tisdag 12 augusti 2008

Jag tänkte skriva ett inlägg som handlade om att skriva ner landet, alltså landsbygden, men jag ångrade mej.
Istället ska jag skriva ner caféet på Åhlens City i Stockholm. Det som ligger högst upp och som vill profilera sig som en italiensk, med en fantastiskt utsikt "så då kan vi ta lite extra betalt" restaurang.

För ett par år sedan käkade jag en varm smörgås, typ foccacia, men med ett finare namn.
Hur som, den va asgod, tills jag lite senare låg i soffan och hulkade, med en mamma som sa snälla ord, men som var tvungen att åka hem.

Efter detta har jag bara fikat och faktiskt haft en date på stället, innan renoveringen.
När renoveringen var färdig kände jag att jag ville ge det en ny chans och det har varit bra, tills i måndags.
Jag var äckligt sugen på en Cesarsallad.
Den va hemskt dyr, väldigt blaskig, hade hemmagjorda krutonger, som sett bättre dagar, de städade golvet med en vattenslang och vattnet flöt ut på restarangolvet och, OCH mina kära läsare. Jag hittade hårstrån i salladen, som inte va mina eftersom jag knappt har något hår.
Sommarjobbarna i Pampas Marina gjorde ett mycket bättre jobb till ett mycket bättre pris.

Gahh!

Jag har flytt storstaden. Laddar aktivistbatterierna!