fredag 28 oktober 2011

Ääää

Jag har inte slutat, dött eller så! Det är bara så att det inte finns så mycket att skriva om just nu!
Känner mig lite ensam och ja, det är väll inget kul att läsa om det.

Trevlig helg alla!

Ciao ragazzi! 


onsdag 26 oktober 2011

Från fyra till 12

I måndags började en ny period på skolan. Med ny period menar jag att det, en måndag var fjärde vecka, kommer många nya studenter på en gång. En student kan starta i en klass/kurs vilken måndag som helst, egentligen, men vissa måndagar är specifika kurstartsdagar. Studenterna kan sen gå, en, två, tre osv veckor upp till flera månader (som jag)

Hur som helst. Den 24 oktober var en sån måndag, så från att ha varit fyra i min klass är vi nu 12. Det här med att studenter kommer och går i en klass är mycket rörigt och ibland påfrestande. Det blir liksom aldrig lugn och ro.
Det finns egentligen inget att göra åt det. Det är så skolan fungerar. Jag hoppas bara att, då det är dags för mig att flytta upp en nivå, så får jag ha kvar min lärare Chiara. Men det återstår att se.
I övrigt har det inte hänt så mycket. Nästan alla de som jag startade och umgicks med har slutat och åkt hem till sina respektive hemländer. Laraine och Renee åkte i lördags och Giorgi åkte i tisdags morse.
Det är bara jag och flatien kvar.

Förresten, hmm, jag vet inte hur jag ska skriva det här, men jag vet inte vad det är med mig och 50+are. Jag gillar att umgås med dem och de gillar tydligen att umgås med mig.
Det har börjat en ny farbror i min klass, Henning, från Danmark Han är 69 år, jobbar lite när han vill och har pension som han tar ut. Han bestämde sig för att komma till Rom, lite bara För Att och bättra på sin italienska som han delvis använder i sitt arbete (han är psykolog för Röda Korset bland annat fick jag veta). Redan första dagen hamnade vi i samma arbetsgrupp några gånger under lektionen och både igår och idag fick vi spela upp en liten scen inför de andra i klassen, på en konversation vi övat på under morgonen.
Idag efter lektionen visade han mig något han hittat in en guidebok, en 3D film om Rom (tror jag) och han undrade om jag ville gå på lite sightseeing med honom för att se om filmen va något att ha.
Biografen skulle ligga på en sidogata till Via Cavor som är en av Roms stora shoppingområden.
Första stop:et blev Spanska trappan och därifrån gick vi sedan på Via dei Condotti, även det en känd gata för den modemedvetna då det här ligger många modehus...
På denna gata ligger också Antico Caffé Greco, Roms äldsta bar/café (det öppnade 1760) och bara ett annat ställe, i Venedig är äldre. Historiska personer som Ibsen, Goethe och HC Andersens har setts sippa på sina favoritdryk i lokalerna. Även idag är det det känt tillhåll för konstnärer, politiker och artister. Det finns en avskild del längst in i lokalen, där den vanlige turisten/italienaren inte får tillträde hur som helst som jag tror är avsedd för just de där odödliga som kan poppar in när som helst.
Cafet har också ett orginalbrev från HC Andersen på en av väggarna där han skriver om sin lägenhet som han ska ha bott i under en tid i Rom.
Vill du besöka caféet och läsa lite mer om det kan du klicka här för mer info samt karta. Du kan också besöka deras officiella hemsida här. Ta dock med dig stora pengasäcken för du får betala ca 80:- för en slät kopp blaskig cappuccino.

Efter lite fönstershoping längs Condotti kom vi sedan fram till via Cavor, som jag tro blev en liten chock för Henning. Cavor är en väldigt livlig gatan med dels mycket folk och en hel del bilar. Vi lyckades iaf hitta Italiens motsvarighet till vår Riksdag och till slut också biografen. Det kostade en del att gå in, Frej verkade trött och ville egentligen bara se en av filmerna som ingick i ett packet så vi beslöt att strunta i allt.
Det var ändå en trevlig eftermiddag, trots att det är sjukt svårt att förstå danska...

