Ahh!
Jag har ibland tusen olika saker som jag vill skriva om i den här bloggen. Uppslag kommer hela tiden! Det börja på morgonen när jag dricker mitt morgonkaffe och läser tidningen och slutar inte förrän jag sluter ögonen för natten.
Ofta kommer jag inte ihåg på kvällen vilket uppslag till ett inlägg jag fick på morgonen, eller så tycker jag att det är för jobbigt och krångligt att ta upp för många saker i ett och samma inlägg!
Hur som helst.

Idag var jag på intervju två för ett jobb jag sökt.
Alldeles i början av intervjun får jag höra att de hört runt med människor, utöver mina referenser jag lämnat, om hur jag är som person och hur jag arbetar, vilket såklart är väldigt positivt tycker jag. Det visar på seriositet och på att de har en ambition att hitta någon som passar för uppdraget och minimera risken att anställa "fel" person.
Jag fick höra att de fått en mycket bra bild av mej från andra, men, men, att jag skulle ha svårt för att ändra på inkörda rutiner.

Det är något som jag inte känner igen mej i och det är såklart något som jag inte behöver känna igen mej i.
Jag som hatar rutiner. Som kan spy galla över andra människor som har åsikter eller arbetar på ett visst sätt för att de tänkt eller arbetat så i 500år och tycker att eftersom det funkat så länge behöver vi inte ändra någonting. Det är klart att man alltid måste vara öppen för förändringar och ändringar av rutiner. Utan förändringar stannar världen. Herre Gud, utan att vilja ändra gamla rutiner skulle mycket av mitt engagemang inte finnas.

När jag långt mycket senare satt på en buss påväg hem kom jag på vad de kanske menade med att jag skulle ha svårt för att ändra rutiner.
Under min tid som kåraktiv kunde jag själv ha den uppfattningen om dem som jobbade på kåren. Det var svårt att ändra saker och man fick en känsla av att inget gick att ändra. Jag, som i början inte var lika engagerad i presidiets arbete eller de övriga anställdas för den delen, tyckte ju att det kan väll inte vara så svårt att ändra på något, det är ju bara att göra.
När jag sedan blev mer engagerad i kåren och kom in i presidiet såg jag ju att om någon kom och ville göra någon ändring, till exempel i en städrutin var det ibland inte bara en ändring som behövdes. Ofta genererade det i fler, kanske till och med omfattande förändringar. Det gör att det kanske inte är så lätt eller ens går. Detta för att kåren, i detta fall, var uppbyggd som den var. Ibland medförde det inbygda problem som gör förändringar svåra och tidskrävande.
Det betyder att det kan ha framstått som att jag, och de andra i presidiet måste jag tillägga, kanske var mindre villiga att genomföra vissa förändringar, men att jag genom det skulle ha svårt för att ändra inkörda rutiner ställer jag inte upp på. Jag var heller inte i en sådan position, återigen för att kåren, många andra kårer, organisationer och föreningar har en speciell struktur och former för hur beslut tas.
Jag ville faktiskt påstå att jag välkomnade/välkomnar förändringar, men ibland är det faktiskt bättre att ha kvar en rutin än att börja göra på ett helt nytt sätt.

Med detta sagt, är ytterligare ett försvarstal för min tid inom studentkåren avslutad!