onsdag 24 september 2008


Har en fruktansvärd nackspärr... Aj aj. Så här kan man se ut då...

Hmm jag startade den här bloggen av en hel massa orsaker. Till exempel för att det är bra terapi, jag gillar att skriva om saker som händer i min värld, mina synpunkter på något. Jag använder den som någon slags minnesbank, som jag kan gå tillbaka och läsa sedan och minnas tillbaka. Min förhoppning är att den även ska vara lite politisk, men ja...

Min förra blogg startade jag precis innan ett uppbrott och jag använde den för att bearbeta det som hände, känslor som dök upp. På sina ställen är den väldigt sorglig och ologisk, på andra bara fin och eftertänksam. I bland fick jag äta upp det som stod och det visade sig även att min släkt läste den. Eftersom bloggande var nytt för mej var jag ovan att folk verkligen läste den. Det kändes som att den var så mörk och att de små försök jag gjorde för att ljusa till den inte riktigt räckte.

Så med denna blogg ville jag använda mej av det jag lärt mej av den förra. Jag vill att den inte ska vara lika tacky och jag vill att den ska handla om det som händer mej i min vardag. Jag skriver mest för mej, för ibland händer något som gör mej glad, arg, ledsen och som gör att jag måste få ut det. Att skriva är ett jättebra sätt att rensa. Att jag gör det i en blogg är för att jag tror att kanske andra kan finna den intressant. För att människor jag inte ser så ofta ska få en bild av vad som händer mej.

Med andra ord, det finns ganska stora risker, om man nu vill uttrycka det så, att om du umgås med mej kan det komma ett blogginlägg om det. Egentligen är det helt sjukt att jag känner att det måste förtydligas.
Bland mina vänner är jag så klart inte ute efter att sätt dit dem och jag använder omskrivningar.
För personen i min vänkrets är det såklart ibland inte alls svårt att veta vilka jag menar. Jag vet inte om det är ett problem?

Kanske borde jag lägga ner allt och skriva dagbok i stället. På det sättet kan ingen komma i kläm, på det sättet kan jag skriva va skit som helst utan att bry mej. Kanske skiter jag i allt.

Fö är det aftrenoon tea med Syter Å idag. Hoppas inte nackspärren sätter käppar i barnvagnshjulen och Agnes nya låt får faktiskt godkänt.