I morgon är det redan torsdag. Veckorna springer förbi i en rasande fart här, trots att det varje måndag känns som en evighet tills det är helg och en kan sova ut.
I helgen ska jag försöka ta mig i kragen och gå ut på egen hand och träffa människor. Det är massa Halloweenfester här och om jag lyckas skaffa mig lite utklädningsgrejer kanske jag går på någon av dem. Har blivit bjuden till en, men det är ju inget kul om en inte klär ut sig lite. Jag lämnade ju mina peruker hemma i Sverige och det känns just nu som en dum ide...
Men men...

Ta hand om er därute!
Ciao ragazzi!

fredag 21 oktober 2011

Vissa dagar älskar jag att bo i Rom!

Vissa dagar, som idag när Rom visar sig från en av sina bästa sidor, älskar jag att bo här och att jag gett mig detta äventyr.
Idag när jag åkte från stan tog ja bussen. Buss 85 närmare bestämt som inte är den snabbaste, men ack så intressant, då den åker genom delar av city och "avslutar" med att åka förbi Colosseum innan den åker mot mitt torg. Solen sänkte sig över stan och ger Rom ett sånt sken att en ler brett enda in i hjärtat. Det är så vackert! Man blir lycklig, alldeles upprymd och glömmer bort allt som en inte tycker om med Rom andra dagar. Dessutom kom jag av bussen med alla inre organ på samma ställe som de var på när jag klev på bussen...

Det gick också bra i skolan idag och jag "vågade" prata och testa mer. Som så många gånger tidigare, kommer jag till ett läge där jag blir förbannad på mig själv. Jag går och svär och spottar åt mig själv (inte bokstavligt, bildligt talat. Om jag gick och svor och spottade åt mig själv på Roms gator... a nää ni fattar) och säger åt mig att jag får skärpa till mig och faktiskt anstränga mig lite.
Att vi sen, just nu bara är fyra i klassen gjorde nog sitt till också. Stora grupper skrämmer mig lite, hur konstigt det en kan låta.

Det är också Larains sista dag här i Rom så hon kom förbi skolan på vår rast för att säga hej då till dem hon träffat och som fortfarande är kvar. Jag och Emma var två av dem.

Jag och Laraine bestämde också att vi skulle ses för en sen lunch. Efter att ha letat efter två stycken, som inte fanns, hittade vi en helt okej liten krypin-restaurang. Jag åt pizza! Den hade en lite annan form än vanlig rund pizza, men ack så god... Vill du testa så heter restaurangen Il cuore di Napoli och ligger på Via Cerina. Om en läser om den på Tripadvisor har den inte fått så bra recensioner. Jag håller inte med och tycker att det var ett helt okej ställe att käka sen lunch på och varken min pizza eller Larains sallad och kötträtt smakade dåligt. Personalen var trevlig och försökte och ville förstå när vi ville beställa på italienska. Jag kanske inte skulle gå dit på en romantiskt middag eller för en kulinarisk smakupplevelse, men som sagt, för litetidigarepådagenmat, absolut någon mer gång :)

Dock ska tilläggas att jag efter 4 veckor här i Rom, i onsdags blev presenterad för Roms bästa bästa pizzeria/restaurang och bästa bästa service och vänlighet so far...
Restaurangen heter I Fratelli (Bröderna) och ligger i San Lorenzo.  Den drivs, som namnet antyder, av bröder. Närmare bestämt fem stycken, från två familjer. Du bör inte komma före 19.30 dock, eftersom du då, högst troligt, stör i personalens middag. Restaurangen är alldeles lagom stor och om du går dit, glöm inte att titta upp i taket och kom då ihåg att en av bröderna gjort allting själv...
Restaurangen ligger också nära min nya favoritbar som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Så nu har jag ett komplett kvällsprogram för dig som tänker besöka mig :)

Ikväll, blir det lugnt. Ska tvätta imorgon och på kvällen gå ut för några drinkar. Gissa var :)

Ta hand om er därute!
Ciao ragazzi!

onsdag 19 oktober 2011

Så, idag har jag varit i Rom, Italien i en månad!!!

