, med några tusen invånare.
Under åren som gått har jag inte reflekterar över att det bor många männiksor här. Det är Sveriges huvudstad och landets största stad. Inget konstigt alls.
Nu ska jag dock flytta till Rom, Rom har nästa 3 miljoner invånare och över 3,5 miljon om en räknar med hela "länet" Rom. Det är ganska många fler männiksor och inte så att en kan räkna dem på sin hand direkt...
Jag undrar om jag kommer känna som om jag kommer från en liten by i lilleputtlandet Sverige som för första gången besöker den stora stora staden, när jag landar på tågstationen i Rom på måndag.
Den som lever får se!
När jag flyttade till Stockholm hade staden ca 750 000 invånare. Eftersom jag kommer från en relativt stor stad, som ändå ibland kunde kännas spöklikt tom, var omställning att komma till storstan inte så stor. Jag inbillar mig att det är mycket större om en kommer från en by, med några tusen invånare.
Under åren som gått har jag inte reflekterar över att det bor många männiksor här. Det är Sveriges huvudstad och landets största stad. Inget konstigt alls.
Nu ska jag dock flytta till Rom, Rom har nästa 3 miljoner invånare och över 3,5 miljon om en räknar med hela "länet" Rom. Det är ganska många fler männiksor och inte så att en kan räkna dem på sin hand direkt...
Jag undrar om jag kommer känna som om jag kommer från en liten by i lilleputtlandet Sverige som för första gången besöker den stora stora staden, när jag landar på tågstationen i Rom på måndag.
Den som lever får se!
torsdag 15 september 2011
Som att flytta, på riktigt...
Hmm okej jag har försökt skriva det här inlägget några gånger nu. Det skulle handla om att jag nu, tre (?!) dagar innan jag åker, har rensat min lägenhet. Det skulle också handla om hur sjukt mycket saker en samlar på sig som bara samlar damm och som egentligen inte syns förrän en börjar storstäda eller ska flytta. Den skulle också handla om att den nya hyresgästen ikväll varit här och att det känns väldigt bra. Min lägenhet är i trygga händer. Hyresgästen och jag är båda lite blå när det gäller handrahandsuthyrning och det känns skönt att vi ändå kunnat lösa det så bra och har fått en fin kontakt.
Inlägget skulle också handla om att min hyresvärd i Rom hört av sig för att hälsa mig välkommen. Jag skulle skriva något roligt om att det på FB fanns typ 7 stycken med samma namn som henne i Rom. Jag tänkte skriva att jag hoppades att det var den äldre av dem, eftersom hon såg snällast ut och att det inte var den PWT:aktiga av dem med en bild på henne och hennes obstinata barn. Jag skulle också skriva att jag läste något skumt i ett brev om min ledighet, att jag blev glad att höra att jag är bra på att anpassa mig och att jag vann 75:- på Triss.
Men jag skrev om inlägget så många gånger att det här var det enda jag fick ner.
Jag är SJUKT uttråkad!
Inlägget skulle också handla om att min hyresvärd i Rom hört av sig för att hälsa mig välkommen. Jag skulle skriva något roligt om att det på FB fanns typ 7 stycken med samma namn som henne i Rom. Jag tänkte skriva att jag hoppades att det var den äldre av dem, eftersom hon såg snällast ut och att det inte var den PWT:aktiga av dem med en bild på henne och hennes obstinata barn. Jag skulle också skriva att jag läste något skumt i ett brev om min ledighet, att jag blev glad att höra att jag är bra på att anpassa mig och att jag vann 75:- på Triss.
Men jag skrev om inlägget så många gånger att det här var det enda jag fick ner.
Jag är SJUKT uttråkad!
måndag 12 september 2011
The million dollar question...
-Hur känns det nu då?
Det är nog den vanligaste frågan jag fått den senaste tiden och det är nog den frågan som jag har svårast att svara på.
Jag svarar oftast -Mja, jag vet inte, eller -Jo det känns väll bra.
Världens tråkigaste svar.
Men jag vet inte hur det känns. På riktigt!
Ska det kännas på något speciellt sätt? Om jag tycker att det känns väldigt skönt, roligt och spännande. Men inte hoppar och skuttar och har kryp i hela kroppen. Känner jag fel då? Visst, jag har varit helt skräckslagen, gråtit ut på en arm, vaknat kallsvettig och undrat vad sjutton jag gett mig in på. Men oftast beror det inte på själva resan i sig, utan att de "rätta knapparna" tryckts på vid rätt tillfälle och kallsvetten har oftast berott på ett varmt rum eller en mardröm om ormar...
