Det
är sjukt hur fort den här veckan gått. Imorgon är det redan fredag igen och
ännu en skolvecka är över, min tredje, den tredje... Galet.
I
måndags var jag ute på avskedsmiddag med Sandy (som, medan hon ändå var i Rom,
passade på att träffa författaren Andrea Camilleri som skrivit om Kommissarie
Montalbano, på tu man hand. Bara sådär. Han är sjukt känd i Italien. Jag hade hellre
träffat skådespelaren som spelar Montalbano i filmerna) och Laraine.
De var båda här genom ett 50+ program som varar under två veckor. I programmet
ingår språkstudier samt en del utflykter, events och middagar. Sandy skulle åka
hem dagen efter men Laraine bestämde sig för att stanna två extra veckor.
Laraine
är min "Mum away from Mum" Det är inte mitt påhitt utan Laraines eget
då hon kom på att min mamma och hon är lika gamla och födda med bara en månads
mellanrum. Dessutom är de båda Elvis Presley fans.
"That´s
why you like me so much" sa hon...
Det
va en trevlig middag på en mysig kvartersrestaurang i området Salario som jag
aldrig varit i förut. Vet inte om jag kommer gå dit någon mer gång dock. Min
pizza smakade bränt och servicen var usel. Den ena servitrisen verkade gå i
sömnen och var mycket besvärad över att vi kom redan kl 19, då Itaienarna äter
först vid 20 som tidigast...
Vi
fick dem dock att ta några bilder på oss för att föreviga stunden och sätta en
stolpe i våra liv.
Ser jag inte lite ut som deras lovechild...
I
tisdags var jag på en sk aperitif-tillställning anordnad av "Expats living
in Rome" Jag har kommit i kontakt med denna grupp via FB och gruppen har
bildats för att "utlänningar" som kommer till Rom lättare ska hitta
nya vänner, lära sig italienska, kunna utbyta erfarenheter osv. Det var en
ganska stor tillställning med nästan 100 personer och vi var på en restaurang i
stan som serverade apertivo. (Apertivo är en mycket vanlig företeelse i Rom och också i Milano. Det går ut på, för er som inte känner till uttrycket, att en restaurang serverar en buffé som du som kund får äta hur mycket du vill av, mot att du beställer något att dricka. Priset ligger på runt 8-10 euro).
Problemet
med denna grupp är att alla, eller nästan alla, känner varandra på något sätt
sedan tidigare och för mig som ny blir det lite svårare att komma in.
Italienarna som är med i gruppen pratar mest med varandra eller med de som kan
italienska så...
Jag
behöver kanske egentligen inte den här gruppen och om jag ger det lite tid
kanske det blir bättre. Jag blev iallafall inbjuden att vara med i en sim-grupp
och medbjuden att se Mamma Mia nu i helgen. Nu verkar inget bli av, den första
för att jag vägrar simma i speedos och ja, jag har har komplex för min kropp
och den senare för att det, tydligen, verkade vara svårt att få ihop ett gäng
som ville gå.
Igår
gick hela dagen åt till att plugga och ha lite kvalitetstid med flatien på
kvällen och nu är det som sagt snart helg...
Och
apropå titeln på det här inlägget. Ja, jag har lite hemlängtan. Mycket för att
jag inte helt har acklimatiserats, det går inte som jag hoppats med
språkstudierna och jag saknar mina vänner, min lägenhet och en massa andra
saker som var mycket enklare hemma. Sen har gamla spöken dykt upp i huvudet,
jag har problem med min telefon och känner mig allmänt villrådig. Trots att jag
har en del för mig, både i och utanför skolan kommer den där känslan över mig
ibland att jag är helt ensam i en ny stad och ett nytt land som jag inte kan någonting
om och jag tvivlar på att jag någonsin kommer lära mig språket. Jag lärde mig
dock härom morgonen att jag ska sluta med alla "borden" och
"måsten". Hur? Det återstår att se, för jag tror inte att man helt
kan sluta.
Och
så dagens "Här i Rom".
Här
i Rom har tunnelbanestationerna och tunnelbanetågen Tv-apparater. De visar små
"dolda-kameran klipp, nyheter, väder och såklart reklam. Innehållet byts
varannan/varje vecka, typ. Härom dagen upptäckte jag att tv-apparaterna stängs
av så fort ett tåg kommer in på perrongen för att människorna ska uppmärksamma
att det kommer ett tåg och koncentrera sig på att gå på det. How convinient.
Dessutom:
Tro
inte att du ska kunna meddela världen utanför eller skicka SMS med din
mobil i tunnelbanan. Det finns nämligen ingen täckning i hela
tunnelbanesystemet!
Om
du kommer till Rom, försök att undvika att åka stadsbuss. För det första vet du
inte riktigt när det kommer och för det andra är det ingen skön upplevelse. Om
du någon gång måste åka en stadsbuss, se till att STÅ om du vill ha dina inre
organ intakta och förbered dig på en riktig åktur.
Det var allt för nu!
Ciao!
3 kommentarer:
Forza Omar!! Tutto sarà bene. Abbracci
Hej Omar..
Jag förstår hur du känner dig.. Det är inte lätt att helt ensam flytta till ett annat land när man inte kan språket!
Du ska se att det blir bättre så ge inte upp!
häls. Kattis
Tack Kattis!
Skicka en kommentar