Igår när jag skulle sova kom jag att tänka på att jag idag har varit i Rom i en hel månad. Det känns som mycket längre än så.
Även fast det kanske inte alltid varit tiptop och roligt så vet jag att jag kommer se tillbaka på den här tiden som något bra, roligt och lärorikt. Dessutom har jag ju några månader kvar.

Jag har ju gjort den här resan av så många anledningar att jag glömt bort de flesta av dem. I slutändan spelar det ju ingen roll, faktiskt.
Även om jag skulle komma hem och kunna exakt lika lite Italienska som när jag kom hit, har jag iaf haft ett äventyr som jag kan leva på länge. Och Gudarna ska veta att jag behövde komma bort och göra något annat. Jag behöver också komma ur min trygghetszon för att med andra ögon se och uppskatta det jag faktiskt har.
Jag har ett fantastiskt liv hemma och den dagen jag kommer tillbaka vet jag att det kommer fortsätta vara minst lika fantastiskt. Självklart på andra sätt, jag kommer ju tillbaka med nya erfarenheter som säkert förändrat mig. Kanske på synliga och märkbara sätt, kanske inte alls varken synliga eller märkbara för männiksor runt mig.
Visst, jag vet, vill och behöver ändra på saker i mitt liv, men jag ska göra det för mig och för min skull. Inte, som en vän så fint påpekade, för att samhället vill eller för att passa in i en mall. Jag har bara ett liv, inte nio som katten. Vill jag se tillbaka på mitt liv på ålderns höst och tänka att jag kunde ha gjort så mycket mer av det eller vill jag se tillbaka på livet och tänka att jag iaf gjorde mitt bästa för att få ut så mycket som möjligt av det. Det kanske inte alltid lyckades, men jag försökte!
Jag föredrar det senare!

Visst, jag fattar att det är sjukt lätt att sitta här, tusentals mil från mitt "vanliga" liv, som jag pausat och säga att jag ska göra ändringar i det när jag kommer hem. Verkligheten är såklart en annan, men det är väll sunt att reflektera över sitt liv då och då och se om det finns saker som går att förända till det bättre.
Under den här första månaden har jag fått en del insikter och jag hoppas att de kommer finnas kvar och bli fler under månaderna som kommer. Det är allt från vad jag vill försöka åstadkomma på kort sikt,på lånsiktiga, nya mål och drömmar.

Allt det här handlar ju, uppenbarligen, om allt förutom mina just nu pågående studier i Italienska. Jag är ju lite stressad över att det inte går så som jag tänkt, men igår träffade jag en annan svensk på en pub jag var på. Han studerar på samma skola som jag och har varit här i 8 veckor. Jag fick veta att det var först vecka 6-7 som han började komma in i italienskan och kunde börja ta till sig språket lättare. Han förstod min frustration, då han själv varit där jag är nu, precis nyss. Det var otroligt skönt att höra detta, även fast både min lärare och min "landlady" sagt "piano, piano" (långsamt) när jag uttryckt min frustration över studierna. Så jag börjar känna ett lugn även där. Visst, det finns fortfarande dagar, då jag känner mig som ett komplett pucko eftersom jag förstår, men inte hittar orden att säga att jag förstår, just på en gång. Men jag vet också att det kommer komma dagar då situationen är omvänd. Den kanske inte innehåller samma personer, men det kommer att komma ett sånt tillfälle, mer än en gång.

