Hemlängtan eller något annat?

Det är sjukt hur fort den här veckan gått. Imorgon är det redan fredag igen och ännu en skolvecka är över, min tredje, den tredje... Galet.

I måndags var jag ute på avskedsmiddag med Sandy (som, medan hon ändå var i Rom, passade på att träffa författaren Andrea Camilleri som skrivit om Kommissarie Montalbano, på tu man hand. Bara sådär. Han är sjukt känd i Italien. Jag hade hellre träffat skådespelaren som spelar Montalbano i filmerna) och Laraine. 

De var båda här genom ett 50+ program som varar under två veckor. I programmet ingår språkstudier samt en del utflykter, events och middagar. Sandy skulle åka hem dagen efter men Laraine bestämde sig för att stanna två extra veckor. 

Laraine är min "Mum away from Mum" Det är inte mitt påhitt utan Laraines eget då hon kom på att min mamma och hon är lika gamla och födda med bara en månads mellanrum. Dessutom är de båda Elvis Presley fans. 

"That´s why you like me so much" sa hon...

Det va en trevlig middag på en mysig kvartersrestaurang i området Salario som jag aldrig varit i förut. Vet inte om jag kommer gå dit någon mer gång dock. Min pizza smakade bränt och servicen var usel. Den ena servitrisen verkade gå i sömnen och var mycket besvärad över att vi kom redan kl 19, då Itaienarna äter först vid 20 som tidigast... 

Vi fick dem dock att ta några bilder på oss för att föreviga stunden och sätta en stolpe i våra liv. 

 Ser jag inte lite ut som deras lovechild...

I tisdags var jag på en sk aperitif-tillställning anordnad av "Expats living in Rome" Jag har kommit i kontakt med denna grupp via FB och gruppen har bildats för att "utlänningar" som kommer till Rom lättare ska hitta nya vänner, lära sig italienska, kunna utbyta erfarenheter osv. Det var en ganska stor tillställning med nästan 100 personer och vi var på en restaurang i stan som serverade apertivo. (Apertivo är en mycket vanlig företeelse i Rom och också i Milano. Det går ut på, för er som inte känner till uttrycket, att en restaurang serverar en buffé som du som kund får äta hur mycket du vill av, mot att du beställer något att dricka. Priset ligger på runt 8-10 euro).

Problemet med denna grupp är att alla, eller nästan alla, känner varandra på något sätt sedan tidigare och för mig som ny blir det lite svårare att komma in.  Italienarna som är med i gruppen pratar mest med varandra eller med de som kan italienska så...

Jag behöver kanske egentligen inte den här gruppen och om jag ger det lite tid kanske det blir bättre. Jag blev iallafall inbjuden att vara med i en sim-grupp och medbjuden att se Mamma Mia nu i helgen. Nu verkar inget bli av, den första för att jag vägrar simma i speedos och ja, jag har har komplex för min kropp och den senare för att det, tydligen, verkade vara svårt att få ihop ett gäng som ville gå.

Igår gick hela dagen åt till att plugga och ha lite kvalitetstid med flatien på kvällen och nu är det som sagt snart helg...

Och apropå titeln på det här inlägget. Ja, jag har lite hemlängtan. Mycket för att jag inte helt har acklimatiserats, det går inte som jag hoppats med språkstudierna och jag saknar mina vänner, min lägenhet och en massa andra saker som var mycket enklare hemma. Sen har gamla spöken dykt upp i huvudet, jag har problem med min telefon och känner mig allmänt villrådig. Trots att jag har en del för mig, både i och utanför skolan kommer den där känslan över mig ibland att jag är helt ensam i en ny stad och ett nytt land som jag inte kan någonting om och jag tvivlar på att jag någonsin kommer lära mig språket. Jag lärde mig dock härom morgonen att jag ska sluta med alla "borden" och "måsten". Hur? Det återstår att se, för jag tror inte att man helt kan sluta.

Och så dagens "Här i Rom".

Här i Rom har tunnelbanestationerna och tunnelbanetågen Tv-apparater. De visar små "dolda-kameran klipp, nyheter, väder och såklart reklam. Innehållet byts varannan/varje vecka, typ. Härom dagen upptäckte jag att tv-apparaterna stängs av så fort ett tåg kommer in på perrongen för att människorna ska uppmärksamma att det kommer ett tåg och koncentrera sig på att gå på det. How convinient. 

Dessutom:

Tro inte att du ska kunna meddela världen utanför eller skicka SMS med din mobil i tunnelbanan. Det finns nämligen ingen täckning i hela tunnelbanesystemet!

Om du kommer till Rom, försök att undvika att åka stadsbuss. För det första vet du inte riktigt när det kommer och för det andra är det ingen skön upplevelse. Om du någon gång måste åka en stadsbuss, se till att STÅ om du vill ha dina inre organ intakta och förbered dig på en riktig åktur. 

Det var allt för nu!

Ciao!