Kristianstad

Eller Kristians stad som jag säger i mitt huvud... Det är säker en fin stad och det finns säker en massa fina och snälla människor här, som den taxichauffören som hämtade mig och mina kollegor på flygplatsen, men Quality Grand hotel är då inte något som Kristians stads borna ska skryta med. Mitt rum är kallt och det går inte att skruva upp värmen... Badrummet är, som framgår av bilderna här nedan, som taget ur en rivningskåk.
Ja, jag vet, jag skulle enkelt kunna trippa er till desken och säga att jag inte är nöjd med mitt rum och vill byta, men hallå. Klockan är alldeles för sent och jag ska upp om några timmar igen. Dessutom, hallå... jag menar det är lite under min värdighet...

Imon är det iaf ett Elite hotel i Karlskrona som är föremål för min nattsömn. dem kan man lita på, och så Scandic då förstås. Tur att turnén börjar dåligt...

Pöss

Wow!
På Scandic Plaza Umeå kan man lyssna på TV´n i badrummet genom den inbyggda högtalaren i taket...
Impressive!

Jag gillar verkligen att bo på Scandic. Det går alltid att lita på dem och jag känner alltid att jag får det lilla extra som gäst hos dem.
Genom jobbet har det blivit en hel del hotellnätter de senaste året. Jag trivs med den delen av jobbet, att få resa runt i landet och utbilda, träffa tandläkare, läkare och dess medarbetare. Det är ofta långa tuffa dagar de perioderna i månaden då det är mycket utbildningar och man lär sig att uppskatta den egna tiden på hotellet. Visst, det kan vara ensamt och tråkigt att komma till en ny stad som jag inte känner till, men jag har ju ofta fina kollegor med mig som jag kan umgås med en stund efter "jobbet"

Scandic hur som helst, i jämförelse med hotellet jag hade igår i Luleå, som inte var ett Scandic ( jag nämner inte vilket, men en annan stor helkedja) där det bara fanns ETT badlakan och EN lite mindre handduk finns det på detta hotell I Umeå två små handdukar, två stora badlakan och en extra lite handduk att ha på golvet.
Kanske inte världens grej, men ändock.

Dessutom finns det alltid på Scandic minst två glas så att jag, om jag nu skulle, inte behöver använda samma glas som jag använde för att ha vatten i när jag ska borsta tänderna, som jag har vatten i att ha vid sängbordet.

Frukosten är alltid bra på Scandic och de har inte krångliga papperslappar med en kod på för att använda internet. Det är bara att slå på TV´n så finns koden där.
Rummen är ofta fina och välstädade.
Scandic är helt klart väldigt väldigt braNedan kan ni se lite bilder från hotellrummet jag har nu och en Omarpose!
.


Nu ska jag slänga mig och glo på TV i min Queensize säng





Pöss!

Jag var på landet förra veckan hos mor och Lucas the cat. Väldigt skönt.

Där på landet slog det mig en dag, när jag stod i badrummet och hade fått en av mammas engångshyvlar som jag använde under armarna...
Det är riktigt fuskigt att de engångshyvlar som är gjorda för kvinnor är mycket skönare och bättre än de som är gjorda för män. Det va som en dröm att raka sig under armarna med mammas sort än med de jag har hemma.

Varför ska män stå ut med det hårda och obehagliga? Det är fuskigt, eller så har jag bara köpt fel märke.

Jag är kränkt!

Betalkortet, en av mina bästa vänner

Härom dagen fick jag ett brev från min bank. Det innehöll en sammanställning över de köp jag genomfört på mitt betalkort under 2008... Jag har alltid älskat att få den sammanställningen.

Jag använder nästan uteslutande mitt kort när jag ska handla eller betala för något och har ytterst sällan kontanter på mig. Anledningarna till att jag använder kortet mycket är många, dels är det för att jag har lätt för att bränna pengar om jag har dem i kontanter, dels för att jag tycker att det är otryggt att gå runt med kontanter. Det är enkelt att använda kortet och det går att använda nästan överalt. Det är lite stenålder om det någon gång skulle vara så att det inte går att betala med kort någonstans.
För några år sedan brukade jag rättfärdiga att inte betala med kontanter, på krogen till exempel, för att jag då gjorde av med mindre pengar. Ren lögn, var det ju, men ändå... Att betala med kort har för mig alltid stått för en slags trygghet.

Hur som helst, sammanställningen. För att ha varit student och levt på fyrsiffriga belopp varje månad har jag ändå spenderat sjukt mycket pengar inom vissa områden. Två poster dominerar, med femsiffriga belopp.
1 Livsmedel
2 Restauranger
Mellan dessa skiljer det sig knappt 2000 kr
Den tredje stora posten har varit Tidningar/Tobak,

Dessa poster står för mer än 75% av gångerna som jag använt kortet...

Den post där jag använt koret minst var inom Elartiklar, endast en gång.

Jag tror att sammanställningen kan säga en hel del om mig som person. Så om jag någonsin skulle hamna i koma och förlora minnet, kan det vara skönt att veta att banken kan ge mig en fingervisning...

Har varit på jobb i Malmö och utbildat medarbetare i Praktikertjänst om deras nya personalwebb, fem grupper på två dagar.
Det har gått över förväntan bra, trots att jag som kommer "utifrån" egentligen inte har någon aning om hur allt hänger ihop.

Hursom helst. Jag blev hämtad med taxi till Sturup och hade en taxi som väntade när jag kom till Arlanda. Bara det känns extremt lyxigt! :)
Jag va så sjukt trött och satte mig lite demonstrativt i baksätet, slöt ögonen och var inte ett dugg intresserad av att konversera med chauffören. Under de båda resorna sa jag knapp någonting, förutom när den ena chauffören körde fel.

Men jag kunde inte riktigt njuta av lyxen att få åka taxi, för inom mej gnagde en undran. Ska man konversera med chauförer? Är man högfärdig och snorkig om man inte gör det? För det vill jag ju verkligen inte uppfattas som...
Så dagens fråga är. Socialisera med taxichaufförer, eller inte?