Så, efter en månad börjar jag så sakta komma in i äventyret. Det finns en vardag, det finns rutiner och det finns människor som jag delar den med.
Jag visste inte att människan (läs jag) var så beroende av rutiner eller saker vi känner till och känner oss bekväma med, för att vi ska fungera på ett bra sätt.

Jag har det bra här, jag lever min dröm och snart kan min dröm även leva i mig med nya uttryck ord och känslor!
Ta hand om varandra där ute!

Ciao ragazzi!

måndag 17 oktober 2011

Ny vecka, jag hatar fortfarande måndagar och om du besöker mig i Rom ska jag ta dig hit...!

Så har en ny vecka börjat och jag gillar fortfarande inte måndagar... Vet inte varför, men måndag är nog den dag jag ogillar mest. Antar att jag skulle ogilla tisdagar också om den var först i veckan...
Lektionen idag började med att vi fick en halv text som vi under en minut skulle läsa och sen prata med varandra om vad vi trodde att den handlade om. Ingen bra övning att starta med en måndag. Vi arbetade sen med denna text under större delen av förmiddagen... För min del gick det sådär, eller snarare skitdåligt. Jag är inte så bra på det här med att streessläsa en text under en begränsad tid och sen kunna prata om det. Jag behöver tid för att förstå.

Dagens andra övning gick ut på att lyssna på en text som vi sedan skulle nedteckna på ett papper. Det gick bättre...
Jag pratade ju med min lärare i fredags för att få lite tips på hur jag kan göra större framsteg med mina studier eftersom jag tycker att det går lite trögt. Fick tipset att lyssna på Italiensk radio via internet och sedan, för mig själv, återberätta vad inslaget handlade om för att på så sätt träna mig själv på att höra min egen röst på italenska. Tyckte det var en bra ide, så det ska jag börja med...

Helgen då.
Det var  Larains sista dag i skolan i fredags så på kvällen gick vi ut och åt middag. Vi var på en trevlig liten restaurang vid Piazza della Cancelleria 80 som heter Grappolo D´oro. Larain hade köpt en ny reseguide och det va så vi hittade den. När vi läste om restaurangen på nätet hittade jag att Grappolo D´oro är nr 57 av typ 950 saker att besöka "when in Rome" Saken va ju biff, klart vi skulle gå dit.
När vi kom dit vid 19,30 va vi först, igen, men restaurangen blev så småningom mer och mer välfylld av såväl turister som itaienare.
Maten då, helt okej... Komme inte riktigt ihåg vad vi åt till förrätt, men det va en rund liten sak bestående av tomat, bröd  och oliver som var ihopmixade.
Jag åt sedan brockolilassagne och Loraine pasta med tomat och bacon samt stekt gris. Till detta rödvin såklart.
Vi fick sedan till Pantheon för att ta några kvällsbilder.


 Efter att jag följt Laraine till stationen bestämde jag mig för att gå till Colosseum för ytterligare några kvällsbilder. Jag tycker att Colosseum är så vacker när den är upplyst på kvällen, men min kamera ger den kanske inte riktigt den "bild" som den förtjänar. En måste uppleva Colosseum själv för att förstå storheten och varför den är så vacker just på kvällen...



