Asså för det första, det här med att blogga om min tid här var kanske inte det smartaste draget jag gjort. Uppmärksamma läsare har ju märkt att det inte kommit så många uppdateringar på senaste och då faller ju lite idén med en blogg. Dessutom har ju inläggen mer handlat om mig, min resa, kampen för att överleva, ångest, ja helt enkelt inte så mycket annat än massa tråk! Har en velat veta vad som hänt i mitt liv har nog min stausuppdatering på Facebook varit mer givande. Det här har mest varit ett fönster för att hantera det jag varit med om som inte går att beskriva i en statusrad...
Hur som helst, jag och äventyret börjar så smått tackla av! Jag har haft en fantastisk tid här. oavsätt vad som kan läsas mellan raderna i några av inläggen! Det här är det bästa jag någonsin gjort och något som jag alltid kommer bära med mig. Ingenting kommer någonsin bli som det var, hur kan det det?!
Jag har så smått börjat fundera på hur jag ska ta i tu med saker som måste tas itu med när jag kommer hem och känner ingen rädsla för det längre. Den här resan har hjälpt mig hitta tillbaka till den jag var innan det började snurra på och jag har återfått delar av mitt självförtroende. Jag är inte säker på att jag helt gillar det, men jag får lösa det på vägen!
Jag har lärt mig grunderna i ett språk som jag kommer fortsätta lära mig under hela mitt liv och fattat beslut som kommer påverka min framtid. Jag är tacksam för att jag fått den här tiden och är fullt medveten om att alla inte kan ta sig den här tiden, även om jag är fast besluten i min övertygelse att alla kan göra det jag gjort om det vill!
Det finns massor som jag kommer sakna från den här tiden i Rom och jag är glad att det ändå bara tar ca 3 timmar att komma hit med flyg. Rom kommer inte vara min favoritplats i världen, även fast det finns platser här som verkligen hör till mitt livs smultronställen. Italien som land däremot, kommer alltid vara den plats i världen som jag helst vill spendera min lediga tid i.
Vad jag framför allt har lärt mig under den här resan är att jag bara har ett liv och att det inte är för evigt. Saker som jag vill göra/uppleva eller platser som jag vill besöka kommer inte bli enklare att genomföra om jag bara går och funderar eller drömmer om dem. En kan inte få allt en drömmer om, men en kan iaf försöka att få och göra så mycket av det en vill som bara går.
Det är skitenkelt att sitta här och skriva det, men desstå svårare att genomföra, jag vet. Jag kommer iaf försöka att leva och göra allt jag vill från och med nu och uppskatta livet och det jag har mer!
Om några dagar tar äventyret slut! Om det hade varit som när jag kom hade jag åkt nu, på sturt efter att jag lämnat in min "exame". Nu vill jag verkligen inte att den dagen ska komma när jag måste åka hem! Sist jag kände sånär olustighet i kroppen hände ngt som helt ställde mitt liv och mycket jag trodde på upp och ner. Den här gången tror jag att det bara handlar om att jag är lite flygrädd...
A presto!
