Jag läste ut "Mamma sa att jag var sjuk " igår

Jag blev lite arg faktiskt, mot slutet av boken. Det gick så himla fort. Helt plötsligt va hon typ 30 år och försökte bearbeta sin upplevelser som barn och hitta sig själv.
Gillar inte sånt, när författare byggt upp en handling i 70% av boken och sen kommer man till slutet och då faller allt pladask. Det är som om energin tagit slut eller att de inser att "Oj, nu har det börjat skena iväg i sidantal här. Nu är det bäst att jag avslutar snabbt"
Oroligt synd på en i övrigt mycket bra bok!

Idag läste jag i tidningen att mitt gamla dagis i Uppsala har varit med i ett forskningsprojekt. Projektet gick ut på att barnen fick använda handsprit i stället för bara två och vatten, vilket enligt forskarna skulle minska barnens sjukfrånvaro.
Asså det va en bra artikel och resultaten visade att sjukfrånvaron faktiskt minskade och det va ju bra.
Vad min hjärna fastnade på var att förskolechefen uttryckte att barnen snabbt lärde sig att förstå vad pumpen( som antagligen sitter i en flaska med handsprit i) skulle användas till.

Ehh ja... Det va ju tur!