I lördags sov jag länge och var sedan i Villa Borghese hela eftermiddagen med några vänner. Vi hade picknick och allmänt trevligt. Lyckligt ovetandes om vad som skedde bara ett stenkast därifrån. Påväg in till stan uppmärksammade vi att tåget inte stannade vid två stationer, men tänkte inte mer på det. Vi är i Rom och där kan en strejk i tunnelbanan helt plötsligt bryta ut eller lokföraren strunta i att stanna vid några stationer. ( Hade jag uppdaterat mig lite hade jag ju förstått vad det handlade om, anyhow...)
Det va ju en demonstrationer över hela världen i lördags pga den rådande ekonomiska krisen och människors missnöje. I Rom urartade demonstrationerna och bla bilar sattes i brand, banker och regeringsbyggnader attackerades och fönster till affärer förstördes. 
Jag har som sagt inte sett något av detta live, jag luktade på blommor i en park...
Jag, Renee, Giorgi och Allan (min flatmates vän på besök)
Det ägde också rum ett bröllop i parken då vi var där. Brudparet hade ett helt entourage av fotografer med sig för att föreviga dagen och det sprang runt och arrangerade bilder hit och dit. Av någon anledning hade bruden inga tärnor, men ville ju kasta blomman, som är någon tradition av något slag. Vad göra om man inga vänner har... Man frågar sollapande tjejer i parken om de vill fånga blomman och bli den nästa som gifter sig. Så, efter lite arrangerande för att få den perfekta (?!)bilden, kastade bruden blomman, tjejerna tjöt och en av dem fångade blomman. Lycka!

På kvällen va vi ut i ett område som heter San Lorenso. Det är här som många studenter hänger och de är fest i varje gathör, typ.
Ett av ställena som vi besökte har genast blivit min favorit och hit kommer jag försöka få med mig vänner på besök för en drink efter middagen.
Jag gillar det därför att det inte är så turistigt, en slipper blomster och krimskramsförsäljare (som annars är överallt och riktigt irriterande och påträngande). Belysningen och inredningen är mysig och nedtonad. Det finns soffor, fotöljer, pallar och kuddar att sitta på. Vissa delar av lokalen är nedsjunkna och du sitter på kuddar på golvet med ett litet lågt bord, belysningen är dämpad och stämningen skön. Servitörerna är vänliga, effektiva och drinkarna både överkomliga i pris och goda. För en mojito och en shot betalade jag 5 euro...
Stället heter Solea Club och du kan läsa mer här Solea. Detta är väl värt ett besök!
Vi gick sedan vidare till en undergroundbar i närheten som också var väldigt bra. Tyvärr blev det lite för många drinkar på Solea så jag har glömt namnet på denna bar, men jag är säker på att det inte var sista gången i San Lorenso...
Jag bestämde mig senare för att gå hem, vilket var en dum ide, eftersom jag gick fel lite för många gånger.
Enough said abt that!

I söndags var det ju tänkt att jag skulle gå på fotboll, Lazio - Roma med flatien. Jag fick aldrig tag i en biljett och var dessutom inbjuden att se Mamma Mia med några andra. Det blev inte heller av och inte en apertivo som var mitt tredje alternativ. Det va nog lika bra det för jag behövde en dag hemma:)
Summa sumarum, en väldigt bra helg och nu en ny vecka med nya äventyr.
The Rome Experience continues...

Ciao ragazzi!



torsdag 13 oktober 2011

Hemlängtan eller något annat?

Det är sjukt hur fort den här veckan gått. Imorgon är det redan fredag igen och ännu en skolvecka är över, min tredje, den tredje... Galet.

I måndags var jag ute på avskedsmiddag med Sandy (som, medan hon ändå var i Rom, passade på att träffa författaren Andrea Camilleri som skrivit om Kommissarie Montalbano, på tu man hand. Bara sådär. Han är sjukt känd i Italien. Jag hade hellre träffat skådespelaren som spelar Montalbano i filmerna) och Laraine. 
De var båda här genom ett 50+ program som varar under två veckor. I programmet ingår språkstudier samt en del utflykter, events och middagar. Sandy skulle åka hem dagen efter men Laraine bestämde sig för att stanna två extra veckor. 
Laraine är min "Mum away from Mum" Det är inte mitt påhitt utan Laraines eget då hon kom på att min mamma och hon är lika gamla och födda med bara en månads mellanrum. Dessutom är de båda Elvis Presley fans. 
"That´s why you like me so much" sa hon...
Det va en trevlig middag på en mysig kvartersrestaurang i området Salario som jag aldrig varit i förut. Vet inte om jag kommer gå dit någon mer gång dock. Min pizza smakade bränt och servicen var usel. Den ena servitrisen verkade gå i sömnen och var mycket besvärad över att vi kom redan kl 19, då Itaienarna äter först vid 20 som tidigast... 
Vi fick dem dock att ta några bilder på oss för att föreviga stunden och sätta en stolpe i våra liv. 
 Ser jag inte lite ut som deras lovechild...

