Så! Det sista inlgget i T.R.E

Jaha, så var den här då, den absolut sista kvällen i Rom innan jag tar mitt pick och pack och drar hem till Sverige igen!
Idag på eftermiddagen när jag träffade Landladyn för att säga hej och tacka samt äta Tiramisu gick det verkligen upp för mig att jag ska åka hem!
Det känns... pisstråkigt och skitkul.
Jag vet inte.
Jag har verkligen haft ett äventyr och jag skulle verkligen inte vilja ha det här ogjort. Jag gjorde det av så många andra anledningar än att lära mig ett nytt sråk, det sistnämda är ju svårt att helt göra på sex månader.
Jag är stolt över att jag kan se en utveckling i språket och att jag faktiskt kan göra mig förstod.
Min landlady pratade idag på Italienska hela tiden med mig, vilket hon iof gjort länge, men sen fick jag översätta åt mor. Det hade inte varit möjligt för sex månader sen.
Jag kommer sakna min landlady och hennes syster jättemycket. Men vet att det inte är sista gången vi ses. Det kanske tar ett tag, men vi kommer ses igen, det vet jag. Kanske redan i maj.

Jag är glad över att jag träffat alla människor jag gjort oavsett om vi kommit bra eller dålig överens i slutändan. Jag är glad för de roomies jag haft och som bott ett tag med mig och där det genom det utvecklats en vänskap. På något sätt vet jag att även dessa människor i framtiden kommer korsa min väg igen.
Det känns som att det här äventyret är slut nu, det är dags att tackla av, tacka för sig och resa hem!

Vad gäller bloggen... Kommer väll döpa om den och uppdatera den lite då och då. Vi får se!

Avslutningsvis! Jag rekommenderar alla att göra ett sånt här äventyr! Jag kunde! Du kan också bryta upp från ditt inrutade liv och ge dig ut på ett äventyr som ger dig ny kraft, nya insikter och ny styrka. Kanske upptäcker du att du har sjukt mycket att vara glad över i ditt liv eller att Sverige är ett otroligt bra land att leva i. Kanske återvänder du med nyfunne kraft och ta itu med saker, kanske för att inse att det liv du levt inte är det liv du vill leva för resten av ditt liv.
Det går inte att på förhand förutse vilka insikter som kommer, med det går att säga att alla är bra, alla, oavsett om du måste få dem "the bad way!"
Om du inte utmanar dig och bara finner dig i saker, kan det aldrig bli bättre och allt kan alltid bli bättre. Sätt dig själv i främsta rummet, ditt liv handlar om dig, inte om alla måsten, krav och förväntningar som andra har. De är andra som har det, i grunden inte Du!
För mig har ganska mycket förändrats under det här sex månaderna. Kanske kommer det att synas, kanske inte.
Men som sagt, avsett vad och hur efterspelet blir: Det här var det absolut bästa jag gjort! Tack mig själv!
A presto!

Det börjar lida mot sitt slut!

Asså för det första, det här med att blogga om min tid här var kanske inte det smartaste draget jag gjort. Uppmärksamma läsare har ju märkt att det inte kommit så många uppdateringar på senaste och då faller ju lite idén med en blogg. Dessutom har ju inläggen mer handlat om mig, min resa, kampen för att överleva, ångest, ja helt enkelt inte så mycket annat än massa tråk! Har en velat veta vad som hänt i mitt liv har nog min stausuppdatering på Facebook varit mer givande. Det här har mest varit ett fönster för att hantera det jag varit med om som inte går att beskriva i en statusrad...

Hur som helst, jag och äventyret börjar så smått tackla av! Jag har haft en fantastisk tid här. oavsätt vad som kan läsas mellan raderna i några av inläggen! Det här är det bästa jag någonsin gjort och något som jag alltid kommer bära med mig. Ingenting kommer någonsin bli som det var, hur kan det det?!

Jag har så smått börjat fundera på hur jag ska ta i tu med saker som måste tas itu med när jag kommer hem och känner ingen rädsla för det längre. Den här resan har hjälpt mig hitta tillbaka till den jag var innan det började snurra på och jag har återfått delar av mitt självförtroende. Jag är inte säker på att jag helt gillar det, men jag får lösa det på vägen!
Jag har lärt mig grunderna i ett språk som jag kommer fortsätta lära mig under hela mitt liv och fattat beslut som kommer påverka min framtid. Jag är tacksam för att jag fått den här tiden och är fullt medveten om att alla inte kan ta sig den här tiden, även om jag är fast besluten i min övertygelse att alla kan göra det jag gjort om det vill!
Det finns massor som jag kommer sakna från den här tiden i Rom och jag är glad att det ändå bara tar ca 3 timmar att komma hit med flyg. Rom kommer inte vara min favoritplats i världen, även fast det finns platser här som verkligen hör till mitt livs smultronställen. Italien som land däremot, kommer alltid vara den plats i världen som jag helst vill spendera min lediga tid i.

Vad jag framför allt har lärt mig under den här resan är att jag bara har ett liv och att det inte är för evigt. Saker som jag vill göra/uppleva eller platser som jag vill besöka kommer inte bli enklare att genomföra om jag bara går och funderar eller drömmer om dem. En kan inte få allt en drömmer om, men en kan iaf försöka att få och göra så mycket av det en vill som bara går.
Det är skitenkelt att sitta här och skriva det, men desstå svårare att genomföra, jag vet. Jag kommer iaf försöka att leva och göra allt jag vill från och med nu och uppskatta livet och det jag har mer!

Om några dagar tar äventyret slut! Om det hade varit som när jag kom hade jag åkt nu, på sturt efter att jag lämnat in min "exame". Nu vill jag verkligen inte att den dagen ska komma när jag måste åka hem! Sist jag kände sånär olustighet i kroppen hände ngt som helt ställde mitt liv och mycket jag trodde på upp och ner. Den här gången tror jag att det bara handlar om att jag är lite flygrädd...

A presto!