Idag, om en vecka har jag och mamma antagligen landat på hotellet och är påväg ut i Romkvällen, för allra första gången. Det är det enda jag kan relatera till, på något sätt. Jag kan ta på och förstå, att om en vecka börjar min och mammas veckolånga semester i Rom. Förra året va vi en vecka i Turkiet, också på semester.
Jag har ingen aning om hur det kommer bli efter den första veckan av semester. När jag flyttat in i mitt rum, mamma åkt hem och jag är helt ensam.
Men jag ser framemot att vinka av mor på flygplatsen i Milano och den 3 timmar långa tågfärden tillbaka mot Rom, ensam. Då ska jag lyssna på italienska popdängor på Ipoden, titta ut genom fönstret och låta mig drömma mig bort.
Jag ser fram emot att vara helt "ensam" i en ny stad och jag ser fram emot att upptäcka och lära mig något nytt varje dag. Jag ser fram emot att vandra längs Roms gator, in i gränder och jag ser fram emot att rå om mig själv. Jag ser fram emot att sitta på una piazza och dricka ett glas vin med vänner jag nyss lärt känna och jag ser fram emot att vandra hem i gryningen.
Jag ser fram emot att komma här ifrån.
Fråga mig om en månad hur det känns och jag lovar dig att jag har ett mycket bättre svar än -Jo det känns väll bra.
I nästan ett år har jag förberett mig inför den här resan. Läst hur många sidor på nätet som helst, kontaktat myndigheter dit och myndigheter dit, läst en massa bloggar om Italien, Rom och hur vardagen kan se ut.
Jag kan inte bli mer förberedd och jag är så lycklig över att jag tillåter mig själv att göra det här. Nu är det inte långt kvar, det känns ändå så långt borta!
Det är nog den vanligaste frågan jag fått den senaste tiden och det är nog den frågan som jag har svårast att svara på.
Jag svarar oftast -Mja, jag vet inte, eller -Jo det känns väll bra.
Världens tråkigaste svar.
Men jag vet inte hur det känns. På riktigt!
Ska det kännas på något speciellt sätt? Om jag tycker att det känns väldigt skönt, roligt och spännande. Men inte hoppar och skuttar och har kryp i hela kroppen. Känner jag fel då? Visst, jag har varit helt skräckslagen, gråtit ut på en arm, vaknat kallsvettig och undrat vad sjutton jag gett mig in på. Men oftast beror det inte på själva resan i sig, utan att de "rätta knapparna" tryckts på vid rätt tillfälle och kallsvetten har oftast berott på ett varmt rum eller en mardröm om ormar...
Idag, om en vecka har jag och mamma antagligen landat på hotellet och är påväg ut i Romkvällen, för allra första gången. Det är det enda jag kan relatera till, på något sätt. Jag kan ta på och förstå, att om en vecka börjar min och mammas veckolånga semester i Rom. Förra året va vi en vecka i Turkiet, också på semester.
Jag har ingen aning om hur det kommer bli efter den första veckan av semester. När jag flyttat in i mitt rum, mamma åkt hem och jag är helt ensam.
Men jag ser framemot att vinka av mor på flygplatsen i Milano och den 3 timmar långa tågfärden tillbaka mot Rom, ensam. Då ska jag lyssna på italienska popdängor på Ipoden, titta ut genom fönstret och låta mig drömma mig bort.
Jag ser fram emot att vara helt "ensam" i en ny stad och jag ser fram emot att upptäcka och lära mig något nytt varje dag. Jag ser fram emot att vandra längs Roms gator, in i gränder och jag ser fram emot att rå om mig själv. Jag ser fram emot att sitta på una piazza och dricka ett glas vin med vänner jag nyss lärt känna och jag ser fram emot att vandra hem i gryningen.
Jag ser fram emot att komma här ifrån.
Fråga mig om en månad hur det känns och jag lovar dig att jag har ett mycket bättre svar än -Jo det känns väll bra.
I nästan ett år har jag förberett mig inför den här resan. Läst hur många sidor på nätet som helst, kontaktat myndigheter dit och myndigheter dit, läst en massa bloggar om Italien, Rom och hur vardagen kan se ut.
Jag kan inte bli mer förberedd och jag är så lycklig över att jag tillåter mig själv att göra det här. Nu är det inte långt kvar, det känns ändå så långt borta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)