I tisdags var jag på en sk aperitif-tillställning anordnad av "Expats living in Rome" Jag har kommit i kontakt med denna grupp via FB och gruppen har bildats för att "utlänningar" som kommer till Rom lättare ska hitta nya vänner, lära sig italienska, kunna utbyta erfarenheter osv. Det var en ganska stor tillställning med nästan 100 personer och vi var på en restaurang i stan som serverade apertivo. (Apertivo är en mycket vanlig företeelse i Rom och också i Milano. Det går ut på, för er som inte känner till uttrycket, att en restaurang serverar en buffé som du som kund får äta hur mycket du vill av, mot att du beställer något att dricka. Priset ligger på runt 8-10 euro).
Problemet med denna grupp är att alla, eller nästan alla, känner varandra på något sätt sedan tidigare och för mig som ny blir det lite svårare att komma in.  Italienarna som är med i gruppen pratar mest med varandra eller med de som kan italienska så...
Jag behöver kanske egentligen inte den här gruppen och om jag ger det lite tid kanske det blir bättre. Jag blev iallafall inbjuden att vara med i en sim-grupp och medbjuden att se Mamma Mia nu i helgen. Nu verkar inget bli av, den första för att jag vägrar simma i speedos och ja, jag har har komplex för min kropp och den senare för att det, tydligen, verkade vara svårt att få ihop ett gäng som ville gå.

Igår gick hela dagen åt till att plugga och ha lite kvalitetstid med flatien på kvällen och nu är det som sagt snart helg...
Och apropå titeln på det här inlägget. Ja, jag har lite hemlängtan. Mycket för att jag inte helt har acklimatiserats, det går inte som jag hoppats med språkstudierna och jag saknar mina vänner, min lägenhet och en massa andra saker som var mycket enklare hemma. Sen har gamla spöken dykt upp i huvudet, jag har problem med min telefon och känner mig allmänt villrådig. Trots att jag har en del för mig, både i och utanför skolan kommer den där känslan över mig ibland att jag är helt ensam i en ny stad och ett nytt land som jag inte kan någonting om och jag tvivlar på att jag någonsin kommer lära mig språket. Jag lärde mig dock härom morgonen att jag ska sluta med alla "borden" och "måsten". Hur? Det återstår att se, för jag tror inte att man helt kan sluta.

Och så dagens "Här i Rom".
Här i Rom har tunnelbanestationerna och tunnelbanetågen Tv-apparater. De visar små "dolda-kameran klipp, nyheter, väder och såklart reklam. Innehållet byts varannan/varje vecka, typ. Härom dagen upptäckte jag att tv-apparaterna stängs av så fort ett tåg kommer in på perrongen för att människorna ska uppmärksamma att det kommer ett tåg och koncentrera sig på att gå på det. How convinient. 
Dessutom:
Tro inte att du ska kunna meddela världen utanför eller skicka SMS med din mobil i tunnelbanan. Det finns nämligen ingen täckning i hela tunnelbanesystemet!
Om du kommer till Rom, försök att undvika att åka stadsbuss. För det första vet du inte riktigt när det kommer och för det andra är det ingen skön upplevelse. Om du någon gång måste åka en stadsbuss, se till att STÅ om du vill ha dina inre organ intakta och förbered dig på en riktig åktur. 

Det var allt för nu!

Ciao!




måndag 10 oktober 2011

Hemlängtan?

Så, helgen är över och lite av det jag kallar "en vardag" har åter börjat. Med andra ord: ny vecka i skolan.
Helgen spenderades framför datorn och film. I fredags mest för att det va storm, skitkallt ute och jag var trött efter en tuff vecka i skolan.
I lördags passade jag på att sova ut, min flatie hade sin partner här på besök, så jag hade lägenheten för mig själv. vilket hade varit hur skönt som helst om jag tex hade haft en tv, för då hade jag kunnat lega i soffan och bara glo hela dagen.
Men, det är ju fortfarande fint ute och jag hade redan bestämt med en kompis från skolan att vi skulle hitta på ngt. Så fram emot eftermiddagen pallrade jag mig in till stan.
Vi hamnade i Villa Borghese med två andra från skolan och jag hittade eller snarare blev visad (den satans) lilla konstgjorda sjön. Den va ju inte alls svår att hitta!
Vi fikade på ett lite ställe där i parken, som hade sköna soffor en kunde sjunka ner i. Jag hade kunna sitta där för evigt. Det va så skönt och avkopplande.
Istället försökte vi hitta en grön plätt att lägga oss på för lite siesta, vilket va svårt. Solen har gjort sitt och marken va inte så sittvänlig. Vi bestämde att nästa helg, om vädret tillåter blir det filt, tidigare på dagen, vin, ost, bröd och voilá, Picknick!

Kvällen, let´s just say sushi dinner. Nothing more nothing less.

I söndags gjorde jag ingenting. Sov länge, åkte in till stan för en cappuccino och två chokladcroissanter och på kvällen var meningen att jag skulle gå ut med några italienare på apertivo, men... Det är förkylningstider här i Rom, då vädret plötsligt i fredags blev "kallare" och vips har alla fått snorsjukan...
Jag slås ibland av en väldig hemlängtan och hade sett fram emot att få gå ut och roa mig, istället spenderade jag söndagkvällen i mitt rum med filmer...

I kväll ska jag dock ut på middag med två äldre damer. De är här genom ett speciellt 55+ program. Den ena av dem har förlängt sin kurs och är i min klass en vecka till, den andra åker hem imorgon. De frågade om jag ville följa med, eftersom vi umgåtts en del under de två veckor som gått och jag tänkte varför inte!
Även fast min engelska blir ännu mycket sämre i jämförelse med deras och i deras sällskap, är de så snälla och goa att det bara inte gick att säga nej.  Den ena bjöd mig på lunch idag, eller snarare, jag åt en maträtt och halva hennes för hon orkade inte...
Dessutom behöver jag det sociala umgänget.

Så, till nästa gång!
Ciao raggazi



fredag 7 oktober 2011

Veckan slut, redan??

Oh boy!
Den här veckan flög förbi fort...
Under veckan har jag besökt en laundromat för första gången. Jag är säker på att de finns en sådan i närheten av där jag bor, men jag har inte orkat leta. Jag har drabbats av lathetsmasken. Efter lektionerna på skolan och efter mina egenstudier är jag ofta för trött för att göra något avancerat. Som att leta efter en laundromat i mitt område. Värmen gör nog sitt samt alla de nya intryck, anpassningen till mitt nya liv, alla människor jag träffar osv...
Så, häromdagen när jag varit på lunch med några kursare, amerikanskorna Sandy och Laraine, gick vi förbi en laundromat som ligger i närheten av skolan. Det fick bli den och onsdagen kvällsutflykt.
Finns inte så mycket att säga om "äventyret". Jag kom dit med mina kläder och fick stoppa in dem i en tvättmaskin, en liten indier kom och hällde tvättmedel över mina kläder, jag fick betala 7 euro i kassan och var välkommen att hämta kläderna igen efter 1,5 timme.
Enkelt, effektivt och bekvämt.
Medan tvätten blev ren, tog jag en pizza och ett glas vin i närheten. Tänk om en kunde ha de så varje gång :)

I går var jag på middag med en grupp som jag kommit i kontakt med via FB. Det är både människor som flyttat hit till Rom från olika delar av världen och italienare. Så stor chans till utbyte och möjlighet att öva italienska i framtiden :)
Vi käkade på en restaurang i Trastevere och hade mycket trevligt. Ledaren för gruppen, en kvinna från USA, erbjöd sig att skjutsa mig hem efteråt och jag tackade ja, kanske lite för fort.
Kvinnan, som typ 70% av alla här, kör nämligen vespa och hade jag vetat det när jag jag tackat ja, kanske svaret hade blivit annorlunda.
Jag har nämligen stor respekt för motordrivna fordon på två hjul och tycker att det är väldigt läskigt att åka med sånna.
Men jag hade ju tackat ja, klockan var efter midnatt och jag visste ändå inte hur jag skulle ta mig hem så sent, så det va ju inget annat att göra än att hoppa på det där monstret.
Det gick faktisk bra, trots att det gick fort emellanåt och trots att jag knappt vågade andas. Mina händer har nog aldrig varit så vita av krampaktigt fasthållande förut...
Det va en positiv erfarenhet dock och jag tror att jag nästa gång inte kommer vara lika rädd.

Nu är det snart helg och imorgon har jag blivit inbjuden att delta på ett evenemang/fest som jag inte riktigt vet vad det är.  Men en måste ju leva lite för att göra livet till ett äventyr. Right!

Buon weekend raggazi!

onsdag 5 oktober 2011

Ett Inlägg i bilder...

Har tagit en del bilder sedan jag kom hit och detta inlägg blir ett där bilderna får tala...
Det första bilderna är från MM´s och mitt andra besök till Villa Borghese. Vi ville (läs jag) hitta den konstgjorda sjön, men även denna gång gick vi på en nit. Hur svårt kan det va liksom??


Sista kvällen, innan MM skulle åka hem, slog vi till på en riktigt brakmiddag. Med brakmiddag menar jag vi slog till på en hel flaska vin till maten. Stället har jag tyvärr glömt vad det heter, men det är helt klart värt ett besök. Får posta adressen senare. Maten va helt okej men servitören var bäst. Jättetrevlig och tillmötesgående. På väg till restaurangen hittade vi äntligen på min lilla fashionabla boutique, ett stenkast från via Nationale och ett fint tak.



I helgen va jag ju till stranden med Laraine och några andra från klassen och i söndags besökte jag Parco Appia Antica...






 Yeah, well, Bildhanteringsprogrammet är inte det bästa, så bilderna kommer lite huller om buller.

Nu tar snart batteriet slut i datorn och jag, ja jag är ju i Rom för att plugga italienska, så det är vad jag ska göra nu...

Ciao raggazi!








tisdag 4 oktober 2011

Ny vecka nya utmaningar.

Så var en igång igen med en ny vecka i skolan.
Det börjar gå bättre och bättre, iaf med att förstå. Det andra är mycket svårare, men jag kan iaf se framsteg :)
Helgen spenderade jag i Trastevere, på stranden och i en stor park i närheten av mitt Home away from Home.

Jag är sjukt trött idag så orkar inte skriva mer än att jag mår bra, det är fortfarande varmt här, men till helgen ska det bli svalare och ev till och med storm och åska...
Har en del bilder som jag ska ladda upp, men det blir imorgon ni får se dem. Då blir det ett bildinlägg :)
För det tredje har jag lackat på min mobil som jag köpt här. En Samsung Next. Den äter batteri och är svår att hantera. Ska låsa upp min iPhone. Ones you go iPhone, you never go back!

Nu ska jag leta upp vart det finns en laundomat så jag kan tvätta, ladda telefonen för tredje gången det senaste dygnet och sen kanske träffa upp några nya vänner ikväll för apertivo.
Jag är uttråkad, i Rom!

Ciao